Alexandra Kern och Helén Svensson

ALEXANDRA KERN. Bortom alldeles nära
HELÈN SVENSSON. Inte nudda golv

23/05 – 20/06/2024

Galleri Duerr är stolta över att presentera Alexandra Kern och Helén Svensson i deras första separatutställningar med galleriet.
Vernissage på torsdag den 23 maj, kl 17:00–20:00, i konstnärernas närvaro. Musik av Johnny Karlsson-Kern och Petter Kärnekull av Neon Heart under kvällen.

Alexandra Kern. Alexandra Kerns målningar bildar olika naturskikt ute i det fria, vare sig förnimmelsen av träskmark, djup regnskog eller vägkanten vid buskage under en natthimmel, inte sällan en nästintill monokrom bild i färguppenbarelsen. Samtidigt är ett främre skikt ofta tydligt urskiljbart som i sin tur vässar och eggar en inkännande blick för att syna nästa skikt, bortom förgrunden och längre bort i horisonten, som kan tyckas omsluta något i det fördolda och som det första möjligen är avsett att skydda och mura in, eller annars signalera om något som kan komma att anträffas. Jag tänker nästan omedelbart och reflexmässigt på skrönan om Eldorado och ett förlovat land, vilken i grunden handlar om möjligheter och sökandets frukt. Kerns bilder är ovanligt förföriska, men också för att det iögonfallande vackra ofta inbegriper en nerv och en kittlande puls i det till synes stillsamma, nästan som om blicken slungas fram, in medias res, i ett pågående eller avslutat händelseförlopp där naturens formationer och färger å ena sidan förstärker och förtäljer, och å andra sidan maskerar och hemlighåller på en och samma gång.

Helén Svensson. Liksom för Kern är en jojodynamik mellan stillhet och rörelse gällande för handen, i mötet med naturen i Helén Svenssons storskaliga och materialbetonade skulpturinstrallation ”Inte nudda golv”. Men om det i Kerns fall är blicken som ständigt suggestivt retas, är det i Svenssons verk i stället också aktuellt med taktil sensation och en fysisk nära-huden-relation till naturen. Ull som ett elementärt naturmaterial framkallar påminnelsen om en sedan barnsben inarbetad relation med materialet. Ullen får här, tvärtemot hur man ofta är van att sen den inom konsten, inta ståtlig och reslig skulptural kroppslig form och utgöra ”huvudsaken”. Ullen härrör från överskott som skänkts till Svensson från loka fårbönder omkring hennes lantställe. Därefter har en tidskrävande och mödosam reningsprocess av ullen följt och i sin tur därpå en färgningsprocess med pigment från tre olika lavsorter. Laven är en symbiotisk organism och korsbefruktning av svamp och alg vilket är emblematiskt då verket uppkom i nära dialog och samarbete med mellan Svensson som konstnär och mig som curator i ett skede i Svenssons praktik då nya dörrar skulle öppnas.

I uppenbarelsen ter sig ”Inte nudda golv” som något som för tankarna till fysiska och gymnastiska rörelser. Ett verk som betingar infall för kroppen att rätta sig efter det på olika vis. Frågan är därvid egentligen om, och vad man faktiskt får göra i rummet. Men nycken att vilja låter inte vänta på sig.

Om Alexandra Kern. I Alexandra Kerns arbeten står ofta naturen och stadens rum som förlaga. Naturen som omfamnar och hotar. Staden som uppfordrande dirigerar flöden och anger tempo. Alexandra Kern erhöll sin magisterexamen från Kungliga Konsthögskolan 1993. Hon är väl representerad i Sveriges kommuner och landsting med såväl grafik som måleri och utsmyckningar. Hennes verk finns även i samlingarna på Moderna Museet, British museum och Nasjonalmuseet i Oslo med flera stora stipendier och utmärkelser i bagaget.

Om Helén Svensson. Helén Svensson är en svensk bildkonstnär som bor och verksam i Stockholm. Har en MFA från Kungliga Konsthögskolan, Stockholm. Svensson arbetar främst med bilder, objekt och installationer som relaterar till det enkla, de små rörelserna, det till synes meningslösa, det vardagliga. Istället för motivvärld och narrativ utgår hon från metod, material och logik. Genom materiell enkelhet, upprepning och misstag arbetar hon utifrån egna uppställda premisser och regler där det oförutsedda och kontrollen samspelar. Det är en metodisk frågeprocess som består av en långsam rörelse i en given riktning. Det repetitiva görandet är metoden, där rörelsen i processen är tänkt att återspeglas i formen och i slutändan ett försök att lägga spår i verkets uttryck. Med form och tecken visualiserar hon vårt grundläggande behov av att kontrollera, organisera och manipulera vår omgivning. Den långsamma minutiösa arbetsprocessen blir också till ett tidsdokument. Resultatet ligger i gränsen mellan det konkreta och det abstrakta.