Blogginlägg -

Är nytt bättre än tryggt?

Sitter och reflekterar över den ständiga jakten på nytt, mer och svårare när det gäller allt från omorganisationer till min linedancegrupp.
   Det känns som vi så sällan får landa i trygghet nuförtiden. Vi ska hela tiden sträva efter mer, bättre, nyare, svårare osv. Vi tappar det sköna i att få vila i det som är. Att få bli trygga och känna oss hemma. Att kunna riktigt bra och känna glädjen och en ökad självtillit i det.
   Jag ser det i det stora perspektivet. När jag är ute och föreläser hör jag hur trötta folk är på omorganisationer. De stör arbetsron, man får aldrig komma in i något förrän det ska ändras igen! Många känner sig både trötta och otrygga när allt är nytt hela tiden. Inte så konstigt! Hjärnan är defaultprogrammerad till att vara misstänksam mot nytt.
   Och jag ser det i det lilla perspektivet. I min linedancegrupp ska vi lära en ny dans varje vecka. Den ena dansen hinner inte sätta sig förrän nästa ska in. Stegen och turerna påminner om varandra, hjärnan blir förvirrad. Vi nöter in en ny och så vips är en dans som vi  trodde vi kunde som bortblåst!

   Jag kan ju sluta gå dit! Visst men det är så himla kul, när vi dansar. När vi inte ska stega nytt hela tiden. När vi känner oss säkra i en dans och gruppen börjar röra sig som en enhet. När vi kan köra gamla danser till ny musik och verkligen DANSA! (Linedance är dessutom superbra mindfulnessträning - utan närvaro går det bara inte!).
   Men säg till då, tänker du kanske? Det har jag gjort. Jag tar rollen som den besvärliga när övriga snällt tragglar på. Enligt läraren ska vi helt enkelt lära oss en dans varje vecka. Så är planen. Vi ska utvecklas.
   Visst, det kanske bara är jag som har det jobbigt. Det märkliga är att på väg till bilarna efteråt är det flera andra som tycker som jag...
   Nu ska jag ta en fika och åka och dansa! Ikväll ska vi lära oss ytterligare en ny dans. Vet att det genererar nya hjärnvägar. Men vill gärna köra på och bli hemtam på några tidigare. Så att jag inte går så  mycket vilse! ;)

/Anneli

Ämnen

  • Arbetsmiljö

Kategorier

  • mindfulness
  • personlig utveckling
  • självtillit
  • stress
  • prestation
  • tillit

Kontakter

Relaterat innehåll

  • Stress och demens

    Har pratat med min mamma i helgen. Fast det går inte att föra ett samtal längre. Demensen gör det så förvirrat. En mening påbörjas och innan punkten är satt är sammanhanget borta. Vad pratade vi om...? Har också läst ett brev i helgen. Ett brev min äldre syster skrev till mig 1990. Mycket handlar om mammas ilska, frustration och stress. Syrran var orolig för hennes hälsa...

  • Återhämtning och dåligt samvete

    Det har varit en intensiv period. Föreläsningsturné i landet med föreläsningar för chefer i Close chefsnätverk blandat med andra föreläsnings- och utbildningsuppdrag, coaching och administratinoen runt detta och iscensättandet av mitt öppna seminarium i mental ergonomi igår, 24/10. Det har varit en enormt inspirerande och rolig period. Och energikrävande. Nu är både knopp och kropp trötta.

  • När tanken snurrar fortare än en skenande häst

    Många snurrande tankar. Vet att jag har massor av möjligheter. Känner styrkan och maktlösheten i detta. Hinner aldrig prova allt. Hur ska jag veta vad som är bäst? Hur ska jag få andra att förstå? Vetskap om att det hänger på mig och ändå... känslan av det hänger på andra. Maktlösheten när det känns som inget finns att göra för att det finns så mycket. Tankar som skenar...

  • Tidsbristen - ett hot i vår trygga värld

    När jag läser Svenskas Idag-sida idag 12/9-2012, om tidspress, tänker jag spontant "vem blir förvånad"? Det är anmärkningvärt att intelligenta människor tror att det går att pressa in hur mycket som helst i de 24 timmar som dygnet erbjuder oss! Samtidigt vet jag av erfarenhet att en speadad hjärna inte har det perspektivet. Den är i HOT och ägnar sin mesta kraft åt att lösa hotet.