Gå direkt till innehåll
Jonas Jonasson och Thomas Öberg i BOBHUNDMUSIKAL – för folk med tinnitus i hjärtat. Foto: Emmalisa Pauly.
Jonas Jonasson och Thomas Öberg i BOBHUNDMUSIKAL – för folk med tinnitus i hjärtat. Foto: Emmalisa Pauly.

Nyhet -

Intervju med Thomas Öberg och Jonas Jonasson från bob hund

När bob hund debuterar på musikalscenen gör de det förklädda till spöken, i en möjligen sann historia och med fyra färska melodier på låtlistan. ”Har man inga nya idéer är det dags att lägga av”, skriver keyboardisten Jonas Jonasson i en mejlkorrespondens mellan honom och sångaren Thomas Öberg – båda medlemmar i bandet som fyller imponerande 210 hundår i år.

Det är liksom inget enkelt liv ni rutat in för bob hund, eller?
Thomas: Det ska inte vara lätt. Bob hund gillar utmaningar och nu är det vi som har jouren.
Jonas: Det skulle vara lätt för mig att säga att det enkla räcker. Men det gör det inte. Hade det varit lätt, så hade alla gjort det. Lätt får någon annan ha det!

Vad har ni kvar att göra?
Thomas: All musik som vi anser fattas i svensk popkultur och vår publik behöver. Det kan variera från dag till dag. Om någon känner ”det där kan jag göra bättre själv” och sen verkligen gör det, efter en bob hund-föreställning, då har vi uppfyllt våra egna krav. Vi lämnar gärna över stafettpinnen vilken dag som helst. Det har vi lovat varandra, fast outtalat, sen dag 1.
Jonas: Hur mycket som helst! Att ha ett uppdrag i livet är livsnödvändigt för livet självt. Förhoppningsvis, så är det självreglerande. Har man inga nya idéer är det dags att lägga av. Säg helt enkelt till oss i tid.

Hur självbiografisk är BOBHUNDMUSIKAL?
T: Hur självbiografiskt kan ett fiktivt verk bli? Ska vi svara i % så blir det 70/70.
Jonas: Det ligger nog mest i betraktarens öga och öra. Jag håller med om 70/70, men det kan tippa över till 80/60 eller vice versa. Skämt åsido. Alla verk är mer eller mindre självbiografiska oavsett intentionen. Det är subjektivt att skriva eller berätta.

Under era 30 år har bob hund förnyat sig flera gånger. Är bandet mer som ett konstprojekt än ett rockband idag?
Thomas: Vi är en förvirrad samling intrycksförmedlare. Uttrycket kan pendla mellan motsträvig pop, insmickrande buller och billiga lösningar på svindyra problem.
Jonas: Jag har alltid sagt: ”Jag gillar inte musik”. Vad jag menar med det är att musik utan interaktion, utan publik eller utan andra konstformer eller en intressant kontext inte har något egenvärde. Musiken måste få tuggmotstånd och spänning. Förväntningar som grusas eller uppfylls. I de sammanhangen är musiken världens vassaste vapen. Till och med språkbarriärer kan brytas. Kan det kallas konst? Javisst. Fast då skulle jag kunna säga: "Jag gillar inte konst".

Hur mycket kan man offra för konsten?
Thomas: Joseph Beuys sa något i stil med: ”Artisten måste förvandlas till aska varje dag. ” Det låter skrämmande bekant.
Jonas: Tyvärr allt om man inte passar sig.

En fråga för bandet bob katt är hur de ska balansera mellan det konstnärliga och det kommersiella. Hur har ni i bandet gjort för att hålla den balansen?
Thomas: Vi har aaaaldrig kunna hålla balansen, det är först i efterhand som vi insett det tragikomiska underhållningsvärdet i detta.
Jonas: Jag tror det är omöjligt att balansera. Men att ge upp åt det ena eller andra hållet är lika dödsdömt det. Ett mer eller mindre olösligt problem. Men jag tror att det är sällan man hör någon på dödsbädden säga: ”Det enda jag ångrar är att jag inte tjänade mer pengar.”

Hur stor roll spelar kreativiteten i era liv? Vad hade ni varit utan den?
Thomas: I en värld utan kreativitet hade vi antagligen tvingats uppfinna den genom att misslyckas så många gånger att den uppstod som en ren biverkning.
Jonas: Utan kreativitet hade jag: 1 Varit en rädd människa. X Sovit på jobbet. 2 Missbrukat något onyttigt. Helgardera!

Alla ansträngningar, nya idéer och hårda slit: Är det värt det?
Thomas: Jag vet inte…
Jonas: Alla gånger

Vad: BOBHUNDMUSIKAL  för folk med tinnitus i hjärtat
Var: Storan på Helsingborgs stadsteater
När: Spelas på Storan 9 oktober-12 november samt gästspel på Stora Teatern i Göteborg 18-21 november.

Om föreställningen
I rollerna: Sasha Becker, Cecilia Borssén, John Essing, Christian Gabel, Mats Hellquist, Jonas Jonasson, Karin Li Körsbärsdal, Conny Nimmersjö, Elin Norin, Gisela Swarting, Thomas Öberg
Av: Hanna Nygren
Musik: bob hund
Regi och koreografi: Kajsa Giertz
Dramaturg: Marie Persson Hedenius
Scenografi, kostym och mask: Helle Damgård
Ljusdesign: Mikael Sylvest

Kontaktpersoner för intervjuförfrågningar:
Mira Jalamo, presskontakt Helsingborgs stadsteater, 0721-88 54 99, mira.jalamo@helsingborg.se
Liza Berthelsen, presskontakt bob hund, 070-224 40 63, liza@lizab.se

Relaterade länkar

Ämnen

Taggar

Presskontakt

Mira Jalamo

Mira Jalamo

Kommunikatör & presskontakt Helsingborg Arena & Scen AB 0721-88 54 99

Relaterat material

Relaterade nyheter

Välkommen till Helsingborgs stadsteater!

Helsingborgs stadsteater invigdes 1921 och är en av Sveriges äldsta stadsteatrar. Målsättningen är att vara en av regionens ledande kulturinstitutioner med en bred, kvalitativ och angelägen repertoar som speglar vår samtid och mångfald. Teatern sysselsätter ungefär 80 personer per år, varav 8 skådespelare ingår i den fasta ensemblen. Storan är en av Europas modernaste scener med plats för upp till 600 besökare. Lillans publikkapacitet uppgår till 150 personer.

Helsingborgs stadsteater ingår i Helsingborg Arena & Scen som är ett av Nordens större kultur- och evenemangsbolag. I bolaget ingår också Helsingborgs Konserthus, Helsingborg Arena, Sofiero slott och slottsträdgård, utomhusscenen Grytan samt evenemangsenheten. Helsingborg Arena & Scen ägs av Helsingborgs stad och har cirka 200 medarbetare. VD för bolaget är Max Granström.

helsingborgsstadsteater.se

Helsingborgs stadsteater
Karl Johans gata 1
252 67 Helsingborg