Ny biografi om Run-Janne – en av våra stora folkbildare

Sven B.F. Jansson, allmänt kallad Run-Janne, var under lång tid auktoriteten framför andra när det gällde runor och isländska sagor. När en ny runsten hittades var det vanligtvis han som fick rycka ut. I den nya forskarbiografin Sven B.F. Jansson – Filologen, folkbildaren och fornvännen skildrar Lars Engwall, Run-Jannes innehållsrika liv.

– Boken baseras på omfattande efterlämnade handlingar och olika arkiv. Den sammanfattar såväl Sven B.F. Janssons vetenskapliga insatser som hans många publika framträdanden i radio, tv och inför publik. Utöver att skildra hans liv belyser boken också intressanta förändringar i det svenska samhället i allmänhet och i det akademiska livet i synnerhet, säger Lars Engwall.

Sven B.F. Jansson (1906–1987) växte upp i Stockholm med föräldrar som båda startade och drev framgångsrika företag. Under 1920- och 1930-talet studerade han vid Stockholms högskola (numera Stockholms universitet). Som studenternas ordförande 1935 ansvarade Sven B.F. Jansson för att kårhusbygget på Holländargatan fullbordades. Dessförinnan hade han under ett år varit svensk lektor i Greifswald. Ytterligare en period som utlandslektor följde i Reykjavik åren 1936–38. Vistelsen på Island inspirerade honom till den doktorsavhandling om isländska sagor som han försvarade 1944. Det var dock runorna som kom att bli livsgärningen. Arbetet med runorna fick så stor uppmärksamhet att ett antal riksdagsledamöter över partigränserna fick till stånd en personlig professur i runologi för honom 1955.

Efter drygt tio år som professor utsågs Sven B.F. Jansson till landets riksantikvarie 1966. Det var en period av intensiv samhällsomvandling som innebar ett krävande arbete för att rädda omistliga kulturvärden. Vid pensioneringen 1972 kom han att bli den siste riksantikvarien som även var sekreterare i Vitterhetsakademien. Därmed avslutades den ordning som hade etablerats av Gustav III 1786.

Boken visar också att Sven B.F. Jansson var väl förankrad i kulturvärlden. Hans närmaste konstnärsvänner var Sven X:et Erixson, Lennart Gram och Roland Svensson. Bland författare hörde Piet Hein, Alf Henriksson och Eyvind Johnson till vänkretsen och bland skådespelare kände han ett betydande antal aktörer genom sin barndomsvän Dramatenskådespelaren Olof Widgren.

”Av de tre nämnda rollerna var Sven B.F. som filolog särskilt inriktad mot isländska sagor och runinskrifter. Folkbildningen tog han på stort allvar genom att leda exkursioner, hålla föredrag samt framträda i radio och tv. Som fornvän räddade han och tog hand om runstenar och kämpade, särskilt som riksantikvarie, för att bevara viktiga kulturvärden.”

– citat ur boken.

Lars Engwall är professor emeritus i företagsekonomi vid Uppsala universitet. Han disputerade vid Stockholms universitet 1970 och har under sin långa akademiska karriär studerat dagstidningar, banker och universitet samt spridningen av företagsekonomiska idéer. Han är ledamot av Vitterhetsakademien och flera andra lärda sällskap.

Sven B.F. Jansson – Filologen, folkbildaren och fornvännen släpps den 24 september.