Frihetspartiet, Carin Götblad och SOU 2010:15 – Del 1

Den 10 mars lade länspolismästare Carin Götblad fram reultatet av den statliga utredningen kring ”Kriminella grupperingar –motverka rekrytering och underlätta avhopp, SOU 2010:15. Frihetspartiet avser att på två områden kommentera denna utrednings förslag och uttalanden.

För det första får Frihetspartiet utdela beröm för att utredningen och Carin Götblad faktiskt tagit till sig Frihetspartiets partiprogramsförslag, framlagt den 12 januari 2010, och infogat förslaget som en egen del i utredningen. Ty som en del i programmet att reformera det svenska polisväsendet,  http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/frihetspartiet/pressrelease/view/frihetspartiet-och-omstruktureringen-av-svensk-polis-369480, föreslog ju Frihetspartiet bland annat:

1. Skapa en oberoende myndighet i avsikt att styra polisverksamheten mot en rättssäker verksamhet som har stöd i forskning och lag samt tillhandahålla tjänster som tillgodoser polisens behov av experter på aktuella områden. Denna myndighet beräknas ha ett behov av cirka 3 500 civilanställda, forskare, dataexperter, ekonomer samt jurister.
2. Låt Brå göra vetenskapligt uppbyggda rapporter över olika typer av grupperingars kriminalitet och olika brottstypers förekomst och låt därefter dessa ligga till grund för och styra polisen verksamhet…Polisen skall tvingas rikta och bedriva sin verksamhet på forskningsmässiga grunder. Det skall inte längre vara möjligt för polisen att själv utvälja mål och rikta sina insatser mot grupperingar där det inte finns fullständig och godkänd forskningsmässig dokumentering att grupperingarna som sådana utgör kriminella organisationer. Enskilda individers brottslighet skall i fortsättningen inte heller få utgöra en ursäkt att rikta insatser mot en hel gruppering eller subkultur.

SOU 2015 skriver på sidan 172: 172: Brottsförebyggande rådet får i uppdrag att tillsätta en forskningskommitté med uppgift att ta fram ett forskningsprogram om kriminella grupperingar. Programmet bör utgå från behovet av såväl utvärdering som mer långsiktig tvärvetenskaplig forskning. Forskningskommittén bör bestå av kvalificerade forskare och företrädare för de myndigheter som berörs. Vid behov bör även internationell expertis knytas till kommitténs arbete.

Således i huvudsak samma förslag även om det i viss mån kamouflerats att se lite annorlunda ut. Det viktigaste är ju dock alltid resultatet och inte var förslaget ursprungligen kommer ifrån…

Dock kan vi konstatera att det i utredningen framkommer otvivelaktiga bevis för Frihetspartiets influenser och påverkan och därmed också partiets indirekta inverkan på den framtida kriminalpolitiken. Så långt, så bra.

Nu tittar vi vidare på vad utredningen i övrigt framlägger. Sidan 173: Det finns i dag inga uppgifter om hur stor del av brottsligheten som kriminella grupperingar svarar för. Det finns inte heller någon officiell statistik över hur omfattande den grova organiserade brottsligheten är…

Sidan 173: Kriminalstatistiken är en viktig informationskälla till hur brottsligheten utvecklas i landet. Samtidigt står det klart att statistiken endast mäter den brottslighet som kommer till myndigheternas kännedom och som därmed blir synliggjord. Detsamma gäller givetvis andra delar av den officiella kriminalstatistiken, exempelvis uppgifter om antalet misstänkta personer. S.k.trygghetsundersökningar, där människor tillfrågas om de varit utsatta för brott, liksom självrapporteringsstudier om brottslighet utförd av unga, är därför viktiga komplement till den officiella kriminalstatistiken.

Sidan 174: I Sverige, liksom i många andra länder, saknas kriminalstatistiska uppgifter om brottslighet relaterad till kriminella grupperingar. Den svenska kriminalstatistiken innehåller inte heller uppgifter om hur stor del av ungdomsbrottsligheten som kan relateras till kriminella nätverk. Utredningen anser att Brå ska få i uppdrag att utreda möjligheterna att ta fram ett system för att kunna redovisa kriminalstatistik om brottslighet relaterad till kriminella grupperingar.

Här kan vi konstatera två saker. Dels att utredningen far med direkt osanning men även att den framlägger förslag som syftar till att misstänkt mörkerbrottslighet skall vara ett vapen för polisen att även fortsättningsvis yrka på förstärkta resurser att bekämpa de 2-3 % av brottsligheten som kan relateras till så kallad organiserad brottslighet.

