Nyhet -
Nato rör sig mot en ny generation av framskjutet försvar
Från snubbeltrådsstyrkor som syftade till att säkerställa förstärkning till markstyrkor av brigadstorlek fokuserade på avskräckning genom förnekelse. Nato har ökat sina målsättningar för den framskjutna närvaron längs Natos östra flank sedan 2022. Forskare på FOI har undersökt hur detta genomförs i praktiken.
Rapporten A New Generation of Forward Defence: NATO in the Baltic states är skriven av forskningsledaren Eva Hagström Frisell och analytikern Jakob Gustafsson på uppdrag av Försvarsdepartementet.
– Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina bestämde Nato under toppmötet i Madrid 2022 att närvaron längs Natos östra flank skulle öka. Det innebar ett nytt sätt att organisera de internationella styrkor som fanns i till exempel Baltikum, säger Eva Hagström Frisell.
I Polen och Baltikum fanns sedan 2017 soldater från olika Natoländer. Deras syfte var främst att signalera Natos vilja att försvara länderna och tanken var att de skulle kunna fungera som en snubbeltråd och utlösa ytterligare förstärkningar.
– 2022 utökades den framskjutna närvaron till att omfatta Slovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien och ska nu även byggas upp i Finland. Styrkan utökades från bataljoner till brigader med ett ökat fokus på avskräckning genom förnekelse, säger Jakob Gustafsson.
I varje land utmed Natos östra flank tar en så kallad ramverksnation ansvar för att bygga upp den framskjutna närvaron. Den ska tillsammans med värdnationen bestämma hur närvaron ska se ut. Sverige ska bli ramverksnation för styrkan i Finland och förberedelserna inför det pågår.
Stor skillnad mellan länderna
Natos koncept för den framskjutna närvaron är mycket flexibelt, vilket ger ramverks- och värdnationer stort inflytande när det gäller utformningen av Natos nya generation av framskjutet försvar. Huvuddelen av styrkorna kommer fortsatta att vara roterande eller stå i beredskap på hemmaplan.
– Natos medlemmar har olika syn på hotet från Ryssland och hur det bäst hanteras, därför är modellen så flexibel. Visserligen har militär trovärdighet och allianssolidaritet blivit tydligare vägande skäl efter 2022. Men det är begränsande att flera länder har brist på resurser, vill bibehålla nationell kontroll över sina förband och har olika syn på vad som kan leda till eskalation gentemot Ryssland, säger Eva Hagström Frisell.
En slutsats i rapporten är att ökade försvarssatsningar och försvarsreformer är nödvändiga för att motverka en negativ styrkebalans gentemot Ryssland. Ett Ryssland som nu bundit upp sina resurser i Ukraina, men som i framtiden kan rusta upp längs Natos östra flank.
– Det är viktigt att komma ihåg att den framskjutna närvaron endast är en del av Natos övergripande strategi för avskräckning och försvar. Denna närvaro understöds av en förmåga till ytterligare förstärkningar som de allierade måste stå för samt flyg- och sjöstridskrafter, säger Jakob Gustafsson.
