Lunds konsthall: Fantomberättelser. Ledmotiv från det postsovjetiska Asien

Fantomberättelser. Ledmotiv från det postsovjetiska Asien

Lunds konsthall, 8 september – 4 november 2018

Pressvisning fredagen den 7 september kl. 12 (i närvaro av konstnärerna och kuratorerna)
Vernissage fredagen den 7 september kl. 18–20

Borde vi hålla med dem som säger att ”moderniteten” alltid har varit belastad och från början kolonial? Borde vi därför ”avmodernisera” för en bättre, mer progressiv framtids skull? Eller borde vi hellre rädda allt som räddas kan från den komprometterade moderniteten: modernisering och modernism, men framför allt liberala fri- och rättigheter?

Att välja rätt färdväg för att undvika samhällelig och ekologisk kollaps är angeläget överallt, och inte minst i den region som de två kuratorerna för denna utställning, Anders Kreuger och Julija Sorokina, har valt att kalla ”det postsovjetiska Asien”. ”Stan-länderna” som framträdde på den politiska kartan 1991 bär fortfarande spår av den mest ödesdigra händelsen detta år: Sovjetunionens sönderfall, och därmed kollapsen för ett samhällssystem framställt som ett trovärdigt alternativ till den världsomfattande kapitalismen.

Det postsovjetiska Asien verkar ofta trängt mellan ett icke-västligt förflutet (präglat av turkfolkens nomadiska och stundtals expansiva kultur, men också av Islam) och en icke-västlig framtid (om det alltmer självsäkra Kina kan beskrivas så). Huruvida den ryska och sovjetiska kolonisering som skedde i mellantiden ska betecknas som ”västlig” är en öppen fråga.

De centralasiatiska länderna skiljer sig från varandra politiskt, ekonomiskt och historiskt, men de har alla hamnat i den ganska obehagliga situationen att tvingas välja mellan, å ena sidan, olika versioner av modernitet som ”erbjuds” av andra (främst ryssarna, amerikanerna och kineserna) och, å andra sidan, ”nationella idéer” om hur framtiden borde utformas. Utställningen, som domineras av fotografi och video i varierande former, utforskar den känsla av obehag, av grundläggande osäkerhet om huruvida de förändringar man upplever är av godo eller av ondo, som är oupplösligt förbunden med modernitetens ännu pågående kris.

En strategi är att försöka hålla fast vid upplysningstraditionen genom att insistera på att göra det dunkla (eller halvt upplysta) synligt, antingen metaforiskt i Jelena och Viktor Vorobjovs (Kazakstan) läsningar av visuella mönster i vardagen, t.ex. de solnedgångs- eller soluppgångsliknande fönstergaller som förekom i hela Sovjetimperiet, eller bokstavligen i Alexander Ugajs (Kazakstan) ”fördunklingar”. d.v.s. installationer baserade på platsspecifika pinnhålsfotograferingar.

En annan strategi är att lämna all ”konstnärlig forskning” därhän och istället lyda impulser som i sin uppenbara dumhet blir tydliga bilder av osäkerhet i samhället. Ulan Djzaparov (Kirgizistan) gör det, och iscensätter en performance med nutida bodhisattvor i en rysk sovvagnskorridor. Ytterligare en strategi är att göra audiovisuella utflykter till ett förflutet som kanske återspeglar en framtid. Saodat Ismailova (Uzbekistan) återupplivar den utdöda Turan-tigern i en film som fogar nya lager (helhetlig ljudmiljö, uzbekisk speakertext) till en redan komplex berättelse om förlust och längtan.

Geopolitk och konstnärliga strategier i all ära; vad utställningen verkligen handlar om – dess ledmotiv, med andra ord – är den svårfångade men avgörande betydelse som konsten har för vår förståelse av världen i all dess dunkelhet och klarhet. Titeln har lånats från en fotografisk serie av paret Vorobjov: interiörbilder från deras numera rivna hus sedda som återspeglingar i den släckta skärmen på en gammal teve, i sig själv en representant för otidsenlig modernitet.

Lunds konsthall tackar de deltagande konstnärerna för deras verk och för det fina samarbetet. Ett särskilt tack till Julija Sorokina, konsthistoriker och kurator från Almaty, som på kort varsel tagit sig tid för detta projekt. Stort tack också till Aspan Gallery i Almaty för dess generösa stöd.