Hon efterlyser både förnuft och känsla i akademin

Akademin har alltmer blivit en arena för prestationskultur och kortsiktiga resultat. Det menar Daniela Argento, biträdande professor i företagsekonomi vid Högskolan Kristianstad. Tillsammans med sin nederländske kollega Jan van Helden efterlyser hon en bättre balans mellan förnuft och känsla.

På en galge i Daniela Argentos arbetsrum hänger en vit T-shirt. Trycket på ryggen säger att Högskolan Kristianstad utsågs till landets bästa ekonomutbildning 2012. Hon minns att utmärkelsen gjorde henne och kollegorna stolta och glada. De hade lyckats bevisa att ett relativt litet lärosäte kunde hävda sig i konkurrensen.

Samtidigt är tävlandet med andra lärosäten ett tecken i tiden. De senaste decennierna har rankningar och listor blivit betydelsefulla instrument för att dra till sig studenter och finansiella resurser – och påminner starkt om företag på en konkurrensutsatt marknad.

Denna utveckling, som skett både i Sverige och i andra europeiska länder, har Daniela Argento och hennes nederländske kollega Jan van Helden tittat närmare på i ett gemensamt forskningsprojekt. Resultaten har bland annat beskrivits i en uppmärksammad artikel i tidskriften Public Money & Management.

– Jag jobbar ju själv inom akademin och forskar kring styrning och kontroll. Så detta innebär väl att jag testar min egen medicin, säger hon med ett skratt.

”Trenden finns också här i Sverige. Exempelvis Högskolan Kristianstad, som tävlar med andra lärosäten om att dra till sig externa forskningsmedel.”

De beskriver hur andan på universiteten genomgått en förändring. Fram till 1970-talet präglades lärosätena av tanken på en gemensam kunskapsproduktion. Samtidigt hade de enskilda medarbetarna ansvar att själva utforma sitt uppdrag.

– Den akademiska friheten stod högt i kurs, och man hade stor tillit till att ett antal hjärnor skulle göra något bra inom forskning och undervisning.

Men under 1980- och 1990-talet fick New Public Management (NPM) allt starkare fäste. Universiteten skulle effektiviseras utifrån en företagsmodell, vilket innebar att mätbara resultat inom undervisning och forskning fick större betydelse. Allt oftare hämtade man de höga cheferna direkt från näringslivet, och dessa förde med sig en affärsmentalitet.

Denna förskjutning mot konkurrenskraftighet och marknadsmässighet skapar, enligt skribenterna, en revisionskultur som nästan tvångsmässigt fokuserar på rankningar och jämförelser mellan individer, fakulteter och lärosäten.

– Internationellt ser vi hur universitet konkurrerar om studenternas terminsavgifter och andra resurser. Men trenden finns också här i Sverige. Exempelvis Högskolan Kristianstad, som tävlar med andra lärosäten om att dra till sig externa forskningsmedel.

Mellan och inom lärosätena blir dessutom de olika disciplinerna jämförda och placerade i en hierarki. Då finns risken att ämnen och inriktningar som betraktas som mindre lönsamma eller internationellt gångbara, marginaliseras och i förlängningen kanske försvinner.

”Lärosätena ska undervisa, forska och samverka med omgivande samhälle. Att göra allt detta samtidigt, på ett bra sätt, är en nästan omöjlig jongleringsakt, som på cirkus.”

De senaste decennierna har akademin hämtat inspiration från New Public Management, med dess fokus på konkurrens och resultat. Där finns då en risk att vi bara rusar framåt och glömmer att göra det hela hållbart i längden, menar Daniela Argento, biträdande professor i företagsekonomi.

Daniela Argento och Jan van Helden menar att detta fokus på prestation kan sätta onödig press på de enskilda medarbetarna, och skada både motivation och det kollegiala samarbetet.

– Den buffert som fanns tidigare, som gjorde att man kunde fördjupa sig eller ägna sig åt det man verkligen var bra på, finns inte längre. Nu arbetar man utifrån budgeterade timmar.

Kortsiktiga och mätbara resultat, som kursutvärderingar, antal publikationer och beviljade projekt blir viktigare, vilket kan leda till att den långsiktiga utvecklingen glöms bort. Det blir inte bara kontraproduktivt för akademin, utan också svårt att uppfylla de uppdrag som lärosätena, enligt lagen, ska utföra, menar Daniela Argento.

– Lärosätena ska undervisa, forska och samverka med omgivande samhälle. Att göra allt detta samtidigt, på ett bra sätt, är en nästan omöjlig jongleringsakt, som på cirkus. Dessutom tar det inte hänsyn till att en del av oss kanske är bättre på det ena, andra har större intresse för det andra.

I Nederländerna har pressen och konkurrensen blivit så synbar utåt, att den rentav avskräcker en del unga att söka sig till universiteten.

”Vi får se upp så att vi inte tar ett steg för långt, och glömmer att vårt val av system också kommer att ha konsekvenser. Det måste finnas en balans mellan förnuft och känsla.”

Ändå framhåller Daniela Argento och Jan van Helden att det kan finns goda intentioner och en del fördelar med det nya prestationsbaserade systemet. Som att lärosätena producerar ett större antal publikationer och att utbildningarna i många fall blivit mer effektiva. En viss konkurrens är dessutom alltid bra då den ger energi, både internt och externt.

– Men vi får se upp så att vi inte tar ett steg för långt, och glömmer att vårt val av system också kommer att ha konsekvenser. Det måste finnas en balans mellan förnuft och känsla, säger Daniela Argento.

Detta har också blivit titeln på deras gemensamma artikel: Sense and Sensibility. Med denna hoppas de inspirera till en mer övergripande diskussion om universitetens roll och ansvar.

– Vi måste sätta saker i perspektiv, och också ställa frågan: vad är det som ska räknas, egentligen? Och vad innebär begrepp som kvalitet?

Hon betonar att lösningarna kan vara flera, och finnas på olika nivåer. Insiktsfulla ledare behövs, som ser och förstår medarbetarnas behov och talanger. Men också lärare och forskare som har förmåga att stå emot när belastningen blir för stor, och mer flexibla måttstockar för olika discipliner.

– Med vår undervisning och forskning har vi möjlighet att göra fantastiska saker för samhället och för landet. Men med detta följer också ett ansvar att verkligen satsa på relevanta saker och göra det så bra som möjligt, säger Daniela Argento.

Hon har ett gott hopp om att detta kan uppnås.

– I slutändan är vi ju fortfarande människor som utformar detta. Och vi vill alla göra ett bra jobb, på alla nivåer. Annars hade vi inte arbetat inom akademin.

New development: University managers balancing between sense and sensibility

Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: Johnny Briggs/Unsplash och Kerstin Weman Thornell