Nyhet -
Vart är Turkiet på väg?
Turkiet har länge varit beroende av sina allierade i väst och i stort delat deras hotuppfattning. Men det har ändå funnits skillnader i hur hoten uppfattas. Nu satsar Ankara på att vidga sitt nätverk inom försvarsindustrin och stärka sin militära förmåga för att kunna agera mer på egen hand, skriver FOI i en rapport.
I takt med att läget i Turkiets närområde förändras vartefter har den sittande regeringen i Ankara en övertygelse. Den är att det samlade väst inte tar landets säkerhetspolitiska prioriteringar på allvar utan ofta motverkar deras försök att skydda sina intressen.
– Det har lett till att Turkiets strävar efter strategisk autonomi som ett utrikespolitiskt mål, säger Marianna Serveta som är analytiker på FOI och står bakom rapporten Turkiets säkerhetspolitiska färdriktning, strategisk autonomi och stormaktsberoenden.
För att undersöka hur långt Turkiet kommit i sitt mål om strategisk autonomi har hon i rapporten undersökt Turkiets agerande i Syrien, Libyen, Azerbajdzjan och Somalia. Länder där Turkiet självständigt definierat hot mot landets intressen och använt sin militär- och försvarsstrategi.
– I alla fyra fallen vägde Turkiets egna intressen tyngre än följsamhet mot sina traditionella allierade i väst. Trots att Ankaras prioriteringar ofta krockade med de allierade staternas mobiliserade Turkiet egna förmågor och agerade beslutsamt för att nå sina mål, säger Mariana Serveta.
Samtidigt menar hon att strategisk autonomi inte bara är en kraft som driver Turkiet bort från väst utan också höjer Turkiets relevans.
– I Libyen till exempel hade Turkiet sin egen agenda, vilken kom i konflikt med allierade Frankrikes prioriteringar och kränkte Greklands suveränitet. Men Turkiets agerande gjorde det möjligt för Nato-medlemmar att befinna sig på båda sidor av konflikten i området.
Bestående stormaktsberoenden
När Marianna Serveta i sin rapport ska bedöma hur långt Turkiet kommit med sin strävan mot strategisk autonomi menar hon att de närmar sig, men ännu inte nått målet. Det beror på bestående beroenden av inflytelserika externa makter som USA, Ryssland, EU och Kina.
Turkiets beroende av handel med EU kvarstår samtidigt som landets ekonomiska och högteknologiska beroende av Kina växer. Och trots stora satsningar på den egna industrin är Turkiet fortsatt i behov av amerikanskt krigsmateriel och teknikproducenter. I brist på eget luftvärn är Turkiet dessutom beroende av Natos luftförsvarsförmågor, med USA:s samtycke för utplaceringar. Centrala beroenden kvarstår även med Ryssland vad det gäller handel, gas och olja.
– Ankaras ambition att vara en nyckelspelare i pågående konflikter i närområdet, eller områden som landet prioriterar, kräver fortsatt militär koordinering med både Washington och Moskva, säger Marianna Serveta.
Rapporten noterar att det finns en diskrepans mellan Turkiets högst ställda målsättningar och faktiska förmågor.
– Diskrepansen leder till att Ankara antar ett ”agera- och-se”-angreppssätt. Agerar först och sedan ser vilka aktörer det blir mest gynnsamt att samarbeta med vid ett givet tillfälle. Man vill kunna hämta lite där man vill utan att vara skyldig någon alltför mycket. Landet vill ha en fungerande relation till alla stormakter parallellt för att kunna spela ut dem mot varandra.
Samarbete med Sverige
En avgörande del i Turkiets säkerhetspolitiska mål är att vidga sitt nätverk av partners inom försvarsindustrin. Det finns intresse för ett fördjupat samarbete även med Sverige.
– Turkiet är duktiga på drönarteknologi och på det maritima området. Turkiets operativa expertis i Svarta havet respektive Sveriges expertis i Östersjön banar väg för ett erfarenhetsutbyte länderna emellan.
Sedan 2012 har Sverige och Turkiet ett ramavtal om samarbete i militärtekniska frågor, som underrättelse, polisiära och rättsliga ärenden. Däremot inga försvarsindustriella samarbeten.
Men sedan sommaren 2023 pågår förhandlingar mellan Sverige och Turkiet om ett nytt avtal gällande militärt samarbete kring övning och utbildning.
– Turkiet har ett ökat intresse för samarbete med Sverige för utbyte av underrättelse, cyberdomänen och kontraterrorism. Turkiets försvarsindustriella kompetens, främst inom drönarsektorn, gör landet till en attraktiv kandidat för Sverige att samarbeta med i försvarsmateriella frågor.
I slutordet av rapporten skriver Marianna Serveta att rapportens ambition är att bidra till ökad kunskap om vilka centrala faktorer som formar Turkiets utrikes- och säkerhetspolitik. Vilket hon menar blivit mer angeläget sedan Sverige inträdde i Nato där Turkiet är en betydande och tung aktör. Turkiet har varit medlem i Nato sedan februari 1952, Sverige sedan mars 2024.
