Trycket ökar från hjälpsökande i utsatthet och hemlöshet

Trycket på Frälsningsarméns sociala center ökar ständigt, runt 130 gäster och ibland fler kommer dagligen för kaffe och smörgås, matkasse, kläder, dusch eller samtal.Bland annat ökar antalet hemlösa pensionärer som behöver stöd. Sedan cirka ett år tillbaka samverkar Frälsningsarméns Sociala Center i Hornstull med Uppsökarenheten på Socialförvaltningen.

Kuratorn Maria Emanuelsson på Sociala Centret har ett nära samarbete med Märta Granath från Socialförvaltningen, som arbetar som en så kallad äldrelots och hjälper äldre som lever i hemlöshet eller riskerar att hamna där.

− Socialnämnden har gett oss i uppdrag att under hela 2019 arbeta konkret gentemot pensionärer över 65 år i akut hemlöshet i Stockholms Stad, säger Märta, när hon och Maria Emanuelsson tar emot på sociala centret vid Hornstull efter stängning.

Som kurator möter Maria många människor som haft ett någotsånär vanligt liv men som nu är märkta av missbruk, hemlöshet, psykisk ohälsa eller annan utsatthet. I centrum för hennes arbete finns enskilda samtal, uppmärksamhet på gästerna och konkret hjälp med dagsbehov.

− Jag åker med skadade till sjukhus, hjälper dem med trasslig ekonomi att göra en budget, stöttar vid myndighetskontakter som till exempel Socialtjänsten och Kronofogden, säger hon.

Maria hjälper även till att söka lägenhet och följer med på viktiga möten. Det kan röra allt från advokatbesök till att vara tolk på körkortskurs.

− Ja, jag gör verkligen ”allt”, brukar jag säga. På kort sikt behöver våra gäster mat, värme och rena kläder – det som ger energi att ta tag i andra delar av livet. Men vi kuratorer gör även en långsiktig planering för dem vi möter, betonar Maria.

Under de två och ett halvt år hon funnits på centret har antalet kvinnor i utsatthet och hemlöshet ökat från tio till 30 personer per dag. De flesta är från 35 år och uppåt.

− Missbrukande kvinnor är dubbelt stigmatiserade, säger hon allvarligt. De kan ofta vara misshandlade eller avkrävas sex som betalning för boende. Män i missbruk kan säga: ”När jag blir ren ska jag skaffa en riktig tjej, ingen pundarbrud.”

Hon ser även en oroväckande tendens att unga tjejer är mer utsatta nu och drivs in i prostitution. Det finns kvinnor som inte vill gå ner i centrets kafé för att ansöka om en samtalstid.

− Då brukar personal i garderoben närmare utgången kunna bygga upp ett förtroende för att sedan länka vidare till samtal hos mig, säger hon.

Vi kuratorer ger akut hjälp men även en långsiktig planering för gästerna”, säger Maria Emanuelsson, kurator vid Frälsningsarméns sociala center i Stockholm.

En dag för Maria börjar med morgonmöte med kollegorna. Klockan 9.00 öppnar centret, då finns redan ofta en lång kö utanför med människor som vill komma in i värmen. Samtidigt börjar också Marias samtalstider.

Situationen på sociala centret kan bli farlig om en gäst är aggressiv eller påverkad. Maria bär alltid larm och samtalsrummen har två dörrar för en säkrad flyktväg. Bara denna vecka har såväl polis som ambulans varit på plats. Vid ett annat tillfälle for hon med en misshandlad person i ambulans och kunde vara till hjälp under polisförhöret på sjukhuset. När en person sytts ihop skickas den ju oftast bara hem, efter att personal på diverse instanser har gjort det de ska.

− I det här fallet hade polisen hållit sitt förhör och sjukvården sett över skadorna och plåstrat om. Då kunde jag under tiden kontakta den socialtjänst personen tillhörde och slussa vidare till socialjouren, som var behjälplig inför natten. Därför är vår insikt viktig för de andra instanserna, berättar hon.

Maria berättar att hon förra året mötte Märta Granath på Uppsökarenheten via en hjälpsökande person. Kontakten kändes bra direkt.

− Märta vill få saker gjorda och komma framåt med klienten, hon är precis som jag lösningsfokuserad och driven. Vi har stort förtroende för varandra och lämnar med varm hand över klienter till den andra för hjälp, säger Maria.

Märta nickar medhåll:

− Ja, det har fungerat väldigt bra. Maria har en lång erfarenhet av det här arbetet och jag kan tillföra kontakter med Socialtjänsten. Från vårt håll är vi helt beroende av att samarbeta med andra, till exempel frivilligorganisationer eller sjukvården.

Antalet äldre i hemlöshet utan missbruk har ökat i Stockholm och för dem har det skapats nya drogfria akutplatser istället för traditionella härbärgen. Uppsökarna arbetar däremot med dem som befinner sig både i och utan missbruk.

− Vi är till för alla vuxna i hemlöshet. Men många äldre hemlösa utan missbruk vill inte söka sig till härbärgen som de upplever stökiga. Då blir de kvar ute i kylan på olika platser, säger hon.

Märta och resten av uppsökarteamet länkar personerna till samhällets ordinarie hjälpsystem och hjälper till i kontakten med Socialtjänsten eller Pensionsmyndigheten.

− Jag kan ge den äldre stöd i allt från att beskriva problemet för den beslutande myndigheten till att hantera papper och dokument. Jag gör även orosanmälan om det behövs, säger Märta.

En viktig del i äldrelotsens arbete är att sprida information till samverkanspartners och där kommer Maria in i bilden. Deras samarbete gör att de kan stämma av hjälpinsatserna effektivare kring varje person.

− Vi kan höras och mötas snabbt om det behövs, säger Maria och lägger till att sekretessen kräver ett samtycke från klienten för att få dela viktig information. Men det är sällan några problem.

− Min och Marias funktioner kompletterar varandra och hindrar att människor faller mellan stolarna. Och det blir lättare att möta andra instanser när de känner igen oss båda, säger Märta. 

För Maria Emanuelssons del önskar hon att hon kunde ägna ännu mer tid åt de stödjande samtalen.

− Ytterst brukar jag säga att jag egentligen har som mål att bli arbetslös. Att kaféet skulle stå tomt därför att alla våra gäster har fått ett ordnat liv. Men tyvärr är det en utopi, avslutar hon.

Text: Carina Tyskbo