Vattenfall och Nokia utan värdeskapande kompass

Ledarskap är den enskilt viktigaste orsaken till en verksamhets framgång eller misslyckande. Följaktligen ägnas därför mycket tid åt att hitta rätt chefsämnen och kontinuerligt utbilda dem till föredömen för resten av organisationen. Men hur många chefer är i dag föredömen i sin organisation? Många är istället drivna av att förverkliga sina egon eller sitter så högt på molnen att de inte lägger märke till organisationens och marknadens strömningar som ofta indikerar en morgondag som ställer nya krav på verksamheten.

Vattenfall får exempelvis i dag genomgå en mycket tuff resa med utförsäljningar och kostnadsbesparingar som en följd av tidigare ledningarnas allt för vidlyftiga planer. Nokia har tappat självförtroendet som en konsekvens av att man satt som orubbad världsetta och därför inte såg vad hungriga och innovativa aktörer som Apple hade för sig. Det finns egentligen bara ett motmedel för att en verksamhet inte ska hamna i allvarliga svårigheter och det handlar om ödmjukhet, lyhördhet och en manisk vilja att alltid sätta verksamheten i första rummet. Men dessa egenskaper blir allt ovanligare trots en stor vilja att investera i utbildning av chefer.

En chef i ett svenskt börsföretag delade i en tidningsintervju med sig sina bästa råd för att göra karriär. Han ansåg att ödmjukhet och lyhördhet var överskattade. Chefen slog däremot ett slag för mod, vilja och att ta sig fram med vassa armbågar i konkurrens med andra. Det skrivs mängder med böcker som uppmuntrar läsaren att bejaka sitt ego såväl som sin girighet. Det förefaller som om vi hamnat på en spelplan som utmärks av kollektiv kortsiktighet där vi inte längre förmår se vad som är bäst för en verksamhet i ett längre perspektiv. En kortsiktighet som även gäller på ett nationellt plan och som på sikt riskerar vår välfärd.

I dagarna har det uppmärksammats att produktiviteten i Sverige inte förbättrats nämnvärt vilket borde vara en larmklocka för alla. Politiker och höga näringslivsföreträdare söker orsakerna i osund konkurrens, dåliga incitament och för korta arbetstider. Ingenstans går det att hitta en politiker som högt och tydligt säger att ett företag i dag har mer än 40 000 lagar, regler och olika författningar att förhålla sig till i den operativa vardagen. Konsekvensen har blivit att allt fler människor på svenska arbetsplatser ägnar väsentlig tid åt att producera Word- ,PowerPoint- och Excel- dokument. Information som i sin tur ska läsas och bearbetas av ännu fler människor.

 I ett konkurrensperspektiv har utvecklingen gått så långt att den allvarligt hotar hela branscher som läkemedelsindustrin och fordonsindustrin samt alla de människor som fortfarande försöker starta nya företag. Företag som ska bidra till att skapa morgondagens välfärd. Välfärden måste finnas innan den kan fördelas. Ändå uppstår om och om igen diskussioner i det offentliga rummet som ger medborgarna intrycket av att det alltid finns pengar och att fokus därför handlar om att fördela kakan rättvist. Vad som är rättvist framgår däremot inte alltid. Är det exempelvis rättvist att en egenföretagare i Stockholm ofta får jobba 60 timmar i veckan med en genomsnittlig lön på 27 000 kronor, medan en kommunalanställd i Pajala får samma månadslön men bara behöver arbeta 38 timmar i veckan och dessutom har en garanterad semester på sex veckor?

En sak är i alla fall säker. Politikers och näringslivsföreträdares lomhördhet kommer att resultera i att allt fler människor kommer att jobba mindre vilket kommer att leda till större samhällskostnad mätt i produktivitetsmått. Men rättvist blir det ju till slut.  

Sture Johansson, VD och konsult på Hamrin & Partners