För några dagar sedan utsågs föreläsaren Thomas Erikson till ”Årets förvillare”. Efter höstens avslöjanden kring såväl författaren själv, som av den teori han bygger sina böcker och föreläsningar på, var utnämningen ingen överraskning. Det stora fokus som just nu riktas mot Erikson, ”Omgiven av idioter” och DISC innebär en risk att alla andra modeller som saknar vetenskapligt stöd glöms bort.
Även om Thomas Erikson och hans förlag tjänat stora pengar på ”Omgiven av idioter”, är det inte de som är de största vinnarna på färglåde-hypen. Den ekonomiska industrin kring DISC och de fyra färgerna är så mycket större än boken. Denna del av min bloggserie handlar om vart pengarna går och var pengarna kommer ifrån.
Problemen med DISC-modellen i praktiken är inte att den saknar vetenskapligt stöd. Det stora problemet är att den används som underlag för att fatta olika former av beslut, trots att det inte finns något som stöder att testen/modellen klarar av att utgöra ett sådant underlag.
DISC-modellen kan beskrivas som en bil som sägs kunna användas till det mesta och som verkar kanonfin i bilhallen, men är byggt på träunderede som ruttnar när man rullar ut den i verkligheten. Men den lättsålda DISC-bilen har en cool touchscreen, läckra fälgar och karossen är snyggt lackad – i fyra färger.
Att referera till ”vetenskap” och ”forskning” är ett effektivt sätt att ge legitimitet för det man skriver i böcker eller säger under en föreläsning. Det visar att man är påläst och att det finns fog för det man påstår. Dessvärre kan det också användas i manipulerande syfte, helt enkelt för att lura mottagaren att något har hög trovärdighet och är förankrat i forskning fast det inte är det.
Det tog fyra år innan någon likt barnet i sagan, vågade ställa sig upp och ropa ”Kejsaren är naken”. Den som ställt sig upp är journalisten Madelene Pollnow som i Magasinet Filter gör en genomarbetad granskning av ”Kejsaren av färger”, det vill säga författaren av ”Omgiven”-böckerna, eller som han gärna kallar sig ”Beteendevetaren”, Thomas Erikson.