Utmaningar för insatsen i Mali

Det svenska bidraget till FN:s stabiliseringsinsats i Mali kommer enligt en ny rapport från FOI stöta på politiska, ledningsmässiga, operativa, logistiska och klimatmässiga prövningar. I rapporten analyseras stabiliseringsinsatsens uppnådda resultat och de utmaningar som fortsatt präglar insatsen.

Mali är det sjunde största landet i Afrika med en befolkning på ca 15 miljoner. Lite mer än hälften av landet, som är mer än dubbelt så stort till ytan som Sverige, består av öken. Mali hör till världens fattigaste länder.

I början av 2012 utbröt ett väpnat uppror i norra Mali med krav på en självständig stat för folkgruppen tuareger. Några månader senare avsattes den dåvarande maliske presidenten i en militärkupp. I det kaotiska läget övertogs det väpnade upproret av väpnade islamistiska grupper såsom al-Qaida i islamiska Maghreb (AQIM) och plötsligt stod 2/3 av landet under dessa gruppers kontroll. FN:s säkerhetsråd konstaterade att situationen utgjorde ett hot mot internationell fred och säkerhet men svårigheten för övriga länder i regionen att sätta samman en fredsfrämjande insats var stor. Istället intervenerade Frankrike, den forna kolonialmakten, på begäran av Mali i januari 2013. I juli samma år tog FN över ansvaret för den trupp västafrikanska länder börjat skicka till Mali till stöd för återtagande av de norra regionerna.

FN:s stabiliseringsinsats i Mali, MINUSMA, har till uppgift att skapa säkerhet i norr, skydda civila och se till att staten blir närvarande i alla delar av landet. FOI:s insatsprojekt har, med anledning av det, analyserat hur insatsen utvecklats under det år den varit verksam och i vilken mån insatsen har förutsättningar att uppfylla sitt mandat.

Den nya rapporten ”FN:s stabiliseringsinsats i Mali. Resultat och utmaningar för MINUSMA” av Magdalena Tham Lindell och Claes Nilsson, analytiker vid FOI, presenterar en övergripande analys av resultat och utmaningar sedan insatsens tillkomst sommaren 2013. Rapporten fokuserar på fem områden som i analysen identifierats som särskilt problematiska när det gäller att skapa säkerhet i norra Mali: logistik, styrkegenerering, ledning, operativ förmåga och säkerhetssituation. Avslutningsvis diskuteras det svenska bidraget med fokus på förutsättningarna för underrättelseverksamhet i insatsen.

Vad ser ni som särskild komplicerat för det svenska underrättelsebidraget till insatsen?

- MINUSMA har fått ett robust mandat från säkerhetsrådet vilket betyder att insatsen har rätt att använda alla nödvändiga medel för att skydda mandatet. För att kunna göra det behövs spetsigare förmågor än vad FN traditionellt sett haft i sina fredsfrämjande insatser. Underrättelsekomponenten är en del i detta. Men i och med att det är något nytt i FN-systemet måste bidraget ses som lite av ett pionjärarbete för att utveckla FN:s förmåga att planera och genomföra operationer utifrån den här typen av information, säger Magdalena Tham Lindell, analytiker vid FOI.

Landet behöver göra politiska framsteg i en freds- och försoningsprocess för att möjliggöra en varaktig förändring, enligt rapporten. Kommer Mali klara av att hantera situationen på egen hand i framtiden?- Det ligger långt fram i tiden. Förmågan hos armén och polisen är fortfarande låg och det saknas ännu ett avtal som reglerar konflikten mellan regeringen och den väpnade oppositionen, säger Magdalena Tham Lindell.

Insatsen har kritiserats för lågt operativt tempo. Det beror bland annat på truppbidrag som saknar tillräcklig utbildning och utrustning samt otydlig ledning och målbild. Från svensk sida ses en möjlighet att stärka och bygga FN:s kapacitet inom underrättelseområdet för att på så sätt skapa mer effektiva insatser.

- Vår genomlysning av MINUSMA visar på vikten av att medlemsländerna även ställer mer kvalificerade förmågor till FN:s förfogande om insatsen ska kunna få effekt på säkerhetssituationen i norra Mali. För att långsiktigt utveckla FN:s fredsfrämjande förmåga behövs vid sidan av truppbidrag ett politiskt engagemang på flera nivåer, säger Magdalena Tham Lindell.