Nyhet -
Ikeas exponering i Ryssland och Belarus
Ikea har stängt sina varuhus i Ryssland. Hur påverkar det Ikea, och hur påverkar det oss. Jens Hultman, professor i företagsekonomi vid Högskolan Kristianstad, har forskat om bland annat Ikeas inköpsorganisation. Här är en kort inblick i Ikeas struktur och hur dess leverantörskedjor fungerar.
För en tid sedan gick Ikea ut med information om att de som en reaktion på Rysslands invasion av Ukraina stänger sina varuhus i Ryssland och att de även stoppar sin produktion i Ryssland. Under senare år har Ikea satsat stort att expandera varuhusdelen i Ryssland, Kina och Indien. En fråga som väckt intresse nu är: vad kommer att hända med de försörjningskedjor som är kopplade till Ryssland och Belarus?
Ikea har haft varuhus i Ryssland i drygt 20 år, men under betydligt längre tid har de haft samarbete och produktion i Östeuropa och även i Ryssland. Innan järnridån föll hade Ikea produktion i östra Europa, som då var lydstater till Sovjetunionen. Det har alltså under lång tid funnits ett ömsesidigt beroende av Ikeas förmåga att köpa stora volymer över lång tid, och östblockets kapacitet att producera stora volymer till låg kostnad.
Kostnadsökningar och försörjningsproblem
Ikea Industrys investeringar i produktion i Ryssland handlar delvis om att stödja expansionen av försäljning i Ryssland men bygger också på tillgång av råvaror på den ryska marknaden, bland annat trävaror. Ryssland och Belarus är två viktiga producentländer av trävaror som Ikea koncentrerat sig på att handla ifrån. Ryssland är världens största exportör av trävaror, och företag i Europa är viktiga kunder för dem. På kort sikt kan flödet av trävaror från Ryssland bli svårt att ersätta, och här kan det bli avsevärda försörjningsproblem. Vi ser redan kraftiga kostnadsökningar.
Ikea sällan beroende av en leverantör eller en leverantörsmarknad
För ett företag med försäljning över hela världen är det alltför riskfyllt att lägga alla ägg i samma korg. Produktionen är därför vanligtvis organiserad i leverantörskedjor med produktion i flera länder, med flera olika leverantörer. Vår forskning visar på att Ikea sedan länge strävat efter att inte göra sig helt beroende av en leverantör eller en leverantörsmarknad. Att tillfälligt stänga ner produktionen i ryska fabriker är ett helt rimligt beslut, men förstås också kostsamt.
Fabriken i Novgorod jobbar med produkter av spånskivematerial, men på den fronten har Ikea fler leverantörer att arbeta med i andra delar av världen, exempelvis i Östeuropa. Men, omställning av produktion och utveckling av produktion tar tid, så kortsiktigt kan det säkert påverka försörjningen till en del Ikeavaruhus. Men på sikt tror jag inte det blir ett försörjningsproblem med tomma hyllor.
Ikea är ett företag som under flera decennier aktivt har arbetat med att utveckla sin leverantörsbas, där frågor om tillgänglighet och utveckling är helt naturliga delar.
Jens Hultman
Professor i företagsekonomi
Högskolan Kristianstad