Vad gäller kriminalitet inom mc-miljön först, som pekas ut som ett av de specifika områdena som utredningen fokuserat på, finns bevisligen statistik, officiell statistik. Brottsförebyggande Rådet företog 1999 en utredning som utmynnade i rapporten: MC-brott 1999:6. Sveriges Radio följde upp med att på egen hand ta fram brottstatistik över de mest utpekade klubbarna inom mc-miljön 2007. Nättidningen Payback har därefter sammanställt resultatet av denna objektiva och statliga statistik och fått fram en mycket vältalig bild avseende storleken på mc-kriminaliteten över 21 års tid. http://www.payback.name/20093.html#bikerkriminaliteten Så statistik finns att tillgå vad gäller mc-miljön. Här tummar utredningen på sanningen i förhoppningen att media inte synar korten…

Än allvarligare i en rättstat är dock den skrivningen som framkommer på sidan 174: Samtidigt står det klart att statistiken endast mäter den brottslighet som kommer till myndigheternas kännedom och som därmed blir synliggjord. Detsamma gäller givetvis andra delar av den officiella kriminalstatistiken, exempelvis uppgifter om antalet misstänkta personer. S.k.trygghetsundersökningar, där människor tillfrågas om de varit utsatta för brott, liksom självrapporteringsstudier om brottslighet utförd av unga, är därför viktiga komplement till den officiella kriminalstatistiken.

I en rättstat finns ett enda instrument att mäta brottsligheten – antalet lagförda personer och brott! Att ge sig ut i bananrepublikernas gråzon, där polisens egna uppgifter om misstänkta personer och där människors uppgivna utsatthet skall ligga till grund för en officiell statistik är lika horribelt som demokratiupphävande. Låt oss ta ett exempel direkt från polisväsendet. 2008 företogs 4 443 anmälningar mot polisanställda. I 59 fall lagfördes den polisanställda vilket motsvarar i 1,3 % av de inkomna anmälningarna och i 5,8 % av de inledda förundersökningarna.

Vad polisen föreslår skall gälla exempelvis mc-medlemmar skulle innebära är att outredda brott såväl som brottsmisstankar inom polismyndigheterna skall ligga till grund för kriminalisering av grupper såväl som personer inom specifika miljöer.

Lägg märke till att vi pratar om dels oanmälda brott och dels misstankar om brott där åklagare gjort bedömningen att det inte föreligger tillräckliga bevis eller substans för att väcka åtal gentemot en eller flera personer! I de polisanställdas fall skulle det innebära att samtliga 4 443 årliga anmälningar i fortsättningen skulle utgöra statiskt underlag vid bedömningen av kriminaliteten inom den svenska poliskåren. För lika måste ju vara lika och vill polisen applicera ett sådant begrepp gällande andra grupperingar måste de ju då också vara beredda att omfattas av identiska kriterier.

Självklart kan inte och skall inte misstankar eller intervjuer med personer någonsin tillåtas att ligga till grund för statistiska sammanställningar i avsikt att fastställa kriminaliteten inom vissa grupperingar. Misstankar är och förblir just misstankar och kan aldrig anses vara eller få utgöra bevis för faktisk brottslighet. Polisens jobb är att utreda och bevisa företagen brottslighet, ingenting annat. Det enda kriteriet för kriminalitet som är rättssäkert och därvid ens möjligt att använda är därför antalet lagförda personer! Polisens misslyckande i att lagföra personer, och därvid hänvisande till uppgivna mörkertal och misstankar, är ingenting annat än måttet på själva poliskårens kompetens eller inkompetens och kan självklart aldrig få ligga till grund för statistikföring över brottslighet.

Polisen har redan i den statistik som föreligger vad gäller mc-miljöns kriminalitet förstorat den förekommande brottsligheten. Brott där gärningsmannen överlämnats i socialtjänstens vård, innebärande att personen varit minderårig vid brottstillfället, belastar orättfärdigt statistiken idag. Statistiken har inte heller rensats från perioder då undersökta personer inte varit medlemmar i någon mc-klubb eller ens tillhört miljön varför redan idag polisen satt en orättfärdig, förstorande prägling på statistiken.

Frihetspartiet kräver därför: Brottstatistiken skall rensas från olika förseelser från ungdomstider som idag belastar brottstatistiken vad gäller mc-klubbar. Detta då det inte är relevant i fråga om mc-kriminalitet att medräkna brott där gärningsmannen överlämnats i socialtjänstens vård emedan personen ifråga därmed varit minderårig vid brottstillfället. Statistiken skall även rensas från brottslighet som härrör till perioder då personerna inte varit medlemmar i någon mc-klubb. Detta på grund av att sådan brottslighet inte heller är relevant att medräkna i samband med mc-kriminalitetet.

 Peter Schjerva, ordförande Frihetspartiet