Ny rapport om FN:s fredsfrämjande insatser

I den nya rapporten Ready or Not – Revamping UN
Peacekeeping for the 21st Century analyserar Claes Nilsson och Kristina
Zetterlund FN:s förmåga att leda fredsfrämjande insatser.

Under 1990-talet riktades skarp kritik mot FN:s kapacitet
efter misslyckanden i Rwanda och på Balkan, vilket ledde till att många länder
valde att inte längre bidra med soldater i FN:s insatser. Var kritiken
motiverad, och hur ser det ut idag? Studien tittar på några större reformer som
har ägt rum sedan 2000, och analyserar FN:s nuvarande förmåga att leda
fredsfrämjande missioner. Frågor såsom koordinering, samarbeten med externa
partners och möjliga framtidsscenarier diskuteras. Rapporten är baserad på en
omfattande litteraturgenomgång samt intervjuer med praktiker och analytiker i
Sverige och New York.

- När Natos insats i Afghanistan avslutas 2014
kommer många länder att se sig om efter nya internationella engagemang och då
kommer FN att vara ett alternativ igen. Samtidigt är det länge sedan många
länder deltog i fredsinsatser under FN-flagg så vägen tillbaka kan vara svårare
än många tror. Med ett kommande svenskt militärt bidrag till FN:s insats i Mali
blir dessa frågor ännu viktigare, säger Kristina Zetterlund.

I studien konstateras att FN har förändrats i grunden sedan
1990-talet.

-  FN är idag en annan organisation med bättre
förutsättningar att leda stora, komplexa insatser. Men många utmaningar finns
kvar, inte minst i samspelet med medlemsländerna, noterar Claes Nilsson.

Författarna konstaterar att FN ur ett militärt perspektiv
ännu inte kan mäta sig med exempelvis Nato. Istället ligger organisationens
styrka i förmågan att samtidigt använda politiska, militära och civila
instrument för att bidra till fred i konfliktdrabbade länder.