Förtryck och stagnation kan bli Kremls fall

Utgången av det ryska presidentvalet är given, men ju mer förtrycket tilltar desto mer sårbart blir på sikt själva systemet som upprätthåller det. Det menar Derek Hutcheson, professor i statsvetenskap vid Malmö universitet

—Det är en självuppfyllande logik. Ju mer regimen slår ner protester, desto mer repressiv måste den vara för att stoppa ytterligare protester. Ju mer den behöver vinna val för att visa sin popularitet, desto mer blir den beroende av att mobilisera en smal bas av anhängare och demobilisera resten. Ju mer den försöker kontrollera valprocessen, desto mer ifrågasätts legitimiteten för dess valsegrar, säger Derek Hutcheson.

Undersöker valen under 35 år
Många i eliten är också över 70 år, så någon gång blir det ett naturligt generationsskifte – även om det kan ta tid, menar Hutcheson som i en ny artikel undersöker de senaste 35 åren av politiska val i Ryssland, från Sovjetunionens slut till i dag.

De enligt Hutcheson lite romantiserade demokratiska framstegen i Ryssland under 1990-talet har under 2000-talet ersatts av ett förutsägbart politiskt system. Motstånd slås ner. Utmanarna i presidentvalet utgör inget hot och kontrolleras inom systemet. Verklig opposition sker på marginalen och når inte ut.

Stabilitet och bättre ekonomi
Efter kaoset under 1990-talet lyckades Vladimir Putin få väljarnas stöd genom att skapa stabilitet och bättre ekonomi. Han fick också genomslag för narrativet att väst förnedrat Ryssland och att man därför måste återetablera Ryssland som rättmätig stormakt. Steg för steg monterades pluralismen i landet ner.

Taktiken har ur Putins perspektiv varit lyckosam i ett par decennier, men enligt Derek Hutcheson blir det allt svårare att upprätthålla en balans mellan kontroll och i alla fall en fasad av mångfald och demokrati. Lagen om ”utländska agenter”, det vill säga organisationer som får finansiering från utlandet, infördes 2012. Före 2021 lades färre än 100 personer eller organisationer årligen till listan över ”utländska agenter” och ”oönskade organisationer”. Sedan dess har antalet ökat hela tiden: 2021 var siffran 128, 2022 var det 211 stycken och 2023 uppgick antalet till 283.

— Systemet kommer att förlita sig på verktyg som förtryck, tvångsmobilisering, apatiska väljare och kraftiga bestraffningar av icke-parlamentariska motståndare som Navalnyj, säger Derek Hutcheson.

Tecken på stagnation
Den nu döde ledaren för Wagnergruppen Jevgenij Prigozjins uppror mot Moskva för ett halvår sedan, var en indikation på att inte ens Putin har systemet under fullständig kontroll.

—Kriget har i någon mån stabiliserat regimen, men det finns tecken på stagnation snarare än stabilitet som till slut kan bli ett problem. Ekonomin vilar på en krigsekonomi. Vad händer med den när kriget slutar? säger Derek Hutcheson.

Ännu så länge köper folket i stort berättelsen om att ryska soldater är hjältar som kämpar för fäderneslandet, menar han. Man vill inte att ens söner ska ha dött för ingenting.

—Frågan är när eliten upptäcker att Putin inte längre är bästa kortet att satsa på för att upprätthålla denna makt.

Många osäkerhetsfaktorer
För Kreml finns det, enligt Derek Hutcheson, en risk med att räkna med allt större vinster från en allt snävare supporterbas, på bekostnad av förnyelse. Han understryker dock det finns många osäkerhetsfaktorer vad gäller framtiden. Utgången i det amerikanska presidentvalet är en faktor. En annan är Brics-gruppen med Ryssland och nio andra länder vars uttalade syfte är att utgöra en motpol till västländernas ekonomiska dominans.

—Kina blir mer och mer av en partner. Detta är en större geopolitisk diskussion än bara Ryssland. Ryssland är inte isolerat, säger Derek Hutcheson.