Nytt försök att städa upp i miljöbalken till följd av avfallsdirektivet

Den 13 juni 2019 överlämnade regeringen ett förslag till ändringar i miljöbalken (1998:808) (”MB”) till Lagrådet för yttrande. Ändringarna ska förbättra genomförandet av det s.k. avfallsdirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv (2008/98/EG) av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv. Förslaget bottnar i att EU-kommissionen vid granskning av Sveriges genomförande av avfallsdirektivet framfört kritik och påpekat brister som regeringen nu försöker åtgärda.

Ändringarna ska leda till att Sveriges genomförande av avfallsdirektivet förbättras. Förslaget omfattar ett förtydligande av definitionen av att ”bortskaffa avfall” så att bestämmelsen även omfattar förberedelse för att göra sig av med något som är avfall. Förslaget grundar sig i EU-kommissionens kritik mot att begreppet ”behandling” i svensk lagtext inte omfattar beredning före återvinning eller bortskaffande. I dagsläget framgår det av förarbetena till MB (prop. 2015/16:166) att definitionen av ”behandla avfall” omfattar förberedelse för återvinning respektive bortskaffande av avfall men ett förtydligande föreslås nu alltså införas direkt i lagtexten.

Ett förtydligande om vad som ska anses vara en biprodukt föreslås även införas. Den nya ordalydelsen som föreslås för 15 kap. 1 § är (nyheterna är kursiverade):

”Med avfall avses i detta kapitel varje ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. Ett ämne eller föremål som uppkommit i en produktionsprocess där huvudsyftet inte är att producera ämnet eller föremålet ska anses vara en biprodukt i stället för avfall, om

1. det är säkerställt att ämnet eller föremålet kommer att fortsätta användas,

2. ämnet eller föremålet kan användas direkt utan någon annan bearbetning än den bearbetning som är normal i industriell praxis,

3. ämnet eller föremålet har producerats som en integrerad del av produktionsprocessen, och

4. den användning som avses i 1 inte strider mot lag eller annan författning och inte leder till allmänt negativa effekter för människors hälsa eller miljön.”

Med anledning därav har Länsstyrelsen i Västra Götalands län påpekat att frågan om klassificeringen av material i kategorierna avfall, produkt eller biprodukt är komplicerad och att regeringens förslag inte blir avgörande för tolkningen. Regeringen håller med om svårigheten i bedömningen och upplyser om att omformulering ska göra det enklare att ta ledning av EU-kommissionens vägledande dokument och av rättsfall, vilket bör underlätta för tillsynsmyndighetens arbete.

En precisering av hur avfall ska hanteras föreslås även införas. Detta innebär att alla som hanterar avfall omfattas av kraven i bestämmelsen, även mäklare och handlare som inte fysiskt har att göra med avfallet. Preciseringen betyder att hanteringen av avfallet inte ska skada eller orsaka risk för skada på människors hälsa eller miljön och räknar upp risker och olägenheter att ta hänsyn till. Till denna precisering föreslås även en helt ny bestämmelse införas så att en verksamhet måste uppfylla kraven på hur avfall ska hanteras för att få tillåtas.

Förslaget har remissbehandlats och bland annat Länsstyrelsen i Värmlands län har påpekat att en verksamhet inte kan bedrivas helt utan risk och att merparten av verksamheterna som hanterar avfall leder till buller av olika slag. Regeringen bemöter det med att risken för skada måste vara beaktansvärd i förhållande till verksamheten som bedrivs och att vissa risker är obetydliga för de intressen som avfallsregelverket avser att skydda.

Mark- och miljödomstolen (”MMD”) Nacka tingsrätt och Mark- och miljööverdomstolen (”MÖD”) har framfört att de anser att preciseringen av avfallshanteringen är överflödig och innebär ett frånsteg från uppbyggnaden och systematiken i MB. Domstolarna klargör samtidigt att en tillåtlighetsbestämmelse inte bör införas eftersom konsekvenserna skulle bli att kraven som ställs upp blir en förutsättning för att en verksamhet alls ska kunna tillåtas. Regeringen bemöter kritiken med att preciseringen utgör en miniminivå för miljöskyddet och att ekonomiska avvägningar måste göras med hänsyn till den. Avsikten är att tydliggöra förutsättningen för att en verksamhet ska anses vara tillåtlig och regeringen understryker att utformningen är i överenstämmelse med avfallsdirektivet.

Avslutningsvis föreslås ett krav införas avseende att en dom som omfattar tillstånd för återvinning, bortskaffande av avfall eller lagring av avfall i samband med en sådan behandling, ska innehålla de villkor som behövs avseende åtgärder för avslutning av verksamheten och efterbehandling.

Enligt regeringen förväntas inte ändringarna medföra några ökade kostnader eller konsekvenser av betydelse. Avseende biprodukter förväntas det som tidigare klassats som avfall nu kunna användas som en resurs i större utsträckning vilket regeringen förklarar är i linje med en omställning till en mer cirkulär ekonomi.

Sammanfattningsvis kan konstateras att ändringarna är utformade i syfte att bemöta och åtgärda de brister som EU-kommissionen har påpekat, vilket Sverige åtog sig att göra redan i februari 2017. I mars 2019 framförde EU-kommissionen att avfallsdirektivet fortfarande inte var korrekt genomfört i svensk lag vilket Sverige bemötte den 8 maj 2019 med att förbättringsarbete pågår. Konsekvenserna av att Sverige inte rättar sig efter EU-kommissionens yttrande innebär att ärendet kan föras vidare till EU-domstolen, vilket regeringen betonar i en kommentar till lagrådsremissen.

Frågan är om nuvarande svensk reglering medför att de krav som ställs upp i avfallsdirektivet inte efterlevs och om införandet av formuleringar som ligger närmare artiklarna i avfallsdirektivet i sådana fall är lösningen. MB är utformad som en ramlag och bestämmelserna skiljer sig därför av naturliga skäl från lydelserna i avfallsdirektivets artiklar. Det viktiga med miljölagstiftning måste dock vara resultatet av tillämpningen och inte den exakta formuleringen. Vi på Foyen välkomnar ett förtydligande av vad som ska anses vara en biprodukt och en definition som bättre stämmer överens med avfallsdirektivet. Förhoppningsvis leder det i sin tur till att färre tillsynsbeslut behöver överklagas.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2020.

Har Du frågor om krav på avfallshantering enligt miljöbalken?

Kontakta:

Pia Pehrson, advokat och delägare på Foyen Advokatfirma

pia.pehrson@foyen.se

Sara Kinnefors, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma

sara.kinnefors@foyen.se