Nyhet -
Hon hoppas på ett mer åldersvänligt samhälle
Äldre människor har röster som vi bör lyssna på. Ett sätt är att ta vara på de samtal som förs under de preventiva hembesöken, menar Anna Nivestam som doktorerar inom inom medicinsk vetenskap och gerontologi. I sin avhandling har hon hämtat inspiration från Agnes, en förebild och ”superwoman” under barndomsåren.
En bit in i skogen, i ett enkelt rött hus vid en återvändsväg, bodde Agnes. En kvinna i sjuttioårsåldern som alltid tycktes ha tid och tålamod. Som barn brukade Anna gå dit och hälsa på, och tillsammans kunde de spela kort, sticka, måla eller gå ut i skogen och plocka svamp.
– Jag var där nästan varje dag, och vi var verkligen nära vänner. Åldersskillnaden var inget jag reflekterade över då, men som vuxen har jag insett vilken resurs hon var för vår familj.
Anna Nivestam menar att vi ofta glömmer bort allt det värdefulla med obetalda jobb som de äldre gör för samhället.
– Vi är snabba med att betrakta dem som personer som behöver hjälp, när de egentligen har väldigt många styrkor och tillgångar.
Långt senare läste Anna Nivestam in sin master i folkhälsovetenskap vid Lunds universitet, men kände att undervisningen ofta missade kopplingen mellan folkhälsa och äldre. Tyngdpunkten låg snarare på att förhindra förekomsten av sjukdomar, än på de hälsofrämjande aspekterna.
Därför spetsade hon öronen lite extra när hon hörde talas om projektet Preventiva hembesök, Pre-H, som drivs av sju kommuner i nordöstra Skåne tillsammans med Högskolan Kristianstad och Region Skåne. Kommuninvånare runt 77 år, som inte har hemtjänst, blir kontaktade per brev och tillfrågade om de vill ha besök. En hembesökare som är exempelvis sjuksköterska, undersköterska eller distriktssköterska kommer sedan hem till personen för att, under cirka två timmar, kartlägga hälsoläget.
Frågeformulär efter hembesök
Med hjälp av ett digert frågeformulär försöker man få en bild av personens fysiska och psykiska hälsa, men också boendemiljö, ekonomi och sociala umgänge. Alla svar registreras i ett digitalt stödsystem.
I sina första två studier bestämde sig Anna Nivestam för att, utifrån datan, kartlägga vilka faktorer som uppgavs främja respektive hindra de äldre från att känna sig tillfreds.
– Självklart är det viktigt att uppmärksamma om personen exempelvis har undernäring eller fallrisk. Men min huvudfråga var snarare vad det är som får dem att må bra, och vad som hjälper dem att exempelvis delta i sociala sammanhang.
Nästa steg blev att gå djupare och se hur de enskilda personerna upplevt hembesöket och det stöd som gavs. Anna Nivestam knöt kontakt med tretton äldre personer som sedan medverkade i djupintervjuer och reflekterade över kommunens besök.
– Jag blev överraskad över hur positivt de beskrev besöken; många upplevde att de blev hörda och uppmärksammade, och att det var fint att någon tog sig tid att lyssna.
Många uppskattade också frågeformuläret som, trots sitt till synes strikta upplägg, ofta öppnade upp för en dialog mellan den äldre och hembesökaren.
Samtidigt är det lätt hänt att den information som samlas in stannar kvar i det slutna systemet, eller enbart resulterar i konkreta insatser för den enskilde individen. I en påföljande studie ville Anna Nivestam se hur den insamlade datan med de äldres tankar och åsikter kan användas på ett bredare plan.
Hembesök blir kunskapsresurs
Fokusgrupper, bestående av chefer och politiker med ansvar för hälsa och välfärd, fick stråla samman och diskutera hur informationen från de preventiva hembesöken kunde utnyttjas på en samhällelig nivå.
– Annars finns det risk att informationen faller mellan stolarna, att man går miste om kreativa idéer och förslag som skulle kunna vara värdefulla, inte bara inom vård och omsorg utan också inom andra områden i och utanför kommunen.
Anna Nivestam ger ett exempel: Om flera äldre uppger i samband med hembesöken att de undviker att åka kollektivtrafik, så bör kommunen föra detta vidare till berörd instans som kan undersöka saken vidare och förhoppningsvis underlätta transportmöjligheterna för kommunens äldre.
– På så sätt blir de preventiva hembesöken en kunskapsresurs som kommunen kan använda. Men det förutsätter också en struktur som gör det enklare för hembesökaren att föra informationen vidare, både inom den egna omsorgsförvaltningen och utanför.
Anna Nivestam hoppas att hennes forskning kan bidra till djupare insikter kring hembesökens möjligheter, och i förlängningen leda till ett mer hållbart och åldersvänligt samhälle.
– Det är viktigt att fler äldre personer känner att de har en röst i samhället. Vi behöver uppmärksamma och inkludera människor, oavsett om de är vid god hälsa eller inte.
Anna Nivestams granne Agnes lever inte längre, men hennes röda hus står kvar och pryder också omslaget på avhandlingen som läggs fram den 4 mars. Agnes omnämns också i texten, som en förebild och en ”superwoman”.
– Jag är glad att hon fanns där. Det är en relation som verkligen berikat mitt liv.
Text och foto: Kerstin Weman Thornell
Vinterfoto: Sven-Erik Martinsson
