HD avgränsar det personliga ansvaret vid aktiebolags konkurs

Principen om att det bara är själva aktiebolaget som ansvarar för aktiebolagets skulder har vissa undantag. Det i praktiken vanligaste undantaget är det medansvar som uppkommer om en styrelse inte upprättar en så kallad kontrollbalansräkning när det finns skäl att anta att det föreligger kritisk kapitalbrist.

När den så kallade medansvarsperioden inletts så ansvarar styrelsens ledamöter personligen för skulder som aktiebolaget ådrar sig, under förutsättning att ledamöterna inte kan visa att det inte har förelegat försumlighet. Detta medansvar kan upphöra på olika sätt, bland annat vid ansökan om att aktiebolaget ska likvideras, men det finns inget direkt stöd i aktiebolagslagen för att ansvaret upphör i konkurs. Denna aspekt är intressant eftersom ett konkursbolag fortsätter att företrädas av dess styrelse, som har vissa möjligheter att ådra konkursbolaget förpliktelser. Frågan om medansvarsperioden ändå ska upphöra vid konkursutbrott har nu prövats av Högsta domstolen.

Bakgrunden till Högsta domstolens prövning var att ett aktiebolag hade inlett en domstolsprocess, som var pågående när bolaget försattes i konkurs. Styrelsen hade inte upprättat någon kontrollbalansräkning och vid konkursutbrottet löpte alltså medansvarsperioden. Konkursförvaltaren övertog inte talan, varpå konkursbolaget fortsatte att driva målet. Sedermera förlorade konkursbolaget målet och blev alltså skyldigt att ersätta rättegångskostnaderna. Konkursbolaget hade mindre oväntat inga sådana tillgångar och frågan uppkom då om styrelsen skulle ha ett medansvar också för de kostnader som uppkommit efter konkursutbrottet.

Högsta domstolen konstaterar att det finns små möjligheter för en styrelse att ådra ett konkursbolag skulder. Det påpekas att den praktiska situation som främst behöver hanteras är just att konkursbolaget driver vidare rättsprocesser som en konkursförvaltare inte väljer att gå in i. Vidare konstaterar Högsta domstolen att ett konkursutbrott får sådana konsekvenser att det inte i övrigt är motiverat att låta medansvarsperioden fortsätta löpa.

Mot denna bakgrund kommenterar Högsta domstolen särskilt hur situationer med rättsprocesser som drivs av konkursbolag kan hanteras. Här påpekas det att det finns en problematik i att konkursbolagets motpart ofrivilligt hamnar i en rättsprocess utan möjligheter att få ersättning för rättegångskostnader. Uttalandena påminner om liknande uttalanden från Högsta domstolen gällande situationer med så kallade processbolag. Högsta domstolens slutsats i denna del är att ”problem som i grunden är av processrättsligt slag normalt bör lösas på annat sätt än med tillämpning av aktiebolagsrättsliga bestämmelser”. Med detta fastslås det att medansvaraperioden ska upphöra vid konkursutbrott.

Enligt vår mening skulle Högsta domstolens hänvisning till processrätten och andra lösningar kunna tolkas som en vinkning till rättegångsbalkens regler om personligt ansvar vid vårdslös processföring, alltså skapande av onödiga rättegångskostnader till följd av olika typer av försumlighet. Sådant ansvar är sällsynt förekommande i praktiken men möjligen öppnar Högsta domstolen upp för att dessa regler ska tillämpas mindre restriktivt, i vart fall när det är fråga om att motparten inte på annat sätt har möjlighet att få ersättning för rättegångskostnader. Detta är också en tillämpning som skulle passa väl med reglerna om medansvar; medansvar gäller som sagt inte i den mån det kan visas att det inte har förelegat försumlighet.

Richard Sahlberg, advokat och delägare på Foyen Advokatfirma
richard.sahlberg@foyen.se

Erik Jagbrant, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma
erik.jagbrant@foyen.se

Not: Det kommenterade avgörandet är Högsta domstolens dom den 12 juli 2018 i mål nr T 4448-17.