Avundsjuka påverkar oss vid röstning

Avundsjuka spelar större roll när vi fördelar tillgångar genom majoritetsbeslut jämfört med när vi gör individuella val. Det visar ny forskning från Linköpings universitet. Förklaringen kan vara att vår känsla av personligt ansvar minskar när en enskild röst sannolikt inte avgör resultatet, menar forskarna.

– Det är inget argument mot demokrati. Men när vi fattar kollektiva beslut så drivs vi lite mer av avund. Att det visar sig så tydligt i ett experiment säger ju någonting om att det finns bra och dåligt med allt, säger Gustav Tinghög, professor i nationalekonomi på Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling vid Linköpings universitet.

Undersökningen genomfördes i två steg. I det första deltog 574 studenter från ett svenskt universitet. Det följdes sedan upp av en större studie med 1176 engelsktalande deltagare, som visade samma resultat som den första studien. Resultaten publiceras i tidskriften European Economic Review.

I båda studierna fick deltagarna ta ställning till olika sätt att fördela pengar mellan sig själv och en annan part. Det ena alternativet var alltid en helt jämn fördelning. I det andra alternativet var fördelningen i flera olika varianter till fördel för den ena eller andra parten.

Deltagarna blev slumpvis uppdelade i grupper. I en grupp fick var och en ta ett individuellt beslut, i den andra gruppen röstade deltagarna på vilken fördelning som skulle genomföras och majoritetens beslut fick gälla.

Båda studiernas resultat pekar entydigt i en och samma riktning: vid gruppbeslut styr avundsjukan i högre grad. Till exempel fick deltagarna valet att fördela en summa pengar helt lika, 40–40, eller till fördel för den andre, 40–50. I den större studien valde 56,7 procent att dela helt lika när de fick bestämma individuellt, medan 67,9 procent gjorde det vid majoritetsbeslut – en skillnad på 11,2 procentenheter.

Trots att deltagarna inte själva fick mer pengar valde de alltså, vid majoritetsbeslut, i högre grad att ta bort pengar från den andre för att det skulle bli lika. De minskade med andra ord hellre de totala tillgångarna än lät den andre ha mer. Det handlar inte om girighet utan om avundsjuka, är forskarnas tolkning.

– Enkelt uttryckt: man ogillar att andra får mer än en själv. Och det förstärks när man röstar jämfört med om man tar ett individuellt beslut, konstaterar Gustav Tinghög.

Samma mönster visade sig när beslutet att dela lika innebar att deltagarna själva måste göra en liten uppoffring. De fick då välja mellan att fördela 40–40 eller 41–50. Vid majoritetsbeslut tog de mycket oftare det förstnämnda alternativet, trots att alternativ två skulle ha gett dem själva en aning mer. Men resultaten visar också att det här beteendet avtar ju mer man själv måste avstå för att uppnå fullständig jämlikhet.

Forskarna undersökte också om röstning påverkade deltagarnas beteende mer generellt. Svaret blev nej. Varken själviskhet eller generositet påverkades av om besluten togs individuellt eller gemensamt. Effekten var specifik: det är just avundsjukan — oviljan att andra ska ha mer — som förstärks när vi röstar tillsammans.

Vad är det då som gör att avunden förstärks vid kollektiva beslut? Ett svar kan vara att ansvaret för beslutet upplevs som mindre personligt när många delar på det. Eftersom vår egen röst sannolikt inte är avgörande är det lättare att låta destruktiva känslor styra. Att vi beter oss så här är viktigt att göra sig medveten om, menar Gustav Tinghög.

– Våra resultat visar att röstandet i sig kan förstärka avundsjuka, inte för att vi är dåliga människor, utan för att delat ansvar gör det lättare att låta sämre sidor av oss styra. Personligen tycker jag att det är dumt att låta avund avgöra hur man röstar. Det är bra att fråga sig: skulle jag rösta likadant om jag ensamt fattade beslutet hemma vid köksbordet?

Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet.

Kontakt: Gustav Tinghög, professor, 073-322 30 91; gustav.tinghog@liu.se

Artikel: Envy in the Ballot Box: How Voting Influences Distributive Preferences, Kajsa Hansson, Kinga Barrafrem, Lewend Mayiwar, Emil Persson, Gustav Tinghög, European Economic Review, publicerad juni 2026, doi: 10.1016/j.euroecorev.2026.105389