De höjde sina röster och hördes—Kvinnokamp i Fogelstad och Norrbotten

– Fogelstad kvinnliga medborgarskola och Norrbotten

10 april—31 augusti

Pressvisning 10 april kl 10:00. OSA till paulina.sokolow@kinmuseum.se

En matta med budskap om hållbart jordbruk, en ridå med utklädda kvinnor och hundra år gamla feministaffischer. I vår sätter Kin den världsunika Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad i strålkastarljuset — och hittar spåren efter kvinnokamp i norr.

Till utställningen Komtemåtta: en världsunik frizon för kvinnor har Kin bjudit in fem konstnärer som på varsitt vis dykt ner i det banbrytande utbildningsexperimentet Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad. Skolan grundades för hundra år sedan av fem egensinniga kvinnor och var till för kvinnor från samhällets alla hörn som fick öva sig i medborgarskap. Konstverken samsas med arkivmaterial från skolan, inlånat från Göteborgs universitetsbibliotek. I samarbete med Norrbottens Museum uppmärksammas ett dussintal kvinnor från region Norrbotten som deltog i kurserna på Fogelstad.

–Idag när utbildning är under attack och kvinnors rättigheter på tillbakagång i världen är det fascinerande att återupptäcka ett initiativ som det här i Sverige för hundra år sedan. De här kvinnorna hade en enastående handlingskraft och trots motstånd och totalitära krafter trodde de fast på att individen och kollektivet tillsammans kunde göra skillnad, säger Maria Lind, chef för Kin museum för samtidskonst.

Flera av dem som initierade skolan hade varit aktiva i rösträttskampen, två av dem valdes 1921 in i riksdagen, Elisabeth Tamm och Kerstin Hesselgren. En annan var författaren Elin Wägner. Tillsammans skapade de en mötesplats för medvetandegörande, för klassöverskridande samvaro och med radikal pedagogik och kända tänkare och feminister som gästföreläsare.

–Jag tror att det är viktigt att aktivera sin historia och de nya verken i utställningen blir ingångar i att rusta sig med kunskap och handlingskraft, säger Hanna Nordell, medcurator till utställningen.

Olivia Plenders installation är baserad på ett rollspel utvecklat på Fogelstad kvinnliga medborgarskola som ett verktyg för att lära sig om politiska processer. Spelets titel var Komtemåtta, en fantasikommun där kvinnorna intog olika roller, ibland som sig själva, ibland som manliga myndighetspersoner för att iscensätta politiska situationer. På en ridå syns de utklädda deltagarna tecknade utifrån bevarade fotografier. I en serie brädspelsliknande affischer visar de olika samhällsinstitutioner som kvinnorna lärde sig att förhandla om.

Petra Bauers verk Kvinnor i kamp återvänder till den tidiga socialistiska kvinnorörelsen i Sverige som tog upp allt ifrån sexualitet, barn, äktenskap och organisering av hushållet till ägandeförhållanden, arbetsvillkor, kvinnors deltagande och politiska rättigheter i samhället. Bauer har återanvänt affischer från början av 1900-talet för att sprida information, kalla till möten och mobilisering.

Publikationen Fred med jorden, av politikern Elisabeth Tamm och författaren Elin Wägner, kom ut 1940 och var är en stridsskrift om hur människan bör leva och agera för att åstadkomma ett hållbart samförstånd med jorden. Konstnären Åsa Sonjasdotter har översatt boken till engelska och samtidigt kopplat samman den med frågor om dagens syn på lantbruk, feminism och ekologi och dess förgreningar internationellt, både då och nu.

I ett växande och genreöverskridande projekt, där gränserna mellan historiskt material och

nya verk ofta är flytande, fördjupar sig Åsa Elzén I Fogelstadgruppens fred-med-jorden-praktik. I arbetet spelar ”trädan”, att låta jorden vila från odling, en viktiga roll både som metod och metafor. 1919 beställde Elisabeth Tamm på Fogelstad en matta av konstnären Maja Fjæstad med önskan att den skulle utgå från en träda. Åsa Elzén har skapat en kopia av mattan, att bokstavligen samlas på och tänka utifrån.

Videoessän Hej Karin av Susanne Ewerlöf återger ett samtal mellan två avlägsna släktingar, den ena är Karin Stenberg (1884–1969), en skogssamisk politisk aktivist och lärare från Árviesjávrrie/Arvidsjaur och den andra är konstnären själv. Dialogen baserar sig på Stenbergs bok, Dat läh mijen situd – Det är vår vilja: En vädjan till den svenska nationen från samefolket.

Ett porträtt av den samiska aktivisten Elsa Laula Renberg är Anders Sunnas bidrag till utställningen. Tillsammans med presentationen av Fogelstads kursdeltagare från region Norrbotten och Ewerlöfs videoessä ger målningen en inblick i det tidiga 1900-talets kvinnliga aktivism i norr.

En viktig bidragsgivare till minnet av Fogelstad och dokumentation om livet på skolan gavs av konstnären och den flitiga kursdeltagaren Siri Derkert. Ett urval av hennes teckningar och skulpturer därifrån visas också i utställningen.

Grafisk form av Maryam Fanni. I samarbete med Kvinnsam, Göteborgs universitetsbibliotek, Norrbottens Museum och Liljevalchs konsthall.

Om Fogelstad kvinnliga medborgarskola

År 1921 kunde Sveriges kvinnor för första gången rösta och bli invalda i riksdagen. En följd av den kvinnliga rösträtten var den Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad 1925–1954, ett oberoende, självorganiserat och världsunikt utbildningsexperiment som tränade kvinnor ”i medborgarskap”. Flera av de kvinnor som initierade skolan hade varit aktivt engagerade i rösträttskampen. Två av Fogelstadpionjärerna ingick även i den grupp av fem kvinnor som valdes in i riksdagen 1921, Elisabeth Tamm och Kerstin Hesselgren. Skolan blev med sina innovativa pedagogiska metoder en mötesplats för radikala intellektuella och kvinnor med vitt skilda bakgrunder. Där rådde en tolerant och liberal atmosfär som var ovanlig i Sverige vid den tiden.

Kurserna utformades för att utbilda kvinnor ur olika sociala skikt i sin nya roll och sitt nya ansvar som medborgare. Fast kursplan och litteraturlista saknades men undervisningen var rik: vid sidan av föreläsningar inom ämnen som historia, politik och reproduktiv hälsa var skolans metoder före sin tid med fokus på kunskap byggd på egenaktivitet, kroppslig erfarenhet och kollektiva upplevelser genom rollspel, körsång och rytmik. Festligheter och lek var viktiga inslag. Kurserna pågick från tre veckor till tre månader. Totalt hade kurserna under tre decennier ca två tusen deltagare. Den största andelen var lärare, följt av industriarbetare och hemmafruar men där fanns även läkare, jurister, socialarbetare, journalister, författare och konstnärer.

De fem grundarna var utöver Tamm och Hesselgren, läkaren Ada Nilsson, läraren Honorine Hermelin, tillika skolans rektor, och författaren Elin Wägner. Till de många gästlärarna räknades filosofen och teologen Emilia Fogelklou, fabrikssystern Herta Svensson, advokat Eva Andén, konstnären och författaren Elsa Björkman-Goldschmidt och Alexandra Kollontaj, legendarisk aktivist, författare och politiker som 1930-1945 var Sovjetunionens ambassadör i Sverige. Bland de manliga föreläsarna fanns Wilhelm Grönbech, professor i religionshistoria vid Köpenhamns universitet och rektorn Bernhard Hegardt.