Nyhet -
Studenterna upplever Sverige med alla sinnen
Från den bördiga slätten till de karga fjällvidderna. För femtonde året i rad gav sig landskapsvetarna ut på sin Sverigeresa. Syftet: Att få se med egna ögon det som man annars bara läser om.
Svergieresan har blivit något av en tradition på Landskapsvetarprogrammet. I mitten av september var det dags igen. Drygt trettio studenter tog plats i bussen som skulle föra dem upp genom de småländska skogarna. Efter en avstickare till Gotland fortsatte resan mot Sveriges sydligaste fjällvärld i norra Dalarna.
Joachim Regnéll, universitetslektor i biologi, är kursansvarig och har hållit i resan sedan 2002. De senaste åren har kulturgeograf Pär Connelid bidragit med det kulturella perspektivet.
– Det är viktigt för studenterna att få se något annat än Skåne. En del har säkert varit på Gotland och kanske också åkt skidor i Dalafjällen, men under den här resan har de andra glasögon på sig, menar Joachim Regnéll.
Studenternas uppgift var att under tio intensiva dagar studera omgivningarna med landskapsvetarens blick. Att lägga märke till geologi, växter, djur och markanvändning.
– Sverige är ju ett avlångt land och människor använder landskapet på olika sätt beroende på om de befinner sig på skånska slätten eller i Dalaskogarna.
Kulturgeograf Pär Connelid och universitetslektor Joachim Regnéll berättar om en husgrund från äldre järnålder på Alvena lindaräng på Gotland.
På spaning efter mänskliga spår i landskapet. Runstenen står vid Anundshög utanför Västerås.
Ett av uppdragen längs vägen var att utföra en så kallad kulturarvsanalys i de tre byarna Romma, Hälla och Ullvi vid Österdalälven. Under en halvdag skulle de inventera fornlämningar och jämföra dessa med historiska kartor och med uppgifterna i fornlämningsregistret. Joachim Regnéll är nöjd med studenternas insatser.
– De hittade massor av saker som inte står med i fornlämningsregistret. Fossil åkermark från förhistorisk tid, men också spår från skvaltkvarnar och rester av gamla gårdar.
Det som gjorde djupast intryck på studenten Oscar Hagbard, var dock besöket i skogsområdet i Västmanland, som blev svårt brandhärjat sommaren 2014.
– Det var en väldigt speciell känsla. Både att se de kolsvarta stammarna i produktionsskogen, och att stå i utkanten av urskogen och upptäcka hur fint den gamla skogen återhämtat sig och hur nya arter kommer.
Turen upp till Fulufjällets vida vidder var också en av höjdpunkterna, i både bildlig och bokstavlig mening.
– Det är inte första gången jag besökte Fulufjället, jag var faktiskt där för något år sedan. Men denna gång kunde jag använda mina kunskaper som landskapsvetare. Jag lade märke till saker som jag inte sett tidigare. Som böljeslagsmärke i stenarna, som visar att det är en gammal havsbotten, säger Oscar.
Han menar att resan gett djupare insikt om hur viktigt där är att faktiskt ge sig ut i fält.
– Man kan läsa hur mycket som helst i böckerna, men man förstår det på ett helt annat sätt när man ser det med egna ögon.
Det är just detta som är poängen, menar Joachim Regnéll.
– Genom resan får studenterna uppleva landskapet med flera sinnen. Det är en bra insikt också i deras kommande yrkesroll – att inte bara tanka ner data från internet, utan verkligen besöka de platser och områden där de ska arbeta.
Själv har Joachim Regnéll varit ansvarig för resan i femton år och kan konstatera att många studenter betraktar den som det mest minnesvärda under utbildningen. Men för hans egen del – blir det inte lite tjatigt att åka på samma tripp varje höst?
– Nej, man lär sig alltid något nytt, säger Joachim. Det är snarare en fantastisk förmån och ett kärt återseende, att få komma till Fulufjället.
Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: Oscar Hagbard
Stammarna är fortfarande svedda och svarta efter den stora skogsbranden i Västmanland.
Utanför Enköping i Uppland stannade studenterna för att se på den figurrika hällristningen i Hemstaområdet.
I nordvästra Dalarna störtar Njupån ner i Njupeskärsfallet, och bildar Sveriges högsta vattenfall med sina 125 meter, varav 93 meter i ett närmast lodrätt stup.
Granen Old Tjikko på Fulufjället anses vara världens äldsta träd (individuella trädklon), med 9 550 år gamla rötter. Självklart passade Oscar Hagbard på att ta en selfie.
