Forskarnas maskin öppnar ögonen mot himlen

Den siste augusti öppnar en unik utställning i tyska Karlsruhe, staden som utnämnts till världsarv i form av Unesco City of Media arts. I centrala evangeliska kyrkan ställer två forskare ut ett animerat verk som ska sätta både fantasin och gravitationen i gungning. Projektet kallar de för the Wandering Machine, döpt efter ”skuggvärldsmaskinen” med samma namn, och som de själva byggt för att undersöka maskiners föreställningsförmåga i dialog med konstnärligt arbete.

Under hösten visas delar av forskningsprojektet the Wandering Machine nere i sydvästra Tyskland. Det handlar om ett animerat verk som är specifikt utformat för platsen, vilken är den evangeliska stadskyrkan i centrala Karlsruhe. Animationen heter Skopéin, som betyder att ”se”, ”stirra” eller ”betrakta” på antik grekiska (σκοπεῖν), vilket även är sista ledet i ordet kalejdoskop. När besökaren träder in i kyrkan väntar just en komplex kalejdoskopisk rumslighet, 19 meter upp i betongtaket. Där kan betraktaren själv utforska sina egna föreställda bilder av vad som eventuellt kan finnas ”där uppe”.

– Forskningsprojektet började med att vi intresserade oss för vår hjärnas föreställningsförmåga. Vi utgick från romantikens teorier, som använde maskinen som en rumslighet mellan karta och landskap för att utmana sin egen föreställningsförmåga, och sedan relaterade vi den till den dåtidens kulturella förhållanden, berättar Michael Johansson, konstnärlig universitetslektor i digitala medier vid Högskolan Kristianstad.

Skuggvärldsmaskinen the Wandering Machine

Att vandra i landskapet var under romantiken, särskilt omkring år 1800, ett nyckelmotiv, eftersom man då ansåg sig ”skapa världen” genom att vara i den, det vill säga ”låta sig vandra”.

– De såg det som en automatisk, nästintill maskinell, process där sinnet hålls i ett planlöst men stimulerat tillstånd. Det var dåtidens tolkning av föreställningsförmågan. Mot denna bakgrund ville vi nu designa ett system för vårt århundrade. Här undersöker vi förhållandet mellan maskin och landskap, både topografiskt och imaginärt, förklarar Michael.

För just detta ändamål har forskarna tillverkat en ”skuggvärldsmaskin”, döpt till the Wandering Machine precis som projektet. Den producerar kartor över landskap som motsvarar den romantiska topos av mållöshet. Topos (grekiska för ”plats”) är läran om de ”platser” där exempelvis en talare kan finna ämnen, material och argument för sitt tal.

– På så sätt vill vi skapa kartor där du kan gå vilse. Som 3D-konstnärer leker vi medvetet med den dubbla betydelsen som finns i termen ”karta”, eftersom vi inte använder den för orientering utan snarare som en ”inspelning” som fångar och dokumenterar ett specifikt tillstånd hos maskinen, menar Michael.

Kartor ger vanligen en tvådimensionell version av en tredimensionell värld. Därför använder forskarna sina maskingenererade ”automatiska” inspelningar från skuggvärldsmaskinen till att generera rumslig geometri och en känsla av 3D uppe i kyrkotaket.

– Med projektionerna producerar vi landskap och skuggvärldar så att betraktarna kan vara kartografer, upptäcktsresande och målare på en och samma gång, poängterar Michael. När skuggan får en estetisk princip, som under romantiken, iscensätter vi inte bara det efemära, dunkla och okända, utan även egenskaperna skuggan förmedlar.

Invalda i Unescos nämnd

Gravitation, fantasi och nåd har varit en viktig del av hur ett projicerat kyrkorum kan designas och upplevas, menar forskarna. Animationen Skopéin bygger på flera referenser; Christopher Nolans film Interstellar (baserad på Kip Thornes teorier om gravitationsfält och universums maskhål), medeltida bilder av himlen, kyrkfönster av den polymorfe tyske målaren Gerhard Richter, ornament, ljudet av flaxande vingar, landskapsmålningar från 1800-talet, samt färgsättningar från både 1950- och 1960-talet.

– När vi införlivar alla dessa element i animationen med hjälp av avancerad matematik skapas en grundläggande och utvecklande struktur som liknar den som finns i många heliga byggnader, vilket kompletteras av de färgtemana och figurativa element som the Wandering Machine skapar, förklarar Michael.

Skopéin är ett beställningsverk som Michael Johansson har skapat tillsammans med Andreas Siess, tysk forskare i elektro- och maskinteknik vid Högskolan Bonn-Rhein-Sieg. Utställningen i kyrkan öppnade möjligheten för de båda forskarna att testa sitt koncept; går skuggvärldsmaskinen att använda i faktiskt bildskapande redan i det tidiga skede som forskningsprojektet befinner sig i?

– Vår slutsats av denna test är att ”maskinen” verkligen kan producera värdefulla bilder och rumsligheter, som vi nu ser i Skopéin. Maskinen har skapat såväl färgsättningen som mönster och några figurativa element, allt genererat från skuggor, befäster Michael.

Både Michael och Andreas är med i internationella och interdisciplinära Ideal Spaces Working Group, som är en nära samarbetspartner till avdelningen för design på Högskolan Kristianstad. I maj blev deras arbetsgrupp invald i Unescos rådgivande nämnd i Karlsruhe när staden utnämndes till världsarv som Unesco City of Media arts. Det är Ideal Spaces Working Group som kurerar utställningen i den relativt stramt restaurerade kyrkan vid Marktplatz i Karlsruhe.

Text: Fabian Rimfors
Bilder: The Wandering Machine/Michael Johansson/Andreas Siess