Forska mer på cirkelns värde

Nu går utredningarna och kontrollerna av studieförbundens rapportering in i slutskedet. Frågan är hur vi går vidare. Ska framtiden mötas med ännu striktare kontroller eller ska vi återupprätta tilliten och också bättre utvärdera resultaten?

Det är många - studieförbunden, Folkbildningsrådet, Riksrevisionen och flera kommuner – som lagt resurser på att granska det som studieförbunden har rapporterat. När resultatet av Folkbildningsrådets granskning presenterades våren 2021 hördes reaktioner på beloppet som skulle återtas: 59 mkr. Men sett i förhållande till de tre år som granskningen omfattade motsvarar beloppet mindre än 2% av statsbidragen. Det är lätt att glömma de övriga 98%.

Nästa år presenterar Riksrevisionens sin analys över hur Folkbildningsrådets arbete med kontroll och uppföljning fungerar. I sammanställningen av underlag till Riksrevisionen blir det tydligt hur mycket arbete som ligger bakom en enda studiecirkel! Det är också lätt att glömma bort den omfattande infrastruktur som studieförbunden har byggt upp för att hantera mängden människor som vill mötas i en studiecirkel, skapa eller ta del av kultur. Lätt att glömma hur effektiv den är.

Även om granskningarna varit betungande så har de också gjort nytta. De har förtydligat vilka tolkningar av regelverket vi menar ska gälla. Granskningsverktygen har utvecklats för mycket större träffsäkerhet. Det är troligt att mängden upptäckta fel mycket snabbt reduceras till följd av det.

Men hur stora resurser ska vi lägga på kontroller? Vi kan inte ta bort dem men kostnaden tas av verksamheten. Det är klokt att också satsa mer på att uppmärksamma vad som fungerar bra. Vi måste göra fler studier och initiera fler forskningsprojekt för att bättre kunna beskriva vilket värde folkbildningen i studieförbunden har. Det är sådana studier som kan stärka tilliten, samtidigt som de kan peka ut vad som kan bli bättre. Studieförbunden har konstant örat mot marken men det är inte samma sak som vetenskaplighet och forskning.

Man har förebrått studieförbunden för bristande transparens, men vi behöver hjälp för att visa på effekterna av vårt arbete. Vi kan inte använda mätetal som finns i andra former av lärande för vuxna; betyg, examina eller genomströmning. Värdet av att delta i en studiecirkel måste beskrivas på annat sätt. Den breda inriktningen inom lärande och kultur, det stora antalet människor som berörs, de olika verksamhetsformerna bidrar alla till utvärderingens komplexitet. Under 2010-talet har två utredningar föreslagit vägar att utvärdera folkbildningen: Erik Amnås Folkbildningens samhällsvärden (2012) och Statskontorets Ett förslag till utvärderingsmodell (2018), men de har inte lett till någon förändring av läget.

Omvärlden måste i högre grad intressera sig för verksamheten i sig, diskutera den och bidra med tankar om hur den ska beskrivas. Två goda exempel är Folkbildningsrådets rapporter Cirkelns betydelser (2020) och Cirkeldeltagarens väg till arbete (2019) som båda visar på mätbara positiva effekter genom studiecirkeln. Hur stora resurser måste vi flytta från kontroll till utvärdering för att antalet studier av det slaget ska bli fler?