Rysk syn på stridsmoral kan ge fel bild av verkligheten

Samtalet utgår från en rapport om rysk syn på stridsmoral som bland annat kretsar kring religiös andlighet, för att legitimera försvarsmakten och Putins makt. Men den ryska självbilden riskerar att leda till missbedömningar, enligt rapporten som beställts av Försvarsdepartementet.

Ukrainas förmåga att försvara sig mot Rysslands fullskaliga invasion har överraskat världen, samtidigt som den ryska sidan haft betydligt större problem än många väntade sig. När situationen diskuterades i FOI:s Rysslandsprojekt våren 2022 började stridsmoral framträda som ett intressant begrepp att studera.

– Eftersom den ryska sidan på pappret hade övertag i militärteknik så började vi fundera över faktorer som gjorde att de inte effektivt kunde använda det. Det kom också anekdoter om den ryska viljan att slåss. När jag började undersöka synen på stridsmoral insåg jag att begreppet är väldigt komplext, säger Pär Gustafsson Kurki, försteforskare på FOI:s avdelning för försvarsanalys.

I rapporten The Russian Understanding of Soldier Morale: Essentials of key ideas from the 1990s to 2022 har Pär Gustafsson Kurki undersökt hur ryska militäranalytiker i olika texter använder och resonerar kring begreppet stridsmoral och skapat en modell för att förklara den ryska synen på begreppet.

Vill förknippas med ortodoxa kyrkan

Modellen består av tre delar: andlighet, känslomässig gemenskap och tvångsmakt. Rysk andlighet motsvaras av begreppet duchovnost, som enligt vissa ryska militäranalytiker är en långt viktigare kvalitet hos ryska soldater än högteknologiska vapen. Men det är inte samma sak som vi i Sverige menar när vi pratar om andlighet.

– I Sverige skiljer vi på religiositet och andlighet, där det senare för oss kan vara allt från new age till en odefinierad ”tro på något större”. Den ryska synen på andlighet i de militäranalytiska texterna har starkare koppling till religiositet och kyrklighet. Det är oftare en kristen gudstro som avses när militäranalytikerna skriver om duchovnost, säger Pär Gustafsson Kurki.

I texterna hänvisas det till att religionen är det högsta värdet som motiverar soldater att slåss, och att andlighet och stridsmoral är två sidor av samma mynt. Det finns en viktig ideologisk aspekt i det, menar han.

– Man försöker legitimera försvarsmakten och Putins makt genom att knyta till sig den ortodoxa kyrkan. Ungefär varannan ryss tycker duchovnost är viktigt. Genom att koppla ihop det med försvarsmakten blir det svårare för eventuella kritiker att yttra sig. Det är i alla fall min hypotes.

Stark betoning på kollektivet

Den andra delen i Pär Gustafsson Kurkis modell handlar om känslomässig gemenskap. I de militäranalytiska texterna framträder stridsmoral inte som en individuell fråga, utan som något militära kollektiv besitter – kompanier, bataljoner eller hela armén.

– Kollektivet betonas framför individen. Det uttrycks även i synen på tvångsmakt och den militära ordern, som ses som en helig instruktion som måste uppfyllas till varje pris. Soldater som får order ska uppvisa offervilja och blint lyda ordern, medan officerare beskrivs som att de ska utstråla viljestyrka och initiativkraft på ett helt annat sätt, säger Pär Gustafsson Kurki.

Den aspekt av ryskt tänkande kring stridsmoral som mest överlappar med det västerländska tänkandet är tvångsmakten, enligt Pär Gustafsson Kurki. Alla militära organisationer bygger på statens våldsmonopol och i förlängningen dess tvångsmakt. Enskilda kan beordras att göra saker som ibland innebär att döda eller att själv gå i döden.

– I grunden är det samma fenomen som finns i alla försvars- och krigsmakter. Det som särskiljer den ryska synen på stridsmoral från den västerländska är den uttryckliga roll som andlighet, gudstro och religion har.

Texterna som Pär Gustafsson Kurki studerat är filosofiskt inriktade och författarna har ofta militära grader. Hälften av texterna kommer från Försvarsministeriets egen tidskrift.

– Författarna har ofta militära grader, så det som uttrycks kommer från det militära etablissemanget, från personer som är lojala med regimen.

Riskerar att gå på sin egen propaganda

Pär Gustafsson Kurki gjorde en kort empirisk studie till rapporten för att se om den påstådda betydelsen av duchovnost fått praktiska implikationer. Den ryska försvarsmakten har gjort vissa investeringar i fältpräster, men satsningen är blygsam i antal utifrån behoven, enligt Pär Gustafsson Kurki.

– Man gör ändå stor sak av investeringarna och slår på stora trumman i media, så det har snarare en ideologisk poäng än en tydlig roll för militär effektivitet. Ett tecken på det är att Ryssland tidigare har lyckats utkämpa krig och uppnå politiska mål utan något utbyggt system med fältpräster, till exempel det andra Tjetjenienkriget.

I praktiken har faktorer som fungerande disciplin, logistik och tillgång till förnödenheter och ammunition haft större betydelse för Rysslands militära framgångar än den påstådda betydelsen av andlighet, menar Pär Gustafsson Kurki. Han tror det finns en risk att ryssarna får en felaktig bild av sin förmåga med betoningen av duchovnost.

– De riskerar att gå på sin egen propaganda. Ett bidragande skäl till att de fortsätter slåss i Ukraina kan vara att de tror att de har en andlig kvalitet som gör att de kommer vinna, trots att de skjutit bort mycket av sin bästa materiel i kriget.

Även västliga analytiker behöver vara självständiga i sin analys av den ryska sidans påståenden, poängterar Pär Gustafsson Kurki. Han uppfattar att många analytiker har lyssnat för mycket på Rysslands officiella påståenden och därmed överskattat den ryska sidans militära förmåga.

Osannolikt med reformer

Den nu släppta engelska rapporten lanserades först på svenska förra hösten, med titeln Rysk syn på stridsmoral: Grundidéerna från 1990-talet till 2022. Den engelska versionen har ett tillägg om det senaste årets utveckling i Ukraina. Där lyfter Pär Gustafsson Kurki fram att synen på stridsmoral återspeglar hur det ryska samhället i stort ser ut.

– Om man skulle vilja reformera synen på stridsmoral skulle det krävas att det övriga samhället också reformeras. Det är ganska osannolikt, eftersom den nuvarande regimen är så investerad i att behålla makten. Troligen kommer den här modellen vara relevant en bra tid framöver.