”Man måste lära sig varandras språk”

I början var Lisa Källström tveksam till rollen som doktorand, men under åren som forskare på Fakulteten för ekonomi har drivet och viljan vuxit. Hennes favoritämnen är platsattraktivitet och samskapande – och hon samarbetar gärna med parter utanför högskolans värld.

Ögonblicket när pusselbiten faller på plats. Stunden då man känner: ”Nu förstår jag!”

– Det händer ibland under datainsamlingen, och det ger energi som tusan, säger Lisa Källström.

Som universitetslektor i företagsekonomi vid Högskolan Kristianstad har hon upplevt de där glimrande guldkornen vid flera tillfällen. Men hon har också njutit av de mer långdragna perioderna, då hon fått sitta ostörd och fila på formuleringarna i en artikel.

Lisa Källström konstaterar att hon tillbringat halva sitt liv på högskolan. Först som student på Ekonomprogrammet, och därefter som adjunkt i företagsekonomi. Hon minns tillfället under hösten 2012 då hon var föräldraledig med andra dottern, och erbjudandet att söka doktorandtjänst dök upp.

– Jag hade undervisat på högskolan i åtta år och trivdes bra i lärarrollen. Men jag insåg också att jag borde ta ett nytt steg för att utvecklas. Så jag blev lite av en ofrivillig doktorand.

Projektet hon tog sig an handlade om platsutveckling och platsattraktivitet och var finansierat fram till licentiatuppsatsen.

– Även om jag kanske till en början var lite tveksam, så vände det under resans gång. Det var verkligen roligt och utvecklande. Så när projektet närmade sig slutet efter fyra år sökte jag finansiering från olika håll för att i stället kunna fortsätta mot doktorsavhandling.

Forskning till praktisk nytta för samarbetsparterna

Lisa Källströms dåvarande projekt var det första som sjösattes i Forskningsplattformen Verksamhetsutveckling i samverkan. Det innebar ett tätt samarbete och återkommande möten med parterna och kommunsamarbetet Skåne Nordost.

– Samverkan kräver regelbundna träffar och interaktion där tankar och arbetssätt utvecklas tillsammans. Ofta sker det spontana lärandet i just detta samspel. Värdet ligger inte alltid i själva slutrapporten, utan i det som händer längs vägen.

Hon beskriver samarbetet som berikande, men också utmanande. Det gäller att hålla balansen, att ägna sig åt forskning som samtidigt är till praktisk nytta för samarbetsparten.

– Man får kämpa litegrann för att landa i ömsesidig nytta. Man måste försöka lära sig varandras språk och att redan från början vara tydlig med förväntningarna. Som forskare är vi inte konsulter som kommer och löser problem, utan vårt uppdrag är till exempel att bidra med kritisk blick och nya frågeställningar.

Med sitt utomståendeperspektiv kan hon komma och ställa de där frågorna som leder samarbetsparten fram till nya tankar och infallsvinklar. Men utbytet är ömsesidigt, menar Lisa Källström. Själv har hon mycket att lära av de organisationer hon samarbetar med.

– Det är ett privilegium att för en stund titta in i en annan verksamhet. Det gör att jag utvecklas som forskare och inom mitt ämne.

Platsattraktivitet och samskapande

Ett av Lisa Källströms stora intressen är att resa. Men det behöver inte nödvändigtvis vara långfärder till andra sidan jordklotet. Ibland kan platser i närområdet vara minst lika fascinerande – i synnerhet när man betraktar dem genom forskarens blick. Som doktorand har hon vridit och vänt på begreppet platsattraktivitet; de faktorer som gör att vi uppskattar och trivs på en specifik plats. Hon har också studerat hur de människor som lever och verkar i området samverkar för att skapa värde åt platsen. I september förra året disputerade hon med avhandlingen A good place to live – resident’s place satisfaction revisited.

– Det kändes fantastiskt kul att bli klar med avhandlingen, dessutom med några månaders marginal. Som trebarnsmamma och deltidsdoktorand med en adjunktstjänst vid sidan om är jag väldigt glad att jag fixade det.

Platsattraktivitet och samskapande är alltjämt ledord för hennes forskning. Tillsammans med kollegor via Forskningsplattformen Verksamhetsutveckling i samverkan driver hon just nu två forskningsprojekt: platsvarumärkesprojektet Mitt gröna hjärta, tillsammans med Östra Göinge kommun, och Regionplaneuppdraget – samverkansprocessen fångad i ett intressentperspektiv, tillsammans med Region Skåne.

– För mig är samverkan fullständigt naturligt – jag har ju aldrig jobbat på annat sätt! Så jag ser fram emot att hitta nya samarbetsformer framöver, både inom och utanför högskolan. I det sammanhanget är det en fördel att högskolan är förhållandevis liten; det innebär ofta snabba beslutsvägar och stora möjligheter att själv få forma arbetet.

Att testa nya saker, tänka i nya banor, och plötsligt se hur den där pusselbiten faller på plats. Det är vad som driver henne framåt.

– Kanske låter det galet, att jag varit här i tjugo år av mitt liv. Samtidigt har jag gjort många olika saker … Så även om jag är väl förtrogen med platsen så känner jag mig ibland ny på jobbet!

Text och foto: Kerstin Weman Thornell

Lisa Källström

Ålder: 39 år
Bor: På Hedentorp i Kristianstad
Familj: Make och tre döttrar
Gör: Är universitetslektor i företagsekonomi, vikarierar som samverkansstrateg på högskolan Kristianstad
Intresse: Att resa, både i jobbet och privat