Maria Larsson: "Vi kan inte kompromissa med slutmålet."

Som dotter till två biologer borde yrkesvalet kanske ha varit självklart. Men Maria Larsson, grundare av miljökonsultbolaget Marla Miljödialog och styrelseledamot i Hållbar Utveckling Skåne åren 2003 – 2004, ville egentligen bli lärare. I samband med ett studieuppehåll tre år in utbildningen tog hon en tjänst i Lund som informatör och miljöutbildare för kommunanställda inom ramen för Agenda 21. Det blev en ögonöppnare för möjligheten att kombinera pedagogik och miljöengagemang.

ML. Jag gillar utmaningen att få andra att tycka att hållbarhet är intressant och viktigt, att försöka göra det begripligt och konkret. Och något som berör. Det handlar om att få dem att använda sinakunskaper för att skapa en förändring. För om jag kommer in i en organisation så kan jag inte det degör. Hur ska jag få dem att använda sin kunskap om verksamheten till att minska miljöpåverkan?

KS. Är det ett stort motstånd när det gäller att förändra attityder och invanda mönster?

ML. Det varierar. Ofta ser jag inte vad som händer när jag går därifrån men ibland får jag chansen att följa upp vad som hänt. Vissa gånger är resultatet nedslående men ibland har det verkligen hänt saker. Det finns alltid en risk att saker och ting fastnar i de politiska processerna. Om jag har hjälpt till att ta fram en strategi kommer den kanske inte vidare på grund av politiken. Så visst finns det ett motstånd ibland. Eller i alla fall en tröghet.

Ett arbete som gett flera positiva resultat på senare tid är förebyggande av avfall, bland annat inom ramen för projektet Översta steget som drivs av Hållbar Utveckling Skåne under 2017 – 2018 och leds av Maria.

ML. Det är ett jätteroligt arbete eftersom det ger många positiva bieffekter, som till exempel större delaktighet, bättre rutiner och bättre koll på verksamheten. Och det finns flera dimensioner. Om man vill kan man låta bli att använda ordet “miljö”. Man kan prata om ekonomi istället, eller om arbetsmiljö. Eller i termer av kvalitetssäkring.

KS. För att ordet miljö får människor att sluta lyssna?

ML. Nej, jag pratar ofta om miljö, men man skullekunna göra det, för att nå olika öron. Vissa tycker att miljö bara är tråkigt och jobbigt, andra att det är jätteintressant och spännande. Och kan man då använda olika ord så kan man nå fler.

KS. Men är det så att vi har blivit mätta på uttryck som hållbar utveckling, att de kanske inte rymmer så många möjligheter längre? Är det användbara begrepp för att prata om framtiden?

ML. Ja, jag tycker fortfarande det. Och det är ett bättre samtal idag. För om man jämför med Agenda 21 för tjugo år sedan är det mycket tydligare vad man menar. Och det som är bra med “hållbar utveckling” är att om någon säger “Nej, det där har vi inte tid med”, kan man vända på det och säga, “Ska ni ha en ohållbar utveckling då?!” Det blir absurt.

KS. Nej, det är väl inte på någons önskelista. Men det finns många hinder på vägen.

ML. Ja, men det gäller att definiera vad det innebär för var och en. Och hur kan man gå i takt med omvärlden. Som företag eller kommun måste det man gör vara rimligt. Ett företag måste gå med vinst, annars finns det inte. Och då är det inte ett hållbart företag heller. Du ser att det hänger ihop med ekonomin också. Det gäller att ha respekt för den andres perspektiv, när man jobbar med olika typer av organisationer. Som sagt, de är experter på sin verksamhet och sin verklighet.

KS. Samtidigt som det är uteslutet att fortsätta som vi gjort hittills.

ML. Just det, och det kan vi inte kompromissa med – förändringen måste bli av och där är min roll att skapa insikt om problem och möjligheter och sporra till att anta utmaningar. Vi kan inte kompromissa med slutmålet.

