Mentorprojektet ledde till en otippad vänskap

Två helsingborgare med mer olika bakgrund än Filip och Mahdi är svårt att hitta. De talar inte ens samma språk. Nu är de helt övertygade om att de har inlett en vänskap som kommer att vara livet ut.

Förutom intresset för fotboll är det inte mycket som förenar Filip Mineur och Mahdi Amiri. Inte på ytan i alla fall. Men alldeles uppenbart har de genom stadens mentorprojekt hittat en vänskap som de båda värdesätter för livet.

Filip Mineur och Mahdi Amiri träffades genom Helsingborgs stads mentorprojekt på volontärcenter. Filip hade hört talas om att det behövdes så kallade mentorer för ensamkommande flyktingbarn, blev nyfiken och kände att det kanske kunde vara ett sätt för honom att göra nytta och samtidigt få utvecklas själv.

– Jag har alltid tyckt om att resa, lära känna nya människor och få nya perspektiv, säger Filip.

Han är 24 år, uppvuxen och bosatt på Råå och i en fas i livet när det finns tid för mer än bara jobb. Efter att ha gjort klart sina studier i Båstad fick han anställning som koordinator på ett evenemangsföretag i staden. Filip är utåtriktad, social och har lätt att ta kontakt och prata med människor. Han är vad man brukar kalla ”på”, och trivs bäst när det händer saker omkring honom.

Mahdi är mer försiktig. Hans tycker om att iaktta och rita och hoppas att en dag bli mekaniker. När Filip är snabb att svara på frågor, är Mahdi mån om att först verkligen lyssna in, vad som egentligen avses.

Mahdi är snart 17 år, ursprungligen afghan men har vuxit upp i Iran och gick bokstavligen till fots över nio länder för att ta sig hit, för möjligheten till en säkrare och tryggare framtid. Erfarenheterna under den resan tvingade honom att bli vuxen över en natt. Inte desto mindre brottas han samtidigt med alla de frågor som andra tonåringar har. Han har bott i Sverige i över två år nu, men tills han träffade Filip har han inte haft några svenska kompisar.

– Det är inte lätt att lära känna svenskar, killar här är bekväma i sina gäng och det är svårt att ta kontakt, säger Mahdi.

Sedan Mahdi kom till Sverige har han bott på ett hem för ensamkommande flyktingbarn, gått i klasser med andra icke-svensktalande och på fritiden spelat fotboll i ett lag med andra afghaner. Nyligen fick Mahdi tillfälligt uppehållstillstånd och fick flytta in i en lägenhet tillsammans med några andra killar från olika länder.

– Vi vill alla verkligen lära känna jämnåriga svenskar, säger Mahdi.

När han hörde talas om att det fanns möjlighet att få en mentor genom stadens volontärcenter tvekade han därför inte att anmäla sig. Och när han och Filip förutsättningslöst matchades ihop, var det lika självklart för båda att fördjupa kontakten.

Innan Mahdi Amiri träffade Filip Mineur hade han inte haft några svenska vänner.

Syftet med mentorskapsprojektet är i första hand att svenskar ska hjälpa ensamkommande ungdomar med alla de där praktiska sakerna som kan vara svåra att förstå i ett nytt land. Det kan röra sig om allt från att bistå i kontakt med myndigheter till att hjälpa till med läxor. Därtill är tanken att mentorerna ska kunna bygga broar över de klyftor som så lätt uppstår mellan svenskfödda och nyanlända samt vara en sorts guide in i det svenska vuxenlivet.

För att komma in i ett nytt samhälle krävs kontakter och dörröppnare, någon som går i god för vem du är och vad du är bra på. Uppstår därtill vänskap, som i Filips och Mahdis fall, är det förstås en önskad bonus.

– Vi kände direkt att vi funkade ihop, för att jag ska vilja engagera mig så bygger det lite på att det är en ömsesidig relation, att man har något att ge varandra, säger Filip och berättar om hur deras första lite trevande möten har vuxit till en gedigen vänskap.

För även om Filips och Mahdis världar och levnadsvillkor är så olika som tänkas kan, finns det en alldeles uppenbar personkemi och mellanmänsklig värme mellan dem, ett samförstånd bortanför ord. Och i slutändan är det ju i den känslan som människor möts, menar Filip.

Bli mentor

Som mentor hjälper du en ung person i hens utveckling, helt enkelt genom att ni träffas och att du delar med dig av din kunskap och dina erfarenheter.

Ungdomarna ifråga är på väg att lämna gymnasiet, är myndiga och har påbörjat sitt första egna boende. Det de behöver är framför allt stöd i sina livsval, till exempel rörande fortsatta studier, arbetssökande eller i kontakter med myndigheter.

Du och adepten väljer tillsammans om ni tycker att ni fungerar bra ihop. I så fall förväntas ni träffas 1-2 gånger i månaden.

Vill du också bli mentor till en ensamkommande ungdom, eller på annat sätt engagera dig ideellt för nyanlända? Här kan du läsa mer om aktuella volontärsuppdrag och anmäla ditt intresse.