Den 1 oktober sker en ny massdeportation till Afghanistan I samband med riksdagens öppnande ordnades 7-12 september en rad aktioner mot utvisningarna till Afghanistan. Motståndet har inte minskat sedan dess även om aktionerna inte blir lika många.
Cirka 2000 barn med sina föräldrar väntar på att utvisas till Afghanistan, världens farligaste land som nu är inne i en våldsspiral. En bok som visar några av barnen delas ut till alla riksdagsledamöter.
Den 10 september öppnar Sveriges riksdag. Under veckan 7-12 september kommer olika aktioner äga rum runt om i Sverige.
Statsminister Stefan Löfven höll ett fint tal om civilkurage och mänskliga rättigheter vid prisceremonin för Raoul Wallenberg Academy, sådant som de som står upp för flyktingarna visar. Men statsministerns handlande ger andra signaler.
Vi som följer med vad som händer i Afghanistan saknar regeringens kondoleanser till Afghanstans folk. Inte ens vid mycket stora bombdåd får vi höra något.
I oktober 2015 kom sex riksdagspartier överens om ”nödvändiga insatser för att säkra förmågan i det svenska mottagandet av asylsökande och stärka etableringen av nyanlända”. Därefter föreslog regeringen (på initiativ av socialdemokraterna) ytterligare skärpningar. Här finns utdrag ur överenskommelsen jämte skärpningarna.
De flesta barnfamiljer med afghansk bakgrund får avslag på sin asylansökan. Migrationsverket anser att delar av Afghanistan är tillräckligt säkert för att sända dem dit. Afghanska myndigheter tar inte emot dem, de tycker att hela Afghanistan är för farlig. I Sverige får de inte arbeta, får mycket lite pengar.
Enligt UNAMA, United Nations Assistance Mission in Afghanistan, var antalet döda och skadade under första halvåret 2019 knappt 4000, färre än på många år. Samtidigt tycks USA och talibanerna komma fram till en överenskommelse som är första steget på väg till vapenvila. Detta borde vara något att glädja sig åt. Men hur ska vi tolka det? Hur kan risken för storskaligt inbördeskrig förebyggas?
Den stora flyktingtillströmningen 2015 medförde att stora delar av civilsamhället engagerade sig i flyktingmottagandet. Bristerna i asylpolitiken, Migrationsverket och migrationsdomstolarna har uppmärksammats mer än tidigare. Helhetsbedömning av rättssäkerheten när det gäller asylfrågor har påbörjats.
Barnfamiljerna på Norra Bantorget ger inte upp. Idag sker åter en manifestation på Mynttorget. Här beskrivs den verklighet som väntar dem vid ett eventuellt "återvändande" till ett land där de flesta aldrig varit.
Om manifestationen "Liv utan gränser" med barnfamiljer från Afghanistan på Mynttorget 20 juli 2019.
Barnfamiljerna på Norra Bantorget tågar till Mynttorget för demonstration.
Barnfamiljerna från bland annat Junsele har nu tillbringat tre dagar på Norra Bantorget. Här är manifestet från barnfamiljnätverket Liv utan gränser.
Utvisningshotade barnfamiljer med afghanskt medborgarskap sittstrejkar på Norra Bantorget i Stockholm.
Den rapport som UD sammanställt innehåller inget nytt men är klar, tydlig, skriven på lagom lätt svenska för att regering och rikskdagsledamöter ska kunna läsa den.
Oklarheterna om den nya gymnasielagen fortlever. Skolor bryter mot skollagen genom att neka elever som fyllt 20 år att fortsätta på språkintroduktionsprogrammet.
Fördubblad kapacitet för gränspolisen räcker inte långt när 9000 ungdomar plus andra flyktingar ska tvångsdeporteras från Sverige.
Den 18 juni 2019 kommer riksdagen att rösta igenom en förlängning av den tillfälliga asyllagen. Samma dag äger en stor gruppdeportation till Afghanistan rum. Denna dag, liksom 24 november 2015, kommer att fastna i våra minnen.
Tisdag 18 juni 2019 väntas 30 unga människor deporteras till ett land i krig och konflikt, där många aldrig varit tidigare. Här är en av dem.
Juristers och lekmäns uppfattning är att Migrationsverkets beslut är grundade på oklarheter i syfte att göra så många flyktingar som möjligt utvisningsbara. Två rapporter bekräftar detta: Dels används olämpliga kriterier i bedömning av tillförlitlighet, dels smyger man in ändringar i hur lagarna ska tolkas.