Bättre samverkan kan gynna de äldre

Samverkan har blivit ett honnörsord inom den akademiska världen. Men parterna i samverkansprojekt vittnar ofta om fallgropar längs vägen. I sin avhandling visar Christine Etzerodt Laustsen hur klyftan mellan teori och praktik kan överbryggas.

Teorier och metoder i all ära. Men vad händer sedan, när ett forskningsprojekt är avslutat? Blir det ytterligare en pappersprodukt?

– Det kan vara svårt att applicera forskningen i den praktiska vardagen. Det finns undersökningar som visar att hälften av all forskning aldrig landar i praktiken, säger Christine E Laustsen, universitetsadjunkt i omvårdnad vid Högskolan Kristianstad och som nu doktorerar i medicinsk vetenskap inom ämnet hälsovetenskap vid Lunds universitet.

Hon har själv en bakgrund som arbetsterapeut och som projektutvecklare i kommunal verksamhet, och vet vilka utmaningar som kan uppstå när man försöker implementera arbetssätt som bygger på forskning.

– Forskare har ofta en teoretisk och abstrakt utgångspunkt, och vill gärna generalisera. Då jag jobbade som arbetsterapeut försökte jag ta del av vetenskapliga artiklar, men det kan vara svårt att veta hur de ska tolkas och hur de sedan kan omsättas i praktiken.

Brygga mellan teori och praktik

I sin avhandling undersöker hon hur klyftan mellan teori och praktik kan överbryggas genom att yrkesverksamma personer involveras i forskningen. På senare år har forskningsprojekt, som bygger på samverkan, blivit allt vanligare. Samtidigt uppstår en del svårigheter när utomstående och yrkesverksamma personer ska involveras i forskningen.

– Involvering är något av ett paraplybegrepp. Det är en sak att hämta in åsikter från yrkesverksamma, en annan att låta dem vara medbestämmande i processen. Det är viktigt att man är tydlig vad gäller förväntningar och roller.

Hennes avhandling ligger inom ramen för forskningsprogrammet UserAge, där forskare från flera olika lärosäten, däribland Högskolan Kristianstad, bygger upp kunskap kring åldrande och vård av äldre genom samverkan. Christine har tagit avstamp hos yrkesverksamma personer såsom undersköterskor, sjuksköterskor och chefer inom vård och omsorg, som på olika sätt involveras i forskningsprojekt kring åldrande och hälsa. Syftet har varit att undersöka och kartlägga de professionellas involvering och tankar kring samverkan.

Under studiens gång har många frågor och diskussioner lyfts upp. Vad värdesätter vi inom forskningen och inom praktiken? Hur möter vi varandras önskemål? Vilka gemensamma mål har vi? Dessa frågor kan, enligt Christine, kopplas till tillitsfulla relationer och känslan att kunna diskutera saker tillsammans.

– Ytterst handlar det om bemötande, och här har forskaren ett stort ansvar. Det är lätt att luta sig tillbaka på tysta hierarkier, och tänka att forskaren har alla svar. Men i stället behöver forskaren erkänna att de yrkesverksammas kunskap också är viktig, och de yrkesverksamma behöver tro på sig själva då de har mycket att bidra med till forskning.

Guide för samverkan med konkreta exempel

När de tre första studierna var genomförda valde Christine E Laustsen att övergå till en mer praktisk ansats, genom att föra samman forskare och yrkesverksamma i så kallade forskningscirklar. Tillsammans har de tagit fram en guide för samverkan med en rad konkreta exempel på områden som de båda parterna behöver diskutera och hitta samsyn kring.

Det finns en mängd olika skeden där yrkesverksamma kan göra betydande insatser i forskningsprojekt. Med sina praktiska och professionella kunskaper kan de bland annat designa studier, utveckla forskningsfrågor, rekrytera deltagare, samla in och tolka data och sprida forskningsresultat.

Samtidigt visar hennes avhandling att det finns en mängd utmaningar längs vägen. Tiden är ofta en springande punkt. Många yrkespersoner inom vård och omsorg har redan pressade arbetsscheman och svårt att upplåta extra timmar för att medverka i forskningsprojekt.

– Här gäller det att få stöd från chefer och från kollegor för att hitta lösningar. Yrkesverksammas förutsättningar för att involvera sig i forskning påverkar hur de och forskarna kan jobba med varandra, vilket i sin tur påverkar om man uppnår det som man vill med involveringen i projektet.

Viktigt med handfasta och begripliga råd

Även om samverkan ställer krav på alla inblandade, så finns det mycket att vinna i slutändan med att involvera yrkesverksamma parter i forskningsprojekt, menar Christine.

– Förhoppningsvis blir det en ömsesidig lärandeprocess för både forskaren och de yrkesverksamma. Att forskningen dessutom blir mer relevant och applicerbar i verkligheten, är förstås motiverande och meningsfullt för forskaren.

Detta gäller alla typer av samverkansprojekt, men är kanske extra viktigt för forskning inom området åldrande och hälsa.

– Vår demografiska utveckling gör att vi blir allt fler äldre, vilket kommer kräva fler hälso- och sjukvårdsinsatser. Vi måste förebygga ohälsa och sikta på ett aktivt och hälsosamt åldrande. I förlängningen kan bättre samverkan förhoppningsvis gynna de äldre i form av bättre insatser och bättre service.

Nu står disputationen för dörren och Christine Etzerodt Laustsen säger sig vara nöjd, men inte riktigt klar.

– Framöver vill jag gärna testa och utveckla guiden. Gärna låta yrkesverksamma och forskare diskutera olika konkreta samverkanssituationer, och vilka lösningar som funkar. Med tanke på avhandlingens tema känns det viktigt att råden blir handfasta och begripliga.

Involving professionals in research. In the field of ageing and health

Text och foto: Kerstin Weman Thornell
Foto: BillionsPhotos/Adobe Stock