Ove Eriksson i Barne-Åsaka är årets slåtterängsskötare

Ove Eriksson sköter varje år sina tre ängar på Anders-Bengtsgården i Barne-Åsaka, Essunga kommun. Nu får Ove utmärkelsen Årets slåtterängsskötare i Västra Götaland 2020. Priset delas ut hemma på gården.

Slåtterängar är mycket artrika och har ett stort biologiskt värde. De är också levande kulturhistoria. Det är tack vare enskilda personer och föreningar som det fortfarande finns slåtterängar kvar i länet.

- För att uppmärksamma det viktiga arbetet med slåtterängar och sporra till fortsatta insatser har Länsstyrelsen tagit initiativ till utmärkelsen Årets slåtterängsskötare, berättar Karin Persson, rådgivare på Länsstyrelsen.

I arbetet med att utse Årets slåtterängsskötare har en referensgrupp med representanter för Naturskyddsföreningen och länets hembygdsförbund deltagit med stort engagemang.

Det finns givetvis flera mycket goda ängsskötare i länet. Årets val föll till slut på Ove Eriksson, som var nominerad till priset för tredje gången.

Så här lyder motiveringen:

Ove Eriksson sköter sedan över 30 år Anders-Bengtsgården med tydlig inriktning att skapa hög biologisk mångfald. Ängarna ligger samlade tillsammans med gårdens artrika naturbetesmarker, stenmurar, brynmiljöer och småvatten. Varje år efter slåtter släpps korna på bete i ängarna. Ove guidar också entusiastiskt besökare bland granspira, slåttergubbe och sommarfibbla. Och han pekar gärna ut alkonblåvingens ägg på klockgentianan. Genom Oves arbete har flera ovanliga och hotade arter som riskerar att försvinna fått en fin livsmiljö. Anders-Bengtsgården är idag en pärla i odlingslandskapet vid Nossan.

Priset delas ut tisdagen den 11 augusti.

Plats: Anders-Bengtsgården, Baltorp, Barne-Åsaka.

Media är välkomna från kl 16.00. I rådande tider vill vi ha en anmälan i förväg. Ta kontakt med: Karin Persson, 010-224 56 01, 073-059 93 93, karin.h.persson@lansstyrelsen

FAKTA
Arealen slåtteräng har minskat drastiskt under 1900-talet i Västra Götaland och Sverige. Idag har nästan alla tidigare slåtterängar odlats upp, planterats med skog eller sköts som betesmark. Slåtterängen är den mark som förr gav vinterfoder till bondens djur. Ängarna blev magra, solbelysta och biologiskt rika genom den traditionella skötseln. Många växter, svampar och djur trivs just där. De kvarvarande ängarna är också vår levande kulturhistoria. Den årliga arbetsinsatsen måste ske för att värdena i ängen ska finnas kvar.