Nyhet -
Studerar forskningens roll för framtida biologiska och kemiska hot
Framstegen inom biologisk och kemisk forskning har medfört en snabb utveckling av teknik för att exempelvis bota sjukdomar och framställa nya material. Men leder framstegen också till en ökad risk att kunskapen missbrukas för att utveckla vapen?
FOI bevakar och bedömer löpande så kallade dubbla användningsområden inom olika forskningsfält. Nu publiceras en del av bevakningen i rapporten Forskning och utveckling som påverkat bedömningen av biologiska och kemiska hot under åren 2015-2020.
– I den här världen använder vi begreppet dubbla användningsområden, där en uppfinning som har tagits fram för ett civilt syfte också kan användas i en militär kontext. Produkter och kunskap med dubbla användningsområden kan användas militärt, exempelvis för att utveckla vapen eller som vapen i sig själva, säger Daniel Wiktelius, förste forskare på avdelningen för CBRN-skydd och säkerhet i Umeå och huvudförfattare till rapporten.
Förbättrat skydd och nya hot
I rapporten analyseras tekniker och forskningsframsteg som i framtiden skulle kunna användas både civilt och militärt. Bland annat nämns genetisk förändring av mikroorganismer, som kan användas av forskare för att tillföra nya egenskaper till en organism för att bättre förstå dess biologi.
Metoderna är viktiga för att förutsäga och utveckla skydd mot infektionssjukdomar, men kan också missbrukas av en aktör som vill förändra egenskaperna hos exempelvis bakterier eller virus så att de smittar lättare eller på nya sätt.
Ett annat exempel är nya möjligheter att skapa helt konstgjort DNA – en teknik som har fått stor betydelse för att kunna behandla sjukdomar. Men tekniken kan också användas för att producera mikroorganismer utan naturlig förlaga, som virus. Det kan i sin tur innebära en framtida risk att tekniken utnyttjas för att utveckla biologiska vapen.
Trösklarna: Olagligt och svårt
Det finns dock flera hinder som begränsar möjligheterna att använda de nya teknikerna för utveckling av vapen, menar Daniel Wiktelius.
– En återhållande faktor är att de allra flesta stater har förbundit sig att inte utveckla, använda eller inneha den här typen av vapen. Icke-statliga aktörer, som terrororganisationer, behöver inte ha något intresse av att efterleva sådana förbud. Där är den största tröskeln kunskap och tillgänglighet. De tekniker vi tar upp i rapporten är väldigt avancerade, och det är svårt att få tag på personer som är beredda att använda sin kunskap i de här syftena.
Enligt Daniel Wiktelius finns det inga indikationer på att de tekniker som rapporten handlar om i dagsläget missbrukas för utveckling av vapen.
– Men deras fortsatta spridning och utveckling mot nya applikationsområden bör bevakas. Egentligen kan all utveckling på kemi- och biologiområdet innebära en viss framtida risk, eftersom vi inte vet vilka framtida användningsområden en uppfinning kan få, säger Daniel Wiktelius.
Medvetenhet kan begränsa framtida risker
Ett problem som forskarna tar upp i rapporten är att debatten om risker med ny teknik och forskning ofta kommer i efterhand. De flesta forskare är upptagna med sin egen forskning och inte särskilt medvetna om problematiken med dubbla användningsområden, menar Daniel Wiktelius.
– Universiteten har obligatoriska kurser i forskningsetik, men de är oftast inriktade på saker som att motverka fusk och negativ miljöpåverkan. Jag tror att det skulle behövas ett inslag av dessa frågeställningar i kurser om forskningsetik, och en ökad medvetenhet om risker med dubbla användningsområden. Min uppfattning är att det är forskarna och uppfinnarna själva som bäst kan förutse möjliga framtida användningsområden i dagens forskning.
