Varialbilitet och trend i klimatet

Många är rädda för den globala uppvärmningen, men få tycks ha information om klimatets verkliga variationer och trender, trots att data för tusentals stationer finns tillgängligt på webbsidor.

De data som vanligen presenteras är hämtade från Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) och institutioner med anknytning till denna organisation. IPCC har till uppgift att hitta indikationer på att människan påverkat klimatet, vilket inte är svårt då vår aktivitet i hög grad påverkat närområden i städer och samhällen. Däremot är det tveksamt att människan påverkat det globala klimatet märkbart.

De temperaturkurvor som IPCC presenterat och som spritts i oräkneliga sammanhang utgöt det vanligaste argumentet för mänsklig inverkan på klimatet. Dessa visar att klimatet blivit varmare sedan 1800-talets slut och att temperaturen, efter några årtionden av fallande temperatur åter steg markant. De visar att klimatet nu är några tiondels grader varmare än det varit vid tidigare maxima under den diskuterade perioden. Dessa data från IPCC skiljer sig från oberoende källor beträffande de senaste årtiondena enligt vilka temperaturen tycks ha stigit något mindre. Den uppvärmning IPCC visar kan hittas i dataserier från tätt bebyggda områden som Europa och storstäder.

De dataserier som de meteorologiska instituten i Norden lagt ut på nätet liknar IPCC:s temperaturkurva men visar en sentida uppvärmning enbart till samma nivå som på 1930-talet. Få långa dataserier från stationer världen över visar en uppvärmning över den nivå klimatet nådde under 1930-talet. Någon trend mot avsevärt varare klimat finns inte för de senaste åren.

Notera att koncentrationen av koldioxid (CO2) i atmosfären började öka påtagligt först på 1950-talet, den tid då temperaturen, enligt så väl IPCC som oberoende källor, visar en påtaglig avkylning. Däremot steg temperaturen mycket påtagligt under 1900-talets första tre decennier, en period under vilken enbart små mängder CO2 tillfördes atmosfären. De högsta temperaturerna uppnåddes under 1930-talet, inte under de senaste åren som det emellanåt hävdas. Något direkt samband mellan mängden CO2 i atmosfären och temperaturen finns inte.

Temperaturen var hög under El Niño-året 1998. Temperaturen har därefter fallit något, ett förhållande som inte framhålls i den 2007 publicerade IPCC rapporten. Särskilt markant var temperaturfallet under den senaste vintern.

Skrämmande rapporter om framtida klimatrelaterade katastrofer är alla baserade på modeller. Dessa är inte lättbegripliga och de flesta tvingas acceptera det budskap de ger okritiskt. Modellerna är emellertid osäkra. En faktor som gör dessa osäker är molnen. Kunskapen om deras betydelse för det framtida klimatet är begränsad och en del klimatforskare anser att deras betydelse inte beaktats tillfredsställande i modellerna. En ökning av molnmängden med 1-2% har en väl så stor avkylande effekt som den uppvärmning en fördubbling av mängden CO2 kan ha enligt de av IPCC accepterade modellerna.

Forskare som accepterat växthuseffekten har vid upprepade tillfällen sagt att det inte finns någon annan förklaring till uppvärmningen efter 1970-talet än människans CO2 utsläpp. Men, vad förorsakade då de omfattande klimatförändringarna före 1950-talet? Är frånvaron av en orsak ett bevis för att en annan är rätt?

En med CO2-modellen konkurrerande hypotes visar att förändringar i solens magnetfält och strålning kan ha förorsakat de klimatvariationer som vi känner till. En styrka med denna hypotes är att klimatförändringarna i huvudsak följer kända variationer i solens aktivitet.

Wibjörn Karlén
Professor emeritus

www.energiklimat.se