Ny fotobank med fokus på folkdräkter, kultur, tradition och historia.

Laila Duran är fotografen och författaren som blev känd i hela Skandinavien när hon gav ut bokserien Scandinavian Folklore. Serien i tre delar, visar våra folkdräkter och traditioner som vi aldrig tidigare sett dem, de är fyllda av hundratals bilder på dräkter i autentiska miljöer. Lailas passion för textil, tradition och hantverk har nu samlats i hennes nya bildbank: www.lailaduranphoto.com

Här finns över tiotusen bilder från Sverige, Norge och Sapmi, från norr till söder, genom fyra årstider och inkluderar mängder av bilder som aldrig tidigare publicerats. Välkommen in i hennes färgrika värld och låt dig själv och dina läsare inspireras av vårt stora gemensamma, traditionsrika och hållbara kulturarv.

Här är några röster om Laila Durans bilder och böcker:

Emma Hamberg, författare.

"Laila Durán är som en trollkarl. Hon sveper med sin trollstav full av kunnighet, kreativitet och romantik över vår historia. Kläder vi burit och känt oss vackra i. Kläder vi firat, festat och sörjt i. Kläder som är en del av igår, men även så mycket idag. Sprakande vacker kulturhistoria utan minsta ängslighet!"

Brudparet dansar brudvalsen i grönskan under björkarna.

Brudparet kommer från Ekshärad, i Värmland. Kläderna, från mitten av 1800-talet, är rekonstruerade utifrån bilder och uppteckningar. Brudens klänning, i svart ylle, var utlånad av socknens brudkläderska, som också pyntade bruden i allehanda grannlåt, som silverkrona och krans av pappersblommor. Sidenband, sidensjal och broderade handskar kompletterade klädseln.

Brudgummen, i tidens modedräkt och hög hatt, har också fått lite extra utsmyckning, i form av pappersblommor och en förgylld silverkedja, vilket markerade hans status för dagen.

Skånsk brud med fjäderhätta.

Den färggranna brudkronan är klädd i röd rask och dekorerad med färgade hönsfjädrar och glaspärlor. Blommor av fjädrar var ett mode som kom från borgerskapet och kallades tyskblommor i folkmun. Hönsfjädrarna till kronan färgade man själv och knöt till små buketter. Nacklappen är rikt broderad med pärlor och guldspetsar. Tjugotre blommönstrade silkesband är fastsatta bak och på sidorna av kronan.

Det skånska dräktsilvret är bland det rikaste i Sverige och en brud skulle naturligtvis pyntas med släktens silver. De vanligaste förekommande korsen i Skåne är penningakorsen, som är gjorda av mynt, medaljer eller kastpenningar. Detta är en typ av kors som har används både som skyddsamuletter och statussymboler. För att se mer använd sökord: Sverige, Skåne, brud.

Brudfölje i stora högtidsdräkter från Österåkers socken, i Södermanland. Livkjolen, från Österåker och Vingåker, har en ålderdomlig skärning, och är av kläde med liv i siden. Tillsammans med det broderade raskförklädet används dräkten i dag som högtidsdräkt. Överdelarna, som är av bomullslärft, har kragar med knypplade spetsar och broderade ärmlinningar. I bältet av rött skinn har både bruden och hennes brudpiga färggranna silkesdukar hängande. Brudkronan kommer från Tystberga kyrka och är från 1700-talet.

Brudgummen bär hög hatt och slängkappa, så som var brukligt vid bröllop på 1800-talets mitt. Till detta har han sämskskinnsbyxor och väst i smalrandigt ylletyg. Västen är dubbelknäppt med ståndkrage, enligt empiremodet. Sökord: Sverige, Österåker, bröllop.

Brudfölje från Rättvik i Dalarna.

Alla är festklädda och klara att ge sig av till kyrkan. Brudgummen, från Rättvik, har dagen till ära spetskrage med sidenband och vävda band med toppor, tofsar, i hatten. De fyra brudpigorna och fyra brudsvennerna är klädda för stor högtid. Bruden, som alla väntat på, är klädd i svart klänning med röd krage och mängder av sidenband hänger bak som ett släp från midjan. Precis som idag, hade bruden någon som hjälpte henne under hela bröllopsdagen. I Siljansområdet kallades hon brudsäta och var en gift nära släkting till bruden.

Vid högtider som bröllop kunde kvinnorna ta fram och använda alla de tillbehör som hör till och förhöjer dräkten. Glaspärlor, silver, sidenband, spetsar och kostbara kattunsförkläden i eftertraktat köpetyg. Bruden var som alltid vackrast i sin praktfulla dräkt och med förgylld krona i det blomsterklädda håret. Blommorna som är gjorda av silkespapper sitter på en peruk av rakat lammskinn och har en öppning mitt uppe på kullen. Där kammar man ut lite av brudens hår och gör små flätor som sedan kronan fästs i. Hon har vitt högsta rangens förkläde och en muff, en ålderdomlig detalj, som är ett uttryck för rituell handräckning. Hon har även på sig brudhandskarna och sin egen psalmbok och för dagen dubbla bok-kläden.

Äntligen! Nu tar spelemännen fram sina felor och musiken ljuder över ängen, nu kan de unga männen ta av sig blåtröjorna och dansa med pigorna. Ibland tömde man ett av husen, utistugan, på möbler och gjorde om den till dansstuga, men här dansen har flyttat ut i det fria. Alla är med och dansar, och det är prästen som öppnar balen genom att dansa med bruden.

Kanske är det här de träffas, paren som skall gifta sig nästa vår. De långa ljusa skandinaviska sommarnätterna är varma och festen varar till långt fram på småtimmarna. Det dansas polska och schottis, långdanser, och de mer intima valserna.

Vackra handskar var vanligt att man bar året om. Handskarna som ofta skänktes som fästmansgåvor finns i en mängd olika färger och mönster. Sydda av speciellt duktiga sömmerskor hade de stort värde och var eftertraktade som ett komplement till fest och högtidsdräkten. Halvhandskarna användes ofta på sommaren vid kyrkobesök.

Användarvillkor. Licensen för användning av dessa bilder utgår 2024-05-23

Bilderna får endast användas i syfte att marknadsföra fotografen Laila Duran eller bildbanken www.lailaduranphoto.com

Bilderna får inte användas ur sitt sammanhang och syfte att informera om den nya plattformen www.lailaduranphoto.com

Bilderna får inte manipuleras, men texten kan skrivas om vid behov. Välkommen att söka mer information på bildbankens startsida.