MIREIA ROCHER scratched | rubbed | caressed

scratched | rubbed | caressed

18/8 – 24/9

Mireia Rocher är en historieberättare. Hennes bakgrund inom lingvistik har definitivt influerat hennes visuella konstnärliga uttryck. Genom textbaserade verk, collage, skulptur och installation utvecklar Rocher personliga berättelser från det vardag-liga livet. Hon är intresserad av de hinder som begränsar ett totalt förhållningssätt till språk, känslor och sinnen. Rocher väljer enkla, vardagliga material för att ta upp teman som utanförskap, tillhörighet och styrkan som ligger i sårbarhet.

Preview Film: 

Under utställningen scratched | rubbed | caressed så presenteras Rochers senaste serie med collage av sandpapper samt det performativa verket Self-portrait of Friction, även det gjort av sandpapper. Self-portrait of Friction utvecklas genom Rochers upplevelser och möten som påverkar henne och som bevaras genom materialets egenskaper. De fysiska egenskaperna för sandpapper gör det till ett perfekt poetiskt material att förvandla tankar, erfarenheter, minnen och känslor till en taktil form. Följaktligen, använder Rocher olika finhetsgrad av sandpapper för att utveckla varierande geometriska kompositioner i ett försök att kontrollera och omdefiniera de känslor som härstammar från erfarenheter som har påverkat hennes liv.

I collageserien så blir minnen, längtan och sorger omvandlade till geometriska former som lockar synen med en möjlighet till beröring. Ovanpå särskilt utvalda bakgrunder – papper, stål eller aluminium – reflekterar Rocher över tankar om sorg, förlust och saknad, som exempelvis saknaden av Medelhavet eller den smärta och ångest som uppstår vid slutet av en relation. Arbetsprocessen för dessa verk startar med ett stadie av intuitivt och lekfullt skissarbete för att sedan efterföljas av ett praktiskt stadie som kräver beräkning, struktur, koncentration och närvaro för att uppnå önskat resultat.

I kontrast till denna rigida arbetsprocess finner vi det performativa verket Self-portrait of Friction. Rocher slipar, med sandpapper, människor och platser som har gjort ett avtryck i hennes liv eller som hon önskar kommer göra så i framtiden. Slipandet av en vägg på Moderna Museet som längtan för en framtida utställning, hennes första lägenhet i Sverige eller huden av en älskare på grovt papper. Detta pågående ingripande är ett sätt att både lämna och samla in minnen och spår, att framtvinga friktion och engagemang. Slutligen som en del i processen blir mötet dokumenterat i en bok med en förklaring gällande händelsen för bevarandet. Boken är likt verket performativ och utvecklas under utställningsperioden. Det använda sandpappret blir det fysiska beviset på en erfarenhet eller känsla relaterat till ett rum eller en person. Dessutom, när Rocher talar om friktion, gäller det inte endast fysisk kontakt utan även samspel på olika nivåer – om friktion uppstår, existerar också tillväxt, utveckling; det finns energi och förändring.

Därav blir det möjligt att se scratched | rubbed | caressed som ett försök att kontrollera och bevara detaljer och passager av livet som annars blir svåra att hantera. Sandpapper är den tydliga protagonisten i Rochers senaste verk, ett material som uppfattas sammanbringa en myriad av kvaliteter och perspektiv. Namn och textur framkallar sanden från Medelhavets stränder och dess närvaro vid konstnärens barndom. Dess hårda struktur slipar väggar och människor för att bevara deras aura och smeker deras hud. Form kan omvandlas till olika geometriska figurer för att skapa struktur kring känslor, och med sin egenskaps existens skapa åtrå, önskan att beröra och därmed bli en del av Rochers process.

Om Konstnären
Född i Barcelona och bosatt i Uppsala. Mireia Rocher är bland annat utbildad vid Escola Llotja, Barcelona och Valands högskola, Göteborg. Rocher har ställt ut i flera sammanhang runt om i Sverige och internationellt.

Mireia Rocher ger uttryck för sina poetiska och utforskande idéer genom tillsynes enkla och lågmälda medel; böcker, befintliga möbler och föremål eller på annat sätt återvunnet material. Hennes ingång till konsten är genom språket och hon arbetar med subtila interventioner och installationer där hon ofta rör sig i den bristande kommunikations territorium.