Sverige-Australien 1-1

Senast sjöng jag Australiens lov, vilket kanske lät som turistens glädjetjut över att vara nyförälskad i det land han besöker. Kanske var det så…. Några dagar senare så kan jag konstatera följande:

Det så vitt omtalade djurlivet i Australien är inte enbart så fascinerande positivt som man kan tro. Då pratar jag inte om att det finns mycket spindlar (jag har sett förvånansvärt få faktiskt), utan om fåglarna. Visst har jag hemma klagat över skränande måsar och skrikande skator i stunder då man önskat lugn och ro. I fortsättningen skall jag börja betrakta dessa fridfulla inslag i tillvaron.

Här i Wollongong har jag fått stifta bekantskap med en fågel som sannolikt är det mest irriterande varelse som finns. Dess skri påminner om ett liten bebis värsta skri när bebisen är som argast, om man lägger på lite knarrande i rösten. Pitchen är skyhög, volymen lika så. Dessutom har fågeln ofinheten att skräna från ca 4 på morgonen fram till solnedgång. Just perioden mellan 4-8 på morgonen är dock det tidsspann som den verkar njuta mest av att skrika.

Om man dessutom lägger till nästa observation, förkärleken för 1-glasfönster, så inser ni problemet.

Det varma klimatet kräver inte mer än ett glas i fönstren, ett glas som visserligen är tjockt, men inte på något sätt är ljudisolerande. Det gör att fågeleländets skriande endast marginellt dämpas på sin väg in i mitt sovrum.

Det faktum att de inte har någon isolering i sina betongväggar gör även att en lastbil 4 kvarter bort skapar vibrationer hos mig på 8:e våningen som gör att säkerhetsbälte i sängen hade varit helt nödvändigt!

Nåväl, de verkar dock inte ha vare sig Länsstyrelse som tjafsar om takhöjder, eller föreningar för byggnadskultur som alltid överklagar allt (läs Umeå). Det uppväger en hel del

I Australien skulle man heller aldrig röstat fram Björn Ranelid med den låten till final!

_________________________________________________________________-

Illustrationen ovan är gjord av Niklas Eriksson, Obbola