Den 1 oktober sker en ny massdeportation till Afghanistan I samband med riksdagens öppnande ordnades 7-12 september en rad aktioner mot utvisningarna till Afghanistan. Motståndet har inte minskat sedan dess även om aktionerna inte blir lika många.
Deportationerna till Afghanistan fortsätter. Barnfamiljernas situation är lika osäker. Här är ett tal från manifestationen 10 september 2019.
En av dem som utvisades när riksdagen öppnade var 22-årige Mujtaba. Hans berättelse ger en inblick i vad gränspolisen menar med ”humant och medmänskligt”.
Cirka 2000 barn med sina föräldrar väntar på att utvisas till Afghanistan, världens farligaste land som nu är inne i en våldsspiral. En bok som visar några av barnen delas ut till alla riksdagsledamöter.
Trettio (30) polisbilar, helikopter och hundpatruller ryckte häromdagen ut i norra Storstockholm. De skulle leta efter en brottsling som krossat en fönsterruta - ett brott som kan medföra böter. De fångade dessutom 5-6 andra som inte gjort något brottsligt. Det är nämligen inte ett brott för f.d. asylsökande att uppehålla sig i Sverige.
Vad kommer det sig att polisen ägnar sådana resurser åt a
Den 10 september, samma dag som riksdagen öppnar, ska 80 personer sättas på planet för att mot sin vilja deporteras till Afghanistan. Detta är också Ashura, en sorgehögtid för shiamuslimer då man inte får resa. Risken för våldsdåd mot shiamuslimer i Afghanistan är extra stor denna dag.
Den 10 september öppnar Sveriges riksdag. Under veckan 7-12 september kommer olika aktioner äga rum runt om i Sverige.
Statsminister Stefan Löfven höll ett fint tal om civilkurage och mänskliga rättigheter vid prisceremonin för Raoul Wallenberg Academy, sådant som de som står upp för flyktingarna visar. Men statsministerns handlande ger andra signaler.
Vi som följer med vad som händer i Afghanistan saknar regeringens kondoleanser till Afghanstans folk. Inte ens vid mycket stora bombdåd får vi höra något.
I oktober 2015 kom sex riksdagspartier överens om ”nödvändiga insatser för att säkra förmågan i det svenska mottagandet av asylsökande och stärka etableringen av nyanlända”. Därefter föreslog regeringen (på initiativ av socialdemokraterna) ytterligare skärpningar. Här finns utdrag ur överenskommelsen jämte skärpningarna.
De flesta barnfamiljer med afghansk bakgrund får avslag på sin asylansökan. Migrationsverket anser att delar av Afghanistan är tillräckligt säkert för att sända dem dit. Afghanska myndigheter tar inte emot dem, de tycker att hela Afghanistan är för farlig. I Sverige får de inte arbeta, får mycket lite pengar.
Enligt UNAMA, United Nations Assistance Mission in Afghanistan, var antalet döda och skadade under första halvåret 2019 knappt 4000, färre än på många år. Samtidigt tycks USA och talibanerna komma fram till en överenskommelse som är första steget på väg till vapenvila. Detta borde vara något att glädja sig åt. Men hur ska vi tolka det? Hur kan risken för storskaligt inbördeskrig förebyggas?
