”Sverige lyckades hålla balansen i Östasien”

Ingenting är exakt som man tror. Detta konstaterar historiker Ingemar Ottosson som forskat om Sveriges roll i Japan under andra världskriget. Nu kommer hans nya bok, som kan väcka både förvåning och nyfikenhet bland historieintresserade läsare.

– Det har skrivits tonvis med böcker om Sveriges neutralitetspolitik i Europa under andra världskriget. Det har nästan blivit uttjatat, säger Ingemar Ottosson, biträdande professor i historia vid Högskolan Kristianstad och docent i historia vid Lunds universitet.

Däremot har ingen uppmärksammat Sveriges agerande i Östasien under samma period. Inte förrän nu. Tillsammans med kollegan och historikern Pascal Lottaz har han släppt boken Sweden, Japan and the Long Second World War: 1931–1945.

Sedan många år har Ingemar Ottosson ett särskilt öga för Östasien.

– Det är en del av världen med spännande historia. Dessutom bor ju en stor del av jordens befolkning där.

Själv har han, under hela livet, rest, bott och arbetat i både Japan och Kina. Med tiden har han också tittat närmare på relationen mellan Sverige och Japan.

Täta kontakter

– Kontakterna har varit rätt täta under lång tid, men har bara blivit fläckvis utforskade. Visst har det skrivits om Ostindiska kompaniet och om Sven Hedin och andra upptäckare, men andra saker är helt orörda – som Sveriges relation till Japan under andra världskriget. Så jag insåg att det kanske var jag som skulle kartlägga detta.

De flesta svenskar har lärt sig i skolan att kriget började 1939 med Tysklands intåg i Polen. Men i Östasien var det en kedja av händelser som drog i gång långt tidigare. Startpunkten brukar sättas vid Japans intåg i Manchuriet i Kina 1931.

Ingemar Ottosson har tillbringat många timmar i Riksarkivet i Stockholm, där det finns mängder av dokumentation från denna tidsperiod, i form av rapporter från ambassader och konsulat, handelsavtal, dokument från rättsväsende, brev från missionärer.

Dokumentationen visar att Japan, ur ett svenskt perspektiv, betraktades som en lockande marknad och attraktiv handelspartner under hela 30-talet. Svenska maskiner, kullager och borrar gick på export till Japan. Så småningom skulle handeln också gå motsatt håll; japaner exporterade enklare leksaker, cyklar och bruksporslin till Europa och Sverige. Utbytet ökade stadigt och låg på topp i slutet av 1930-talet.

Att Japan samtidigt utförde brutala krigshandlingar i Kina, framför allt massakern i Nanjing som kan ha dödat hundratusentals civila kineser, var inget som uppmärksammades här hemma.

– Det låg en del dokument om detta på regeringens bord, men det tillmättes inte särskilt stor vikt då inga européer kom till skada, konstaterar Ingemar Ottosson.

Historikern Ingemar Ottosson tror att mycket av innehållet i boken kommer som något nytt för de flesta och att många är nyfikna.

Sverige i viktig roll som medlare

När Japan väl anslutit sig till axelmakterna skulle Sverige vid flera tillfällen rycka in som neutral part mellan Japan och dess motståndare. Och här lyckades vårt land, enligt Ingemar Ottosson, också spela en viktig roll som medlare mellan de krigförande länderna.

– Vi hade kunnat lämna och strunta i det, eller enkelt välja endera sidan. Men Sverige ansträngde sig verkligen för att bibehålla balansen.

Han ger flera exempel: Sverige bistod vid utväxling av krigsfångar. Vårt land agerade skyddsmakt åt en lång rad andra länder i Japan. Svenska diplomater var också inblandade när Japan försökte göra fredstrevare.

– Samtidigt markerade svenskarna att de inte gick i Japans ledband. Bland annat protesterade de svenska legaterna när de inte fick full rörelsefrihet.

Överlag ger Ingemar Ottosson Sverige gott betyg i rollen som aktiv men neutral part.

– I Europa gick Sverige lite sicksack med sin neutralitet och lutade först åt ena och därefter åt andra sidan. Men gentemot Japan hade vi inte samma känsliga relation, och här lyckades också Sverige bättre med att balansera mellan de olika parterna.

Nytt för de flesta

Vid krigsslutet låg Japan i ruiner, och de flesta förutspådde nog en dyster framtid för japanerna. Men i själva verket låg storhetstiden framför dem, då de bestämde sig för att storsatsa på fredlig ekonomi istället för krigsmaskineri. Då hade Sverige också, med sina insatser under kriget, skapat goodwill som gynnade utbytet mellan de båda länderna.

I dagarna släpps boken om Sveriges relation till Japan under andra världskriget. Till sin hjälp har Ingemar Ottosson haft medförfattaren Pascal Lottaz, historiker från Schweiz. De möttes i Tokyo 2018 och visade sig ha samma intresse för Japan och för frågor kring neutralitet.

Att deras gemensamma bok ges ut av det internationella förlaget Routledge, ser Ingemar Ottosson som en fjäder i hatten.

– Det visar att man inte levt förgäves! Självklart är det kul att kunna nå ut till en bredare internationell läsekrets. Detta är en bok för alla som är intresserade av 1900-talshistoria, och jag tror att innehållet är nytt för de flesta. Det visar att ingenting är enkelt här i världen. Ingenting är exakt som man tror.

För hans egen del har projektet varit kantat av nya upptäckter och aha-upplevelser. Och fortfarande finns flera olika trådar att plocka upp och nysta vidare på. Ett exempel är berättelsen om den svenske konsuln på Hawaii, som oväntat hamnade i hetluften i samband med Japanernas attack mot Pearl Harbor.

– Han hade förväntat sig en lugn och solig vistelse på Hawaii och så hamnade detta i knät på honom. Detta är bara en av många berättelser – det finns enormt mycket mer att utforska. Det är inte färdigt än, konstaterar Ingemar Ottosson.

Text och porträttfoto: Kerstin Weman Thornell

Ny bok: Sweden, Japan, and the Long Second World War 1931–1945

Kronprins Gustav Adolf inviger det japanska tehuset i Stockholm 1935.