Stormakter påverkar svensk Afrikapolitik

Konflikter, migrationsströmmar och ett växande globalt intresse för Afrika påverkar EU:s politik. FOI har i en studie analyserat fyra stora EU-länders agerande i Afrika och vad det kan betyda för svensk Afrikapolitik.

I Sahel, en gränszon mot södra Sahara som sträcker sig från Senegal i väst till Sudan i öst, blir den säkerhetspolitiska situationen allt värre. Detta efter att väpnade grupper i Mali har spridit sig till grannländerna Burkina Faso och Niger. En oro finns hos europeiska politiker över hur säkerhetsläget kommer att påverka migrationsströmmar till Europa.

Europas relationer med Afrika påverkas också av ett större intresse för kontinenten från andra delar av världen. Dels som handelspartner och med en befolkningstillväxt som ger tillgång till en växande marknad. Där Europa tidigare var en dominerande handelspartner blir länder som Kina, Ryssland, Japan, Indien och Gulfstaterna allt mer närvarande.

Även det säkerhetspolitiska intresset har blivit globalt. Ett exempel är Afrikas horn, där Frankrike tidigare var ensam som icke-afrikansk aktör om att ha en militär bas. I dag har även USA, Japan, Italien och Kina militärbaser i Djibouti. Lägg till att Afrika är en attraktiv allierad i FN, genom att vara den kontinent som har flest medlemsstater och därmed röster.

Integration mellan försvar, bistånd och diplomati

Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien är EU-länder med militär närvaro i Afrika. Ländernas agerande i Afrika väger tungt inom EU, inte minst som initiativtagare till insatser som EU:s länder ska stödja. Ett exempel är Frankrikes initiativ till en styrka i gränstrakterna mellan Mali, Niger och Burkina Faso, skriver FOI-forskarna Carina Gunnarson och Karolina Gasinska i rapporten EU:s stormakter i Afrika, som författats på uppdrag av Försvarsdepartementet.

Forskarna pekar på att dessa stormakter nu väljer en strategi som innebär en integration mellan försvar, bistånd och diplomati i sina relationer med afrikanska länder.

– Eftersom den säkerhetspolitiska situationen i Sahel är så komplex räcker det inte med militära insatser för långsiktig säkerhet och utveckling, säger Karolina Gasinska.

I denna strategi blandas militär styrka med så kallad soft power, bland annat i form av kulturellt utbyte.

– Frankrike har alltid betraktat kultur som ett viktigt utrikespolitiskt element som främjar nära relationer och handel, att de som talar samma språk delar synen på världen. Även Tyskland har en tradition av att sprida kultur som en del i utrikespolitiken. Nu ser vi att Spanien betraktar fotboll från spanska fotbollsligan som ett sätt att främja goda relationer, säger Carina Gunnarson.

Påverkar Sverige

De fyra europeiska EU-stormakternas strategier påverkar också Sverige, som medlem i EU. Ett exempel är att de påverkar vilka militära insatser som Sverige uppmanas att delta i. Ett annat är att de i Sverige närmast vattentäta skotten mellan bistånd och säkerhetspolitik är på väg att luckras upp, enligt rapporten.

– För nu finns det ett ministerrådsbeslut i EU om en integrerad syn när ett EU-land går in i ett område. Så vill Tyskland och Frankrike ha det, Frankrike har i dag till och med folk från biståndsorgan i försvarshögkvarteret. Det innebär rimligen att även Sverige måste samordna bistånd och säkerhetspolitik i framtiden, säger Carina Gunnarson.

Så har fyra EU-länders Afrikapolitik utvecklats

Frankrike

Det EU-land som starkast bevarat banden till sina forna kolonier. President Macron försöker dock att distansera sig från den koloniala historien genom att multinationalisera samarbetet och därigenom skapa nya samarbetsformer som ska göra afrikanska stater till politiskt allierade och handelspartner. Men ambitionerna bromsas av en ärvd politik och kampen mot terrorism i Sahel.