“Redan på 80-talet”

Utställningen pågår till den 23 juni 2011

Öppettider:
måndag till fredag  -  12.00  - 19.00
lördag och söndag  -  12.00 - 17.00

eller enligt överenskommelse

…………………………………………………………………

Redan på 80-talet började jag i skissblock att teckna
linjer baserade på handens fria rörelse. Ögat har därefter ur virrvarret av linjer tagit fram former och volymer. Denna svit av teckningar har fått namnet: “Öppna ögon” och “Slutna ögon” eller också “Linjens vandringar.”

Sedermera lämnade jag dessa teckningar för att ägna mig åt en annan teckningssvit bestående av samman-satta människoliknande karaktärer som jag samlade under namnet ”I drömmarnas benhus”.

Det är först nyligen som jag har återupptäckt dessa gamla skisser från 80-talet. Jag har känt ett behov av att återvända till dem för att utarbeta en större och mer detaljerad tolkning, och vars alster som jag visar några exempel av i den här utställningen.

I mitten på 90-talet började jag med en annan serie
teckningar inspirerad av samma skapelseprocess men mycket mer stilren, som jag kallar ”Mekanosfären”, ”Teknosfären” eller ”Fra” det vill säga fragment och som jag fortsätter att arbeta på.

Vad som intresserar mig i den här processen där handen, så att säga, går på upptäcktsfärd är sökandet efter ett intryck, en känsla och en känslostämning. Emotion eller känslostämning är en vibration som, när den stämmer, kommer i genklang med bilden och uppenbarar dess kraft och energi.

Bilden måste upplevas, inte analyseras. Konsten eller målningen är framförallt sensitiv. Att måla i min mening, är att gå på jakt efter, inte idéer, utan förnimmelsen som bär det känslomässiga. Idéerna behöver inte måleri för att existera och utvecklas. Däremot kan målningen ge tillträde till känslor och känslostämningar annars så otillgängliga. Målningen fungerar på samma sätt som musik, dans eller skulptur. Den syftar till att befria en ren energi som förmodligen väcker våra sinnen och vår känslighet, sätter i gång vår förnimmelseförmåga och fantasi.

Inom dessa områden är idéerna i allmänhet bråkmakare som påverkar vårt sätt att förnimma och hindrar oss från att okonstlat uppfatta tingen som de är och fördjupa vår syn på dem. Det handlar därför inte här om att tänka,
förstå än mindre att döma men att känna. För att kunna göra detta får vi inte förhasta oss.

Didier Mazuru, 23 maj 2011