Interkulturalitet bidrar till förtryck

I vår mångkulturella värld strävar vi mot samspel, integration, lärande och kommunikation – interkulturalitet. Men det vi i väst upplever som interkulturalitet ser vi många gånger genom koloniala glasögon.

Interkulturalitet är allt mer frekvent använt uttryck för att benämna samhällsprocesser där människor med olika kulturer och språk kommunicerar med varandra. Syftet är integration, förståelse och tolerans mellan olika grupper.
Men är interkulturalitet överhuvudtaget är möjligt att uppnå? Den frågan ställer Robert Aman vid Linköpings universitet, i en ny avhandling.
– Interkulturalitet måste rimligen förändras beroende på varifrån man kommer, vilket språk man talar och vilken kultur man tillhör.

Fokus för avhandlingen är spridningen av begreppet interkulturalitet inom utbildning. Syftet är att undersöka vad som händer med interkulturalitet om kulturella skillnader istället förstås som koloniala skillnader.
Robert Aman har undersökt och analyserat interkulturalitet på tre olika nivåer. I EU-policy, där begreppet har en framskjuten position, genom att intervjua studenter som gått kurser i interkulturalitet samt i akademiska läroböcker om ämnet. Analyserna visar att interkulturalitet oftast fastnar i en europisk utblick på världen.
– Ett exempel ur en EU-policy är den direkta uppmaningen att öka interkulturaliteten genom att dra fördel av att Europa har språkliga ingångar till många länder i världen. Men de är ju ett arv efter kolonialismen, säger Robert Aman.
– I en del av världen, vår, ses detta som en pragmatisk lösning, i en annan kan det ses som ett fortsatt beroende av imperiellt arv, där motparten tvingas anpassa sin språkliga apparat efter en europeisk referensram.

Robert Aman har hittat en alternativ utgångspunkt i en översättning av interkulturalitet – ”interculturalidad”, hämtad från ursprungsbefolkningarnas kamp för att bli synliggjorda på den offentliga arenan i Bolivia, Ecuador och Peru.
– Här har man återerövrat och uppvärderat sina språk, i Bolivia har de till och med startat ”ursprungsuniversitet”. Genom att tänka och undervisa på sina egna språk kan de också återerövra och forma sin identitet. Och genom själva erfarenheten av kolonialism, tillförs en möjlig distansering från interkulturalitet med dess underförstådda eurocentrism.
– Min slutsats är att man måste förstå kulturella skillnader som koloniala skillnader, annars riskerar man att reproducera de koloniala skillnaderna.

Robert Aman disputerar den 23 maj 2014 med avhandlingen ”Impossible Interculturality? Education and the Colonial Difference in Multicultural World”.

Kontakt: robert.aman@liu.se, 013-28 21 97, 070-2605891