Och ändå är det precis vad en stor del av befolkningen gör varje dag. I Sverige konsumerar vi motsvarande 4,2 jordklot varje år och den så kallade Earth Overshoot Day, alltså dagen när jordens resurser för ett år tar slut och istället måste tas från kommande generationer, inföll redan den 1 augusti. Frågan är naturligtvis varför glappet mellan insikt och handling är så stort. Och varför omställningen dröjer.

ML. För att det är jobbigt och obekvämt. Vi saknar förmågan att överblicka hur jobbigt och obekvämt det kommer att bli. ”Varför ska just jagändra mig, det är inte mittansvar att rädda världen.” Vi reagerar på det som berör oss här och nu. Det gör inte klimatförändringarna. De är någon annanstans, någon annan gång. För Sverige kommer ju att klara sig rätt bra, det kommer att bli varmare och blötare och torrare men vi har resurser för att hantera det. Vi har redan börjat klimatanpassa samhället, så för vår del kommer det att gå hyfsat bra. Däremot kommer ju förändringarna i omvärlden att påverka oss väldigt mycket.

KS. Så blir det. Miljoner människor har redan tvingats flykt undan ett kraschat klimat.

ML.Jag tror också att det kommer att krävas mycket mer av oss för att klara av det här. Det är ju en enorm samhällsomställning som vi befinner oss mitt uppe i, både att minska resursanvändningen och att hantera folkomflyttningarna samtidigt. Mycket handlar om att fördela resurser på ett rättvist och hållbart sätt. Och där är vi i vår del av världen inte så himla rationella.Och kanske inte alltid så välvilliga.

KS.Nej, det verkar inte riktigt så. Men kan vi ändå vara hoppfulla?

ML. Ja. Det finns för all del anledning att vara icke-hoppfull också. Men jag tycket att ettstort hopp är att många företag har lyft in hållbarhetsfrågan som en av de viktiga strategiska frågorna. Det händer något på riktigt nu! De ser att de inte har något val: ska de finnas och vara ekonomiskthållbara så måste de vara hållbara på alla plan.

En större utmaning tycks då vara att ge samma tyngd åt hållbarhetsfrågorna i den offentliga verksamheten. Marias uppfattning är att det sällan är en av de viktiga strategiska frågorna för en kommun.

ML. För hade det varit det, då hade näringslivskontoret varit de som drev cirkulär ekonomi. Och det gör de inte, utan det är miljösidan som försöker få upp det på agendan. Det är min upplevelse. Så klart finns det undantag…

KS.…men man skulle önska att olika strategiskt viktiga funktioner i hållbarhetsarbetet drog åt samma?

ML. Ja, för annars blir det väldigt svårt att vara kommunalråd: å ena sidan ska man stötta näringslivet eftersom det är avgörande för kommunens ekonomi, å andra sidan finns det tjänstemän som pratar om att förebygga avfall och minska konsumtionen. Det är svårt att hitta en balans i det, om man inte börjar stötta näringslivet i en omställning till cirkulär ekonomi.

Idag är Marla Miljödialog en av föreningens drygt 80 medlemmar. Maria tycker att föreningens största styrka är den har ett brett nätverk som sträcker sig ut i länets alla hörn som gör det möjligt för människor som vill samma sak att mötas.

ML. Bara att träffas och utbyta erfarenheter eller ta in en föreläsare som fyller på inom ett området är värt jättemycket. Det är inspirerande och det ger ny energi. Och en möjlighet att skapa spännande projekt tillsammans. Helt enkelt att få saker att hända.

(intervjuad av Kaj Svensson)

Snabbfakta
Namn: Maria Larsson
Född: April 1969 i Lund
Hemmahamn: Vinslöv
Senast lästa bok (eller sedda film): Ett år med min trädgård av Karel Capek. Dråpliga beskrivningar av trädgårdsälskarens vedermödor!
Har alltid med mig: En tygpåse som knappt tar någon plats alls – har sparat många plastpåsar!