I dag betraktar han naturen med helt andra ögon

Längs krokiga vägar hamnade Robert Andersson till slut på Landskapsvetarprogrammet vid Högskolan Kristianstad. Under utbildningen fann han en ny passion, i vattenvård. Numera jobbar han för att vi ska kunna lämna över friskare åar och hav till våra barn och barnbarn.

Intill receptionen i kommunhuset finns en liten fontän med porlande vatten.

– Jag älskar det ljudet. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men jag blir glad och lugn i själen, säger Robert Andersson.

Sedan drygt ett år är han anställd som vattenstrateg på Miljöförvaltningen i Landskrona stad, och ägnar tid och kraft åt de vattenflöden som genomkorsar landskapet och rinner ut i Öresund. Att övertyga människor om betydelsen av friskt vatten är inte det enklaste. Det var inget han själv tänkte på innan han kom till Högskolan Kristianstad.

– Jag skulle faktiskt säga att utbildningen förändrade mig som människa, säger han.

Robert Andersson har hunnit fylla 45 och har en skiftande yrkesbakgrund. Under flera år arbetade han i skolvärlden, som elevassistent och vikarierande lärare. Därefter blev han yrkeschaufför. Sedan drog han i gång en firma för import och installation av granitskivor.

– Oavsett vad jag ger mig in i är jag väldigt engagerad. Man lär sig alltid någonting längs vägen som man kan ha nytta av längre fram.

Våren 2014 satt han vid datorn tillsammans med tonårsdottern för att hjälpa henne att hitta möjliga högskoleutbildningar. Som av en händelse råkade han få syn på Landskapsvetarprogrammet vid Högskolan Kristianstad. Nyfikenheten väcktes.

– Min dotter var inte intresserad... Men jag skickade in ansökan för min egen del. ”Om jag skulle bli antagen så kan jag väl åka dit och se vad det är”, tänkte jag.

Utbildningen öppnade ögonen för nya sammanhang

Redan någon vecka in på höstterminen insåg han att han hamnat rätt. Han bestämde sig för att ägna hundra procent av sin tid åt detta, och såg till att dra ner rejält på verksamheten i den egna firman. De kommande tre åren pendlade han mellan hemmet i Klågerup och Högskolan i Kristianstad.

– Det blev långa dagar och dessutom innefattade utbildningen många fältstudier och ibland resor med övernattningar. Jag är oerhört tacksam för att min familj ställde upp och klarade vardagen.

Under utbildningen fick Robert Andersson och hans kurskamrater betrakta naturen och omgivningen med helt nya ögon.

– Även om jag alltid älskat skog och mark, och varit ute och fjällvandrat en del genom åren, så var detta något annat. Att få göra djupdykningar i ekologin och få syn på sammanhangen ... Det var verkligen kunskap jag inte haft sedan tidigare.

Han uppskattade också den nära kontakten med både lärare och kurskamrater, som förstärktes i samband med gemensamma utflyter och fältstudier.

– En framgångsfaktor var sammansättningen i klassen, med en stor mångfald av åldrar och erfarenheter. Vi lärde varandra mycket och såg till att stötta varandra.

Livet efter examen

Under den senare delen av utbildningen började han och kurskamraterna fundera allt mer över vad som skulle hända efter examen. De hade hört en del yrkestitlar nämnas, som handläggare eller projektledare, men de flesta hade en diffus bild av vad det egentligen innebar.

En del ledtrådar kom under den Verksamhetsförlagda utbildningen (VFU). Robert Andersson sökte sig norrut i landet, och fick en plats hos världsarvet Laponias förvaltning i Jokkmokk.

– Det är verkligen ett tips till studenter; att passa på att utmana sig själv under praktiken, odla kontakter och prova olika arbetsuppgifter.

Vid ett tillfälle fick han delta i elfiske i nationalparken Muddus. Med hjälp av elektriska håvar kartlade de fiskebeståndet i älven.

– Det var min första kontakt med vattenvård, och det var oerhört fascinerande. Det är ju samma ekologi som på land, men under ytan händer också mycket som man inte ser.

En tid senare, när Robert Andersson tagit sin examen, utlyste Länsstyrelsen Norrbotten en tjänst inom vattenvård. Han sökte och fick jobbet, och under ett halvår blev det långväga pendlande mellan Skåne och Lappland.

Sedan dök den nyinrättade tjänsten upp, som vattenstrateg på Miljöförvaltningen Landskrona med arbete för Saxån-Braåns vattenråd. Fokus ligger på vattendragen Saxån och Braån, som har sitt avrinningsområde i Landskrona, Svalöv, Eslöv och Kävlinge kommuner. Ett stort problem är tillförseln av kväve och fosfor från lantbruken, som bidrar till övergödning.

– Men jag kom till ett helt tomt skrivbord. Det fanns inga pärmar med arbetsbeskrivningar. På så sätt kan jag dra nytta av mina år som entreprenör, att jag hittar mina egna arbetsuppdrag och strategier. Det innebär utmaningar varje dag.

Nya skyltar har satts upp längs E6:an som gör bilisterna uppmärksamma på att Saxån rinner genom landskapet.

Arbete för kommande generationer

En stor del av arbetet går ut på att ha kontakt med berörda parter i området. De markägande lantbrukarna kan ha intressen som går på tvärs med kanotisternas, ekologernas eller hästägarnas åsikter.

– Vissa markägare vill bara lägga på luren när jag ringer. Då gäller det att förklara, få till en dialog och visa att alla har att vinna på att skapa våtmarker som bidrar till näringsrening och flödesutjämning. Sedan gäller det förstås att tratta ner allt, så att det resulterar i konkreta saker.

En handfast åtgärd har varit de vägskyltar som sattes upp längs E6:an tidigare i våras. De berättar för bilisterna att Saxån rinner förbi strax intill motorvägen.

– Tanken är att bilisterna ska kunna orientera sig bättre i landskapet. Och om de sedan googlar på Saxån kanske de hamnar på Vattenrådets hemsida och får reda på mer om vårt arbete.

Robert Andersson medger att det, tidvis, kan kännas som en frustrerande kamp för miljön. Det kommer dröja åtskilliga år innan området kan anses ha ”god ekologisk status” – om det någonsin kommer att ske.

– Men om mitt arbete bidrar till att åtminstone en kvadratmeter natur mår bättre än den gjorde förut, så kan jag känna mig lite tillfreds. Tidigare jobbade jag för pengarna och för att få nöjda kunder. Att arbeta för att lämna över något bra till kommande generationer ger en annan slags tillfredsställelse.

Robert Andersson menar att de senaste årens utbildning och arbete påverkat honom i grunden. Särskilt tydligt blir det under de vandringar han brukar göra tillsammans med familjen. Förr om åren kunde de stanna upp, sitta ner och betrakta landskapet en kort stund. Numera måste han sitta kvar på samma punkt i uppemot fyrtio minuter för att hinna läsa av landskapet.

– Det blir lite drygt för min fru, som kanske vill gå vidare. Men jag betraktar landskapet utifrån mina nya kunskaper, och det finns ju så oändligt mycket att se, både utifrån historiskt och nutida perspektiv. Och då tänker jag också med stort hjärta på vad utbildningen gett mig.

Text och foto: Kerstin Weman Thormell
Foto: Privat

Namn: Robert Andersson
Ålder: 45 år
Bor: I Klågerup i Svedala kommun. Familjen har också köpt en stuga i Gunnarsbyn mellan Luleå och Boden.
Familj: Fru och fyra barn
Gör: Arbetar som vattenstrateg på Miljöförvaltningen i Landskrona stad
Intressen: Snickra, arbeta i trädgården, vandra