Gemenskap kommer inte automatiskt

Att blanda människor med olika bakgrund räcker inte för att skapa sammanhållning och integration. Oavsiktligt kan det också leda till motsatsen. Ett forskningsprojekt har studerat hur det gick att skapa naturliga mötesplatser i stadsdelen Sofielund i Malmö.

–Det sker inte automatiskt. Frågan är hur man kommer ett snäpp vidare mot en inkluderande gemenskap och nya sociala relationer, säger Erica Righard, biträdande professor vid Institutionen för socialt arbete och forskare vid Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare (MIM), Malmö universitet.

Studien ingår i forskningsprojektet SEGMIX där hon tillsammans med kollegan Tina Gudrun Jensen jämför blandade och segregerade bostadsområden i Malmö och Köpenhamn. Forskarna beskriver Sofielund som superdiversifierat. Begreppet används för att sätta fokus på hur diversiteten har diversifierats; hur mångfalden har mångfaldigats i områden utan tydlig majoritetsbefolkning. I Sofielund handlar det om allt från byggnadsstilar och boendeformer till livsstil, social bakgrund, utbildningsnivå och etnicitet (44 procent är utlandsfödda). Andelen med jobb är lägre än i Malmö eller Sverige som helhet. Samtidigt är andelen högutbildade också högre.

Inspirerat av internationell modell
Sofielund har också präglats av utsatthet och kriminalitet. Inspirerat av den internationella modellen International Business Improvement District (BID) - som i Malmö fått en mer social inriktning och där BID står för Bostad, Integration, Delaktighet - har det därför startats många olika projekt för att öppna upp kvarteren och skapa mötesplatser mellan invånarna.

Studien baseras på fältarbeten, deltagarobservationer och intervjuer med invånare och föreningsaktiva. Tina Gudrun Jensen bodde en vecka på Rasmusgatan vid Sevedsplan, som tidigare betraktats som en otrygg plats. Som ett led i att öppna upp området skapades aktiviteter på lekplatsen på Sevedsplan med förhoppningen att den skulle bidra till att folk lärde känna varandra.

–Det blev inte riktigt så. Det finns fortfarande en tendens att man är med dem som liknar en mest, säger universitetslektor Tina Gudrun Jensen.

”Mur mellan svenskar och invandrare”
Genomgående beskrivs hur de boende lever och umgås med sina likar. Flera pratar om en ”mur mellan svenskarna och invandrarna”. Forskarna har bland andra talat med boende i kvarteret Trevnaden, ett blandat boende med 170 lägenheter fördelade på hyresrätter, äldreboende och radhus kring samma innergård. Vissa har stått länge i kö för en plats i kollektivhuset medan andra fått en bostad genom socialtjänsten. Tanken var att uppnå möten och integration genom att blanda människor med olika bakgrund och etnicitet, men enligt forskarna har de boende snarare hållit sig till sin del av gården. Det har uppstått konflikter kring saker som högljudda barn och vilka som får vistas på gården eller inte. Det har förekommit vandalisering och småkriminalitet.

–Hur säkrar vi en dialog och relation mellan olika grupper? Det är ett stort jobb och man ska också vilja vara med människor som inte är precis som en själv, säger Tina Gudrun Jensen.

Hur uppnås gemenskap?
Erica Righard är inne på samma linje och säger att det inom politiken finns ett ideal enligt vilket man uppnår integration genom att blanda olika människor. Men, menar hon, det saknas ett tänk kring hur man uppnår denna gemenskap. Om en slags nationalism är kittet i nationalstaten – hur skapar man ett Sofielund- eller Malmökitt?

– Man måste jobba på en högre nivå, det handlar inte bara om fysiska rum. Vi behöver som individer få hjälp i att ändra vårt förhållningssätt i ett diversifierat samhälle. Där har skolan, som fostrar oss som medborgare in i den nationalstatliga kontexten, ett stort ansvar, säger Erica Righard.

Fakta om studien:
Artikeln bygger på fältarbete i Sofielund 2020-21. Det bestod av deltagandeobservationer i olika stadsrum i Sofielund samt intervjuer med totalt 26 personer som antingen bor i Sofielund eller arbetar på institutioner, frivilligorganisationer eller föreningar där.