Gå direkt till innehåll
Edwin Jager vid Linköpings universitet (höger) och Nils-Krister Persson vid Högskolan i Borås (vänster) monterar en ”textil muskel” i en uppställning av mätinstrument som mäter kraft.
Edwin Jager vid Linköpings universitet (höger) och Nils-Krister Persson vid Högskolan i Borås (vänster) monterar en ”textil muskel” i en uppställning av mätinstrument som mäter kraft.

Pressmeddelande -

”Stickade muskler” ökar kraften

Forskare har gett vanligt tyg förmåga att dra ihop sig likt muskelfibrer genom att belägga textil med ett elektroaktivt material. Teknologin öppnar upp nya möjligheter att i framtiden designa ”textila muskler” som exempelvis skulle kunna byggas in i kläder och göra det lättare för funktionsnedsatta personer att röra sig. Studien, som gjorts av forskare vid Linköpings universitet och Högskolan i Borås, publiceras i tidskriften Science Advances.

Utvecklingen av robotik och proteser har gått snabbt framåt tack vare teknologiska genombrott. Till exempel utvecklas anordningar som fungerar som ett slags yttre skelett och muskler, så kallade exoskelett, som kan förstärka människans egen förmåga.

– Det har gjorts enorma och imponerande framsteg inom utvecklingen av exoskelett, som ger funktionsnedsatta personer möjligheter att gå igen. Men de ser ut som små, styva robotdräkter. Vår dröm är att i framtiden ha exoskelett som mer liknar klädesplagg, exempelvis ”running tights” som man kan bära under sina vanliga kläder, för att göra det lättare att gå när man blir äldre eller svagare av någon anledning, säger Edwin Jager, universitetslektor vid Sensor- och aktuatorsystem, institutionen för kemi, biologi och fysik vid Linköpings universitet.

Dagens exoskelett får kraft genom att de drivs av motorer eller tryckluftssystem. I den aktuella studien har forskarna i stället utnyttjat de fördelar som finns med lätta, smidiga tyger och utvecklat vad man kan kalla ”textila muskler”. Forskarna har använt tyg, som kan massproduceras industriellt, och belagt det med ett elektroaktivt material. Det är genom denna speciella beläggning som själva kraften i de ”textila musklerna” uppstår. När en svag spänning appliceras till tyget ändrar det elektroaktiva materialet volym och garnet eller trådarna blir lite längre. Tygets egenskaper styrs av hur väven eller stickningen är uppbyggd. Det kan forskarna dra nytta av, beroende på hur tyget är tänkt att användas.

– Vi kan designa tyget så att det kan producera mycket kraft, exempelvis genom att väva. Då får vi samma förlängning av tyget som i den enstaka tråden, men på samma sätt som i våra muskler blir kraftutväxlingen mycket högre när trådarna parallellkopplas i väven. Eller så kan vi använda en extremt töjbar stickning för att öka den effektiva förlängningen, säger Nils-Krister Persson, universitetslektor vid Smart Textiles, Textilhögskolan, Högskolan i Borås.

I den aktuella forskningsartikeln visar forskarna att de ”textila musklerna” kan användas i en enkel robotanordning för att lyfta en liten tyngd. Forskarna bakom studien menar att teknologin möjliggör ett helt nytt sätt att designa och tillverka anordningar som likt motorer och biologiska muskler utövar kraft, så kallade aktuatorer.

– För det första kan vårt tillvägagångssätt göra det möjligt att på sikt tillverka aktuatorer med befintliga teknologier för textilproduktion på ett enkelt och förhoppningsvis prisvärt sätt.Men ännu mer intressant är att detta ger oss nya möjliga tillämpningar, exempelvis att i framtiden integrera textila muskler i klädesplagg, säger Edwin Jager.

Forskningen har finansierats med stöd av bland annat Carl Tryggers stiftelse, Vetenskapsrådet, Smart Textiles-initiativet (VINNOVA), European Scientific Network for Artificial Muscles och EU:s sjunde ramprogram FP7.

För fler frågor, kontakta:

Edwin Jager, universitetslektor, edwin.jager@liu.se, 013-28 12 46, 0736-209435

Nils-Krister Persson, universitetslektor, nils-krister.persson@hb.se, 033-435 42 83

Publikation: Knitting and weaving artificial muscles, Ali Maziz, Alessandro Concas, Alexandre Khaldi, Jonas Stålhand, Nils-Krister Persson, Edwin W.H. Jager, Science Advances, publicerad online 25 januari 2017, doi: 10.1126/sciadv.1600327

Ämnen


Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Vårt elektroniska nyhetsbrev LiU-nytt-e kommer varje torsdag med alla nyhetsartiklar som publicerats på webben under den gångna veckan. Prenumerera här!

Kontakter

Relaterat innehåll

  • Forskare vid Linköpings universitet har demonstrerat att konstgjorda muskler av polymermaterial kan drivas med energi från glukos och syre på liknande sätt som biologiska muskler. Foto: Thor Balkhed/Linköpings universitet

    Konstgjorda muskler som drivs av glukos

    Artificiella muskler av polymermaterial kan nu drivas med energi från sockerarten glukos och syre på liknande sätt som biologiska muskler. Utvecklingen kan vara ett steg mot möjliga framtida implanterbara konstgjorda muskler eller självgående mikrorobotar som kan drivas av biomolekyler i omgivningen. Studien av forskare vid Linköpings universitet presenteras i tidskriften Advanced Materials.

  • När spänning appliceras kommer materialet (till vänster) långsamt böja sig mot kycklingbenet (vitt). Om vätskan innehåller mineraler som behövs för benbildning kommer materialet inom några dagar bilda artificiellt ben som fäster till kycklingbenet.

    Benbildning inspirerade till ”mikrorobotar” som kan bilda eget ben

    Inspirerade av hur ben i skelettet bildas har forskare utvecklat en kombination av material som kan anta olika former och hårdna av sig självt. Materialet är först mjukt och blir sedan hårt genom att ben bildas av samma mineraler som finns i skelettet.