Yevgen firar Ukrainas självständighetsdag på Bengts Bilservice

”Min son” säger Yevgen och tårarna börjar falla ner på den spruckna skärmen där en ung man i uniform syns. Den 55-årige mannen är en av de ungefär 130 ukrainare som i år kommer fira Ukrainas självständighetsdag i Kävlinge kommun. Med hjälp av en översättningsapp i telefonen berättar han hur han ska fira den.
- Arbeta, säger han.

Den något grånade ukrainaren med glasögon har flytt Ukraina tillsammans med sin fru och tre av deras barn efter Rysslands invasion i februari i år. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR är ungefär 13 miljoner människor på flykt från kriget. Sonen på mobiltelefonens skärm är kvar i Ukraina för att slåss mot Putins trupper. Fadern Yevgen sitter i ett lunchrum i Sverige, fullt av kaffekoppar, och pratar in i sin mobiltelefon där en app översätter hur det är att vara på flykt.
- Det är omöjligt att förklara. Det var bara här vi fann lugnet i ett vackert land, Sverige, säger han och berättar att han och hans familj trivs väldigt bra i Kävlinge.
- Ja, naturligtvis. Min dotter går i skolan och den andra dottern kommer att gå på förskola och bebisen bor fortfarande hos sin mamma. Enda problemet är att det är väldigt svårt att lära sig språket. Så många adverb och verb. Det är väldigt svårt att lära sig språket, säger han. 

"Så kom han in genom dörren"

30 människor, på flykt undan kriget i Ukraina, har tagit sig genom Europa och får boende av Kävlinge kommun, ytterligare ungefär 100 bor i kommunen utanför kommunens boende. Yevgen med familj hittade lugnet här och sökte snart efter någonting att sysselsätta sig med. Hemma i Ukraina hade maskiningenjören en fabrik, som han visar videos från på sin telefon. I Sverige letade han upp jobb som bilmekaniker.
- Jag hittade tjugoåtta tjänster. Sen på vägen såg jag skylten till bilfirman och vi körde in och pratade med dem, säger han.

-Alltså, vi behövde personal och så kom han in genom dörren där nere bara, med sin fru och sina tre barn och sa: ”Hej hej, jag är från Ukraina, jag kan det här med bilar, har ni jobb till mig?”, säger Mats på Bengts Bilservice i Kävlinge.
- Det är svårt att få tag i folk som är duktiga. Han säger då att ”jag har jobbat i 15 år i Ukraina med bilar”. Då sa jag: ”Det här måste vi bara prova. Vi måste. Det finns inte en chans, utan vi måste prova”, säger han.

"Han är en självgående mekaniker"

Bengts Bilservice tog chansen och 55-åringen blev den första flyktingen från kriget i Ukraina som fick en fast anställning. Inom fem minuter såg Mats att ”verktygen flöt i händerna” på sin nyanställde.
- Det har gått jättebra, han är jätteduktig. Han sköter sig själv. Han är en självgående mekaniker. Får han bara en tydlig instruktion så vet han vad han ska göra. Han har liksom full koll på allting. Han gör allt förekommande arbete inom fordon. Det är byta bromsar, eller service. Han vet vad som ska göras på en service, och det han inte vet, det frågar han om. Han har frågat oss i början, vad har ni i ert serviceprogram, för det är inte säkert att deras serviceprogram ser ut som vårt serviceprogram, säger Mats.

Med hjälp av mobiltelefonernas översättningsappar kommunicerar arbetskollegorna på Bengt bilservice med mannen de har döpt till ”Jörgen”.
- Ingen har varit frustrerad över att han inte kan svenska eller engelska. För det har faktiskt gått att lösa, han är klok, han fattar ju. Han översätter skämten också, och det blir faktiskt roliga när han berättar dem, säger Mats.

Glädje över jobb

”Jörgen” själv är glad över att ha fått någonting att sysselsätta sig med i Sverige.
- Viktigast av allt är att jag är glad att detta land accepterade mig för att jag inte ska sitta på nacken. Jag letade efter ett jobb och de anställde mig. Det betyder allt för mig, säger han.

Någonstans runt 43 000 ukrainska flyktingar firar idag, 24/8, Ukrainas självständighetsdag i Sverige. Yevgen firar genom att arbeta på Bengts bilservice i Kävlinge. Där kommer han att jobba fram tills Rysslands invasion är slut och han kan åka hem till sin son, sin mor, sin fabrik och sitt land, när det är vet han dock inte.
- Det ligger i guds händer var man hamnar någonstans, under kriget är det omöjligt att planera, säger han.