Sitt lugnt i valkampanjsbåten – för demokratins skull

Det började redan i förra veckan, när de första journalisterna började återvända efter semestern och tog fart på allvar i måndags då de flesta återvänt. Framför allt i sociala media efterlystes aktivitet från politiker och från partierna med budskapet om att ”Det är bara x dagar kvar till valet – var är valkampanjen?”

Kanske är det så att kampanjandet ligger lite efter gentemot tidigare val, jag vet faktiskt inte, men i så fall så är det inget problem. Snarast kan det vara klokt av partierna, både ur ett partipolitiskt och ur ett demokratiskt perspektiv.

För de olika partierna handlar valet om att det ska vinnas. Vad de än säger så är det som är målet och då gäller det att övertyga väljaren. Problemet med att starta valkampanjen för tidigt är att den information som man vill få väljaren att använda som sitt beslutsunderlag är det väldigt lätt att bli less på. Argumenten är ofta desamma under tid och då dessutom partierna ligger närmare och närmare varandra kan det bli så att väljaren blir less och slutar lyssna. Till detta ska läggas att väljaren i tider av sociala medier, snabba informationskanaler och kontinuerlig tillgång till information via sökmotorer på internet, är vana vid att snabbt få tag i, men också snabbt glömma informationen.

Frågan om det inte vore bättre att avvakta med att komma med de skarpa argumenten och de tunga förslagen så sent som ett par veckor innan valet. Då ökar nog möjligheten att den finns färskt i minnet hos den kräsne väljaren.

Ur ett demokratiskt perspektiv bör alla seriösa partier vara intresserade av att få så stort valdeltagande som möjligt.  Ett för tidigt kampanjande kan med argumenten ovan tillsammans med de tilltagande smutskastningsstrategierna få väljarna att ta avstånd till politiken och politiker och välja att inte utnyttja sin demokratiska möjlighet. Det skulle tyvärr leda till att partierna ute på kanterna, exempelvis Sverigedemokraterna, vars väljare ofta drivs av starkt engagemang i en specifik fråga och som kommer att gå och rösta, få ett större inflytande i svensk politik.

Därför kanske partierna gör rätt som inte börjat slå på stora trumman riktigt än, frågan är bara hur länge de vågar vänta innan de blir rädda för att bli bortglömda?

Detta är en del av psykologin i politiken.