Forskare: Folkhälsomyndigheten har spelat enligt normallägets regler

En typisk utgångspunkt vid beslutsfattande är att fortsätta som vanligt om det inte finns bevis för motsatsen. Men rimligtvis borde andra spelregler gälla under en pandemi, menar Johan Brännmark, filosof vid Malmö universitet.

Vetenskap och beprövad erfarenhet, som handlar om att kombinera kunskap från vetenskapliga studier med professionellas erfarenheter och kunskap, har länge använts som utgångspunkt inom vården. Begreppet har på senare tid fått genomslag också inom andra verksamheter som skola och socialt arbete.

– När resurserna till välfärdsstaten sinade under 1990-talet betonades alltmer frågan om hur vi bättre ska använda de resurser vi har. Då blir frågan om evidens framträdande. När har vi skäl att tro att något fungerar? Effektivitet är dessutom ett ideal som redan starkt kännetecknar det moderna samhället. Vi vill få så mycket som möjligt ur de medel vi har, säger Johan Brännmark, docent i praktisk filosofi, som medverkat i ett nyligen avslutat forskningsprogram om vetenskap och beprövad erfarenhet.

I princip kan kravet på evidens användas för att ifrågasätta det vi redan gör. I praktiken handlar det ofta om att när något nytt ska introduceras, då krävs gärna stark evidens. Men när något bara förblir som det är, då krävs inte evidens på samma sätt.

– Att inte ändra på vad vi redan gör är grundläget. Det har samtidigt en stor fördel eftersom det ger en förutsägbarhet för oss individer. Det är viktigt med stabila spelregler. Gör man ingenting nytt så rullar allt på, och förutsatt att normalläget är helt okej kan det vara gott så, säger Johan Brännmark.

Nedstängningar och munskydd och – eller inte
Men under exceptionella omständigheter blir det annorlunda.

– Att inte göra något under coronapandemin innebar ju inte att allt bara skulle rulla på som vanligt. Hur vi än gjorde skulle saker bli annorlunda. Då föll ett skäl för återhållsamheten med att testa nya saker eftersom förutsägbarheten ändå saknades, säger Johan Brännmark.

Ta exempel som nedstängningar och munskydd.

– Vi bör naturligtvis inte göra något om det finns tydlig evidens för att det inte funkar. Men hur gör man när det inte finns tillräckligt med studier för att veta säkert? Under normala omständigheter kan det då vara klokt att vänta, säger Johan Brännmark.

Johan Brännmark menar dock att praxis för evidensbasering bör mjukas upp under exceptionella omständigheter som pandemin.

– Folkhälsomyndigheten i Sverige har haft en striktare syn på evidens än andra länders motsvarande myndigheter. Det ska vara specifik evidens för att just den här åtgärden har effekt. Om då länder av Sveriges typ inte tidigare genomfört nedstängningar eller haft allmän användning av munskydd under liknande pandemier, då saknas så klart den evidensen, säger Johan Brännmark.

Han menar då att det går att utgå från existerande kunskap och forskning, men sedan resonera mer utvidgat kring vad som rimligen bör fungera.

– Det går också att tänka i termer av att paket av åtgärder bör kunna ha en samlad effekt även om det är oklart vilket bidrag varje enskild åtgärd kommer att göra, säger Johan Brännmark.

Hygienen och Florence Nightingale
Även om det ofta är befogat att fortsätta göra ungefär som vi brukar, kan det också ibland vara bra att ändra på det invanda. Förbättrade hygienrutiner har historiskt räddat liv, som exemplet Florence Nightingale som sänkte dödligheten på militärsjukhusen i Krim när hon införde bättre hygieniska förhållanden. Det handlade om att ifrågasätta gamla vanor.

Men trots dessa och andra framgångar dröjde det länge innan sjukvårdspersonal blev mer noga med saker som handtvätt, desinficering och munskydd. Det handlade om rutiner som gjorde tillvaron lite mer omständlig för personalen. Dessutom är vi benägna att acceptera normalläget och vänja oss vid saker som pågått under lång tid.

Ett exempel på det är den vanliga säsongsinfluensan.

– Normalläget i Sverige är att kanske tusen personer dör varje år av influensarelaterade orsaker, ibland uppåt ett par tusen. Det är något vi bara vant oss vid. Men i vilken utsträckning hade många av dem kunnat räddas om vi varit ännu mer noga särskilt i relation till våra äldre? Det är en fråga vi kommer få ställa oss när pandemin är över. Att fortsätta med bättre hygienrutiner kan mycket väl rädda många liv varje år, säger Johan Brännmark.

Kontakt: Johan Brännmark, filosof vid Malmö universitet, 040-6657375, johan.brannmark@mau.se

Om forskningen:
Johan Brännmark har ingått i forskningsprogrammet Vetenskap och beprövad erfarenhet 2015-2020 som varit baserat vid Lunds universitet och finansierats av Riksbankens Jubileumsfond.