Diplomatens sista depesch i ny och utökad upplaga

Diplomatens sista depesch i ny och utökad upplaga – stort intresse för Johan Molanders bok om sitt liv i rikets tjänst

Johan Molanders omtalade bok Diplomatens sista depesch – där han berättar om sitt liv på toppnivåer i rikets tjänst – kommer nu i en andra och något utökad upplaga. Den nya upplagan innehåller ett efterord där författaren reflekterar över utvecklingen efter Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari 2022. ”Kriget innebär enligt min mening på sikt slutet för Putin och hans regim”, skriver han där.

Johan Molanders Diplomatens sista depesch utkom i slutet av mars. En månad dessförinnan, inte långt efter det att manus hade lämnats till tryck – den 24 februari 2022 – inledde Ryssland sitt fullskaliga invasionskrig mot Ukraina. De kastade nytt ljus över bokens innehåll – framför allt de delar där Molander beskriver Putins strategi och Rysslands gradvisa utveckling mot att bli en totalitär stat. Samt på de avsnitt där han pekar på naiva element i den svenska Rysslandpolitiken och beskriver hur svensk säkerhetspolitik tidigare har motverkat sitt syfte.

Boken har uppmärksammats i medierna och Johan Molander har framträtt i boksamtal, föredrag, radio och tv. Den har fått synnerligen positiva recensioner, inte minst en skriven av Rysslandskännaren Martin Kragh i Svenska Dagbladet och av Finlands tidigare utrikesminister Pär Stenbäck i Hufvudstadsbladet.

– Recensionen i Svenska Dagbladet tog fasta på att jag framhöll behovet av civilkurage hos tjänstemän i förvaltningen i allmänhet och i utrikesdepartementet i synnerhet. Många har också sagt till mig att de tycker att boken blandar allvar med humor på ett sätt som gör den lättläst, underhållande och upplysande, säger Johan Molander.

Johan Molander tycker att det varit roligt att vara ute och föreläsa och signera böcker.

– Jag känner mig som en gammal cirkushäst som åter känner doften av sågspån. På många ställen dominerar den äldre generationen i publiken, men på Uppsalas universitet och Handelshögskolan i Stockholm träffade jag yngre läsare som visade stort intresse och ställde intressanta frågor.

Vad frågar publiken mest om?

– Det är lite olika, ungdomarna – inte minst på Handels – var framför allt intresserade av UD, hur det är att arbeta som diplomat och hur man blir antagen. Annars har det förstås varit många frågor om Ryssland och Ukraina, vad kriget kan leda till och hur länge det kan fortsätta. Jag har också fått frågor om min kritik av den svenska säkerhetspolitiken under åren och jag har illustrerat med exempel ur boken. Den bästa frågan fick jag av en ung studentska i Uppsala bokhandel, som frågade vad jag själv som diplomat ansåg vara mina styrkor och svagheter.

Och vad svarade du på det?

Att jag var tidsoptimist och kunde vara ganska slarvig och lite lat. Tog mig an saker som skulle krävt mer och noggrannare förberedelser. På den positiva sidan muntliga framträdanden i främjande eller förhandling och en förmåga att ge medarbetare förtroende och delegera.

Vad tycker du om att Sverige och Finland nu har ansökt om att gå med i Nato?

–Jag har tyckt att Sverige ska gå med ända sedan 2014 men inte trott att det låg i korten att opinionen skulle kunna svänga. Skillnaden mellan Finland och Sverige är att i Finland har alliansfriheten aldrig varit en fråga om identitet utan ett pragmatiskt säkerhetspolitiskt val. För Sverige har det handlat om en sorts moralisk identitet. Inte minst för socialdemokratin har beslutet om Nato-ansökan inneburit en smärtsam identitetsförlust. Jag kan väl förstå de våndor några svenska politiker genomgått innan de givit efter för den verklighet vi hamnat i och faktiskt under en längre tid befunnit oss i. Finland har varit vår bästa draghjälp här. Jag skriver el del om det här i efterordet till den nya upplagan av boken.

Hur kommer kriget att sluta?

– Det är omöjligt att tre månader efter det storskaliga krigets början förutspå det. Ännu måste Putin måste kunna se sig som segrare samtidigt som Ukraina för att inleda förhandlingar kräver att ockuperade områden befrias eller åtminstone att Ryssland retirerar till frontställningen den 23 februari. Här finns i det korta perspektivet inget utrymme för någon diplomatisk lösning.

Kommer Putin att kunna sitta kvar?

– Nej, kriget är enligt min mening slutet på Putin och hans regim i alla fall på sikt. I det korta perspektivet tror jag att säkerheten omkring honom och lydnaden inom den härskande kretsen, där ju alla gjorts till medbrottslingar, leder till att han sitter kvar. Och därmed fortsätter kriget med eller utan ytterligare eskalering. Putin kan inte ses som förlorare och samtidigt behålla makten. För honom är detta krig existentiellt.

Vad händer när Putin försvinner?

– Det är lika svårt att spekulera om som det vore att sia om hur lång tid det kan ta. Mycket beror på arten av förändring. Det kan bli en större eller mindre skalömsning varvid eliten och säkerhetstjänsterna räddar sin ställning och mycket av den nuvarande regimens innehåll bevaras bakom kosmetiska förändringar. Kriget kan självfallet också leda till en systemkollaps på liknande sätt som skedde med Sovjetunionen. Eller också blir ett försvagat och förbittrat Ryssland, avskärmat från Europa, en sorts vasall till Kina som håller det under armarna.

Du menar att svensk utrikespolitik nu står inför en rad nya utmaningar?

- Ja. Vi måste tillsammans med våra nordiska grannar utmejsla den politik vi vill föra inom Nato för hela Östersjöregionen. Det är en ny och viktig uppgift. Vi måste också på allt sätt främja och ge vårt bidrag till en fortsatt konsekvent enighet inom EU och mellan EU, Storbritannien och Förenta staterna i förhållande till kriget i Ukraina och vårt stöd för dess kamp. Slutligen gäller det också att analysera det Ryssland som kommer att uppstå och hur vi skall förhålla oss till det. Samtidigt som ansvar måste utkrävas för Rysslands aggression och folkrättsbrott kan vi inte bortse från att detta vårt stora grannland ändå på något sätt åter måste inlemmas i det internationella systemet.

I boken Diplomatens sista depesch sammanfattar Johan Molander sina erfarenheter av svenska utrikespolitik och våra internationella relationer. Han pekar på naiva element i den svenska Rysslandpolitiken, beskriver hur den klassiska svenska nedrustningspolitiken motverkat sitt syfte och kritiserar politiseringen av ämbetsmannarollen. Han förmedlar också reflektioner från förhandlingar kring kärnvapen, landminor och mänskliga rättigheter och även minnen från barndomen i en känd teaterfamilj omgiven av stjärnor som Lars Hanson, Ingrid Bergman, Holger Löwenadler, Inga Tidblad och Vilhelm Moberg.

”Den här boken bör läsas av alla som är intresserade av svensk utrikespolitik. Läsaren får en helt unik inblick i svensk utrikesförvaltning och en aktuell bild av hur vi formar vår relation till stormakten Ryssland och andra länder,” säger förlagschef Susanne Hamilton.

Ur recensionerna av Diplomatens sista depesch:

”Molander har skrivit en tankeväckande och välskriven historik över svensk utrikespolitik. Lärdomarna från det förflutna får inte gå förlorade.” Martin Kragh, Svenska Dagbladet.

”Läsaren av denna livfulla, illustrerade och av berättarglädje fyllda bok får avgöra om Molander är fågel eller fisk: Är han en övervintrad reaktionär eller en vidsynt humanist av god svensk tappning?” Pär Stenbäck, Hufvudstadsbladet

Johan Molander är tillgänglig för intervjuer.

Diplomatens sista depesch

Bokens publiceringsdatum: Mars 2022.

Planerad utgivning för den andra, utökade upplagan: Juli 2022.

Författare: Johan Molander

Bokförlaget Langenskiöld

www.langenskiolds.se