Krav om gratis aborter gör fortsatt utredning nödvändig

Kravet om subventionering, hel eller delvis, av utländska kvinnors aborter i Sverige försätter Socialminister Göran Hägglund i en prekär situation. Bland dem som de senaste åren krävt subventionering märks förutom centerkvinnorna även RFSU, Vänsterpartiet samt riksdagsledamöter från flera olika partier. JA till Livet har i sitt remissyttrande påtalat en rad omständigheter där aborterna kan ske utan kostnad (eller till kostnaden av en patientavgift) för kvinnorna: 1. Om någon läkare skulle hävda att abortingreppet är att betrakta som ”nödvändig vård”, till skillnad från ”planerad vård”. 2. Om någon organisation skulle erbjuda abortsökande kvinnor anställning, om så bara för en dag. 3. Om abortsökande utländska kvinnor anmäler sig som arbetssökande i Sverige (vilket kan kräva att man även är arbetssökande i sitt hemland) 4. Om landsting väljer att subventionera aborter för utländska kvinnor, exempelvis genom att inte ha åsikter om läkares bedömning av abort som ”nödvändig vård”. Ett landsting skulle också kunna höja ersättningarna till privata vårdgivare som utför aborter, så att de kan subventionera aborter för utländska kvinnor. Det är knappast någon tillfällighet att de organisationer och politiker som nu står bakom kraven om subventionering av utländska kvinnors aborter också var de som drev kravet om den nu föreslagna abortlagsförändringen. Att bortse från deras krav vore naivt. Det är synnerligen svårt att tänka sig att Göran Hägglund i propositionen kan detaljstyra landstingens vårdavtal och möjligheter att subventionera vissa aborter. Det måste anses omöjligt att Socialministern försöker styra gynekologers medicinska bedömning av vad anses vara ”nödvändig” respektive ”planerad” vård. Det är JA till Livets bedömning att regeringen inte har någon möjlighet att förhindra att en organisation, ett landsting eller vårdgivare kommer att möjliggöra subventionerade aborter för utländska kvinnor. En vanlig missuppfattning är att utredaren Eva Eriksson utredde konsekvenserna av om utländska kvinnor som inte var bosatta i Sverige fick rätt att göra abort i Sverige. Så var det inte. Direktivet anger mycket tydligt och klart att hennes uppdrag var att utreda konsekvenserna av en lagförändring ”under förutsättning att de själva står för kostnaderna”. Då detta inte verkar bli fallet så är inte heller konsekvenserna utredda. Det är tveksamt om det finns något annat land i världen som subventionerar aborter för utländska kvinnor som besöker landet. Kan Sveriges socialminister då lämna en proposition som möjliggör subventionerade aborter för utländska kvinnor när utredaren inte ens fått uppdraget att utreda konsekvenserna för det? JA till Livet ser en fortsatt utredning av konsekvenserna av en lagförändring som enda möjliga framkomliga väg. Utdrag ur utredningens direktiv: ”En särskild utredare skall utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av att utländska kvinnor, som inte är bosatta i Sverige och som inte är asylsökande, får rätt att göra abort i Sverige under förutsättning att de själva står för kostnaderna. Utredaren skall belysa de konsekvenser av olika slag som en sådan möjlighet skulle kunna innebära.” Utredningens direktiv 2003:134 finns att läsa i SOU 2005:90, bilaga 1, sid 159-164 http://www.regeringen.se/content/1/c6/05/26/38/f7fd9f91.pdf