Regionalt perspektiv krävs kring säkerhets­läget på Afrikas horn

Afrikas horn är ett av världens mest konfliktdrabbade områden. I Sudan har oroligheter pågått under flera årtionden. År 2018 inleddes ett folkligt uppror och hopp väcktes om en demokratisk utveckling. Men i våras bröt strider ut mellan Sudans armé och paramilitära styrkor vilket tvingat miljontals människor på flykt.

Även Etiopien har en historia av interna stridigheter. År 2020 utbröt inbördeskrig. I slutet av 2022 undertecknades ett avtal om vapenvila, men läget är skört och samtidigt har en konflikt blossat upp mellan regeringen och rebeller i Amhararegionen.

Somalia har inte haft någon helt fungerande regering sedan 1991 då inbördeskrig bröt ut, och regeringen saknar fortfarande kontroll över stora delar av landet. Samtidigt pågår krig mellan centralregeringen och terrorgruppen al-Shabaab.

– Afrikas horn är en region som har väldigt stora säkerhetsutmaningar. I det här läget kan det bli betydligt värre än det redan är, och då kommer det ha efterverkningar långt bortom Afrikas horn. Kanske ända till Europa, säger Erika Holmquist, försteforskare på FOI:s avdelning för försvarsanalys och tillsammans med forskarkollegan Anna Ida Rock författare till memot Regional Security Dynamics in the Horn of Africa.

Misstro och rivalitet mellan länder

Interna konflikter inom länder på Afrikas horn kan snabbt få regionala dimensioner, enligt Erika Holmquist.

– Relationerna mellan länderna är starkt karaktäriserade av misstro och rivalitet. Både historiskt sett och i nutid förekommer det att man lägger sig i varandras angelägenheter. Det beror bland annat på att många av länderna har stora och rätt likartade utmaningar att handskas med, som unga och ofta multietniska befolkningar som inte är så nöjda med de ekonomiska och politiska förutsättningarna, säger Erika Holmquist.

Ländernas politiska system är ofta odemokratiska, och politiken blir många gånger ett nollsummespel.

– Så om en grupp vinner förlorar en annan, vilket leder till spänningar och ibland stora konflikter, som den i Etiopien, säger Erika Holmquist.

En annan viktig faktor som gör att det ofta uppstår konflikter som sprider sig över landsgränser är att många av staterna saknar våldsmonopol. Det finns ett stort antal väpnade aktörer på Afrikas horn. Det ger utrymme för stater att stötta väpnade aktörer i andra länder gentemot det landets centralmakt.

– På vissa håll har landgränserna dragits rakt igenom etniska grupper. Det finns kulturella och familjebaserade kopplingar mellan länderna och territorialdispyter som inte är lösta, säger Erika Holmquist.

Personbaserade maktstrukturer

En annan viktig problematik på Afrikas horn är att maktstrukturerna på statlig nivå ofta är centraliserade och starkt personbaserade.

– Det får konsekvenser i form av bristande transparens och oberäknelig politik. Ett exempel är när Etiopien, Somalia och Eritrea bildade en gemensam allians 2020 – det var ett beslut som presidenterna fattade eftersom de kom bra överens. Sedan när en av dem byttes ut så föll alliansen samman, säger Erika Holmquist.

Ländernas utrikespolitik och ömsesidiga relationer påverkas av makthavarnas personliga kontakter.

– Alla de här faktorerna förvärrar den instabilitet som redan finns och står i vägen för konfliktlösning, eftersom det finns så många intressenter inblandade i varje konflikt, säger Erika Holmquist.

Just därför behöver det finnas ett brett, regionalt perspektiv när utländska aktörer formulerar policy gentemot länderna på Afrikas horn, menar artikelförfattarna.

Svårigheterna i området är stora. Men forskarna ser stärkt regionalt samarbete som en viktig väg framåt.

– Har länderna ett fungerande regionalt samarbete så kommer de ägna sig mindre åt destruktivt agerande mot varandra. Det skulle också stärka möjligheterna att bemöta transnationella hot som till exempel al-Shabaab. Det är också viktigt att stärka statliga institutioner i de här länderna. De unga har gjort det klart att de vill se ett annat styrelseskick, så det finns tryck underifrån